tildans

Efter lite längre uppehåll med kendo, som det ju blir ibland, så känns det ofta lite konstigt att ta sig till Dojon. Det är inte det att jag glömmer hur det är, men på något vis känns det så långt borta. Jag behöver dock bara sticka näsan innanför dörren för att känna mig hemma igen. Det finns inget bättre än ljudet av kendo, av kiai som fyller luften, ljudet av en attack som träffar precis där den ska, energin från alla de som tränar i rummet.

 

Dock är det ju lite mindre kul att stå bredvid och se alla andra ha roligt. Jag tränade den första 1 h och 15 minuter, men det var vad jag klarade av idag. Helt frisk är jag inte, men har man kendoabstinens så har man. Första delen av passet övade vi bokkenkator, eftersom temat var graderingsförberedelser. Jo och dem kan ju jag... eller inte. Eller jag vet hur man ska göra dem, men får väl skämmas lite och kan verkligen inte utföra dem om man bara säger en siffra och ber mig utföra katan. Kan nog om mitt liv änger på det utföra dem i nummerordning. Tror jag. Kanske. Det gick okej i allafall även om det var vingligt lite här och där.

 

På med rustningen sedan och lite grund. Enkla attacker, stora Men, Kote och Do, Kote-Men. Det gick bra, sedan skulle vi köra renzuku också, vilket är två attacker på rad utan paus. Vi skulle göra två sådana, sedan skulle den andra göra samma sak och så två till igen. Och där gick min gräns denna dag, fyra hugg på rad klarade jag av, men när nästa övning var kirikachi (och därefter ji-geiko) fick jag snällt ställa mig på sidan och hålla koll på tiden istället. Det är inte ofta man står på sidan om och bara tittar på en ji-geiko. Även om man vilar ibland när vi är ojämna och tränar har jag aldrig någon ro till att koncentrera mig och studera mina klubbkamraters kendo. Försöker ofta mest fokusera på mig själv och den kommande ji-geikon. Men idag kunde jag i lugn och ro titta lite mer och njuta (och bli avundsjuk för jag ville ju också). Rätt så trevligt faktiskt, efteråt blev det stretching och sedan bastu med bästa människorna, så glad att de finns, nu känns det inte så där himla jobbigt att det är måndag imorgon. 

 

 

Det Positiva: Träna lite

Det Negativa: Att inte orka

 

Over and Out