Beginning of the week

Jag och Maxim startade veckan med lite tömkörning. Inget komplierat, eftersom det blir bommar på torsdag med Lena körde vi utan sådana också, inte för mycket av det goda. Vi var själva i ridhuset först, värmde upp ganska ordentligt i skritt oh försökte tänka mycket framåt, tyckte han jobbade på bra. Gjorde lite volter i båda varven innan vi gick över till trava, hann trava lite på stora volter över hela ridhuset i båda varven, och han skötte sig fint, innan vi fick sällskap. Därefter höll vi oss uppe på övre volten, jobbade med lite övergångar och också små serpentinbågar. Han var förvånansvärt fokuserad på mig ändå, trots att vi sedan fick ytterligare sällskap, bra med träning.
 
 
 
Igår hade vi vilodag som vanligt på tisdagar, även om jag börjar tvivla på att han ska ha vilodagar med tanke på hur han beter sig dagen efter dem. Idag skulle vi ju då rida ut, en helt awsome tanke, isblåst, mörker och snö som virvlade omkring. Jo, men då är det smart att ge sig ut på överpigg fjording på slätten. Åh, vad jag saknar skogen ibland, där är det ju i allafall lä. Jag blev lite trött på honom, speciellt när han försöker springa, snubblar för att underlaget är knöggligt, men ändå envisas med att fortsätta försöka springa fort, nej, lilla vän, det är inte bättre här än vad det var för 10 meter sedan.... När vi väl tagit oss runt och skulle ta oss över asfaltsvägen tvärstannar han med frambenen brett isär och stirrar misstänksamt på vägen. Marken var ju vit i övrigt, men här lyste asfalten fram och så kom det snö som blåste över den också, mycket misstänksamt! Ner på andra sidan och det var ju lajbans, stack iväg lite väl mycket så jag fick bli arg. Sedan skrittade vi för det kom bilar, men vi lyckades faktiskt ta en någorlunda balanserad trav efter det och möta en traktor som plogade vägen. Dagens mest positiva upplevelse tror jag, vi hade sett den från vallen när den åkte åt andra hållet oh då stirrade han misstänksamt mot den, blinkande ljus och skrammel liksom. Men när vi nu mötte den på bara en tio meters avstånd så gick det fint med matten ståendes på marken. Vill också ge en stor eloge till föraren som saktade ner, slutade ploga (och inte började förrän han var en  bit förbi) och körde lugnt och trevligt förbi. Satte upp igen och skrittade lite på ridbanan, bara för att få en någorlunda trevlig avslutning på passet. Imorgon blir det Lenaträning och på fredag uteritt med mycket galopp har jag bestämt, då kanske han tar det lite mer piano i vart fall.
 
Det Postiva: Snälla traktorförare
Det Negativa: Ingen mysskog
 
You make me crazy

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0