tildans

Sista jobbveckan innan julledigheten tog över gick fort, kanske inte hann riktigt allt som jag tänkt, men har heller inte stressat runt allt för mycket.

 

Det blev en mörkeruteritt till på onsdagen, med både trav och galopp på grusvägen, sedan blev det vila på torsdagen igen. En promenad till Länna avslutade fredagskvällen, inte så halt i skogen så det gick att gå relativt bra och sedan kickade äntligen ledigheten igång.

 

Lördagen promenerade vi till vallen och red där. Lite löst i på ena längden, men på den mot skogen var det mer fast, lite fruset vilket gav bra underlag för alla slags gångarter. Först fick vi dock koncentrera oss på att skritta ordentligt. Stallkompisarna var nämligen där när vi kom, men skulle hemåt så de lämnade oss, vilket var lite traumatiskt tydligen... När vi gick över till trav var det återigen försöka övertala att inte springa superduperfort, parera för kast med huvudet, försök till bus och lite annat. Vi kan väl säga att Herr Gul var lite här och där och ingenstans. Till slut lugnade han ner sig så pass att jag kunde trava och galoppera på en större volt i ena änden av vallen och sedan tog vi även några längder i galopp. En lugn galoppblev det också efter förmaning.

 

I söndags var vi och klättrade i backarna igen. Snorhalt, men vi lyckades hålla oss på fötter med hjälp av vägkanten som i allafall inte hade isgata. Maxim tyckte jag var jobbig som ville klättra omkring, men blev lite nöjdare när han fick springa lite i en åkerkant på slutet innan vi gick hem igen.

 

 

Igår blev lite vila, dagen bara sprang iväg med mig, in till stan för att fixa lite saker, få massage och in en snabbis på jobbet och sätta intrumentet i standby då alla är lediga i över två veckor. Så vi myste mest lite i hagen och så fick det räcka så. Idag kompenserade vi och var fyra timmar i stallet istället. Dags för hovslagare var det nämligen. Maxim var arg och upprörd, hade fått frukost inne med den andra som skulle skos om. Blev ju inte bättre av att behöva vara nummer två i turordningen heller. Tålamodet är inte den starkaste egenskapen jag har. Men jag kan inte klandra honom, hans långa boxvila har nog satt en hel del spår. Vi fick ta till slickgodiset när hovis skulle slå på nya skor, snösulor fick han också, får vi se om de är något att ha. I Maxims välrd var vi nu tre timmar sen ut i hagen allra minst när hovslagaren var färdig och åkte. Fick bli lite arg på honom när jag skulle sadla, men sedan stod han faktiskt stilla. Vi gick till vallen idag också, bättre fäste på vägen dit hade det blivit, vill ham er minusgrader och snö nu!! Började väl inte så bra denna gång heller, men upp kom jag och sedan skrittade vi omkring lite, blev lite extra eftersom det kom människor och hunder som man behövde stirra på, de tog en gran och gick iväg igen. Maxim undrade vad tusan alla skulle gå med maten? (stallhusse hade också släpat omkring på gran hemma vid stallet). Sedan kunde vi båda äntligen slappna av igen och springa riktigt fint i trav på en större volt. Galopperade gjorde vi också, även det på volten, men tog en långsida i varje galopp också. På volten jobbade vi med övergångar och fattningar från skritt. Inbillar mig att det är bra träning, för oss båda. Matte måste lära sig att slappna av, sitta rakt över hästen, inte hålla i honom för hårt och inte ge motstridiga hjälper. Nöjda blev vi båda två tillslut, den avslutande långsidan eller vad man ska säga (ett par hunder meter är det väl) drev jag på och lät honom galoppera fortare vilket var uppskattat, även om han var trött. Travade tillbaka över vallen sedan, på längre tyglar och sträckte ut halsen lite, då var han lugn och fin, gick mest och väntade på att få tillstånd att sakta av. Lite svettiga blev vi, men han torkade bra då vi gick hemåt igen. Sedan fick han äntligen komma ut till hagen och få lunch, vilken lycka!

 

Det Positiva: Några steg framåt här och där

Det Negativa: Trött och sur för jämnan

 

Over and Out