Att springa så fort man kan

Åter en summering av en vecka i Maxims liv (med nytagna bilder!!!), som mer och mer börjar komma in i gamla gängor igen.
I tisdags skulle vi tömköra hade jag ju bestämt, vilket vi faktiskt också gjorde. Känns bra att i alla fall följa någon slags planering, någonstans. Värmde upp en stund i skritt först, dels gick vi lite runt fyrkanten, men även en del på volter i båda varven och över några bommar ett par gånger. Han var rysligt stel i vänster varv som han varit nu ett tag. Travade sedan en hel del, jobbade mycket på volten, men gick sedan över till serpentiner och han blev så fin, så fin på slutet och mycket mjukare, han släppte till lite även i vänstervarvet. Så glad var jag efteråt! Och vi hade bara ett missöde, men det får jag ta på mig, skulle köra serpentiner mellan ett par hinder som stod ute och hamnade i lite fel position och bakskygg som han är drog han iväg lite och jag tappade honom.
 
På onsdagen blev det vila som planerar. Jag hade tänkt träna kendo (vilket jag i och för sig tänkt ganska många veckor nu och kläderna åker fortfarande omkring i bilen och väntar på att bli använda), men eftersom jag hade en väldigt dålig dag på många vis (glömde mobilen hemma, råkade få övertryck i en extraktionscell på jobbet och fick prov/torkmedel/lösningsmedelsrester i hela ansiktet, samt lite annat smått och gott) åkte jag hem när jag fixat stallet och kollade på serier istället. Det blir så ibland, tyvärr har detta ibland blivit ganska ofta på sista tiden.
 
Jippi, jag fick springai kapp med matte och vann, alla gånger!

Torsdagen longerade vi på. Hade sällskap av stallkompis som tömkörde i andra änden vilket ledde till två något okoncentrerade hästar som trissade upp varandra ibland. Tycker ändå att Maxim lyssnade hyffsat bra på mig, han slappnade inte av så mycket som jag skulle ha velat, men jobbade ändå på ganska bra. Vi gick över lite bommar i både skritt och trav och så galopperade vi lite också. Då blev han glad och lite busig, gjorde inte sina värsta luftsprång tack och lov, men viftade lite med frambenen medans han sprang. Så söt! Första omgången ville han inte sluta galoppera heller, jag tyckte att tre varv var ganska lagom och tänkte ta en liten paus innan vi fortsatte, men trots att jag slutade driva och lite smått började bromsa sprang han glatt och fint i en lugn galopp några extra varv. Han såg så lycklig ut så jag bara stod kvar där i mitten, följde med och njöt.
 
 
Den bästa utsikten <3
I fredags sedan så var det åter dags för tömkörning, började bra med lite uppvärmning i skritt och trav. Sedan vet det tusan vad som flög i honom, men upprepade gånger drog han tömmarna ur handen på mig och brakade iväg tvärs över ridbanan. På samma ställe såklart och jag hann inte med att korrigera med innertömmen, jäklar vad det lyste av bus ur hans ögon. Jag blev arg såklart och försökte igen, men när det bara fortsatte så samma sätt knäppte jag av tömmarna och lät honom springa av sig. Ren och skär lycka kan jag tala om! För oss båda. Det finns ingen bättre känsla att se sin häst susa runt med diverse skutt kors och tvärs över ridbanan, med spetsade öron och glädje i blicken. Drygt tre månader på begränsad yta är tråkigt, tråkigt, tråkigt för alla inblandade. Han sprang glatt omkring en stund sedan började han närma sig mig, sneglade busigt, kastade med huvudet, så jag bad honom springa så snabbt han kunde på långsidorna och sedan sprang vi ikapp några gånger också. I vanliga fall när vi leker brukar han vara intresserad av att tävla kanske en-två gånger, men nu tror jag det var minst fem, så även matten var så där lagom slut efter den stunden. Vi avslutade i allafall med att ta på tömmarna igen och trava några ordentliga varv, i fin form och med koncentration på matten. Älskade häst, en lång höst går äntligen mot sitt slut.
 
Av med vinterkappan
På lördagen hade vi lite tur och hade nästan fint väder. Ljust i allafall så vi tog en promenad och så släppte jag honom på ridbanan igen, men då ville han på sin höjd trava lite, så kan det vara ibland helt enkelt. Så igår var det då dags för den efterlängtade ridturen. Tog alla försiktighetsåtgärder jag kunde komma på (förmodligen ganska onödiga), gick liten promenad först, värmde sedan upp med linan och travade igång honom lite på den. Sedan upp och iväg, lite ovant tror jag att vi både kände att det var, men det gick bra. Jobbade lite i skritten och så travade vi lite på en volt i båda varven också. Efteråt blev klippningen äntligen av och idag var det lite mer energi i fjordkroppen. Blev tömkörning idag också, vilket gick super (och de gånger han hoppade och skuttade lyckades jag vara med med innertömmen). Han blev så himla mjuk och fin, rullade på i trav på en åtta mot slutet och han är så läcker att se från marken. Han blir lite framtung ibland, med det ska vi jobba bort. Efteråt blev det stretching och fick en ny övning av en i stallet som verkade bra, vilket var kul. Hon visade lite massage också och Maxim gäspade en massa och njöt.
 
Det Positiva: Glad häst
Det Negativa: Hårt i marken, ge mig snö
 
I will love you always

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0