tildans

... när man älskar sin gula prins lite extra. Det är nästan alltid roligt att rida på Maximen, men igår, igår var det alldeles extra roligt. Efter två dagars vila var det dags att röra lite på sig igen. Och efter omplanering och omprioritering hade jag inget annat som tog upp min tid denna fredagskväll. Så istället för att stressa omkring för att hinna allt jag ville och planerat kunde jag ta det lugnt och välkomna helgen med en helkväll i stallet.

 

Jag gillar de kvällarna. När man mockar och gör foder effektivt och sedan kan pyssla lite extra med herr gul både före och efter motionen. Det blev luddskydd och dressyrsadel på. Sedan red vi fram längs med järnvägen i kvällsolen. Luften var så där klar som den blir när hösten närmar sig. Maxim var lite långsamt igång, men sedan pinnade han på bra. Skritt på bortvägen med lite skänkelvikningar, lite värmning i trav. Skrittade grusvägen sedan och fortsatte med skänkelvikningarna, när vi ska vända så hör jag tåget tuta. Eftersom jag inte hade någon som helst aning om hur lång tid det tar för tåget att åka förbi och jag inte visste vart det var så red vi grusvägen fram och tillbaka några gånger tills det åkte förbi. Mer skänkelvikningar, lite bruksridningsövningar. Maxim fann sig snällt i det hela, även om han var lite förvirrad över det hela. Sedan hem längs med järnvägen igen, lite mer bråttom, travade lite och han låg på en hel del, men ändå ganska så okej. Hemma igen gick vi in på ridbanan, travade igång under lättridning med lite volter och serpentiner, lite motvilligt i början, men mjuknade snabbt. Galopperade lite och han kändes otroligt fin, mycket bättre än vad han brukar och jag känner att vi börjar komma någonstans med galoppen också. I höger galopp gick han fint i form och jag behövde inte alls stötta på alla håll och kanter som jag behövt innan, så härligt! Sedan så red vi programmet en gång, ett par detaljer jag måste kolla upp så jag gör övergångarna vid exakt rätt bokstav, men på det hela flöt det på bra. Travdelen fin, mjuk och lyssnade bra, orkar inte riktigt längningen på den lite längre diagonalen, men vi kämpar vidare med den. Skritten kändes bra. Vänstergaloppen blev lite kantig, men någon liten del blev lite rundare och han sökte sig lite nedåt. Höger var fin och tycker även att sista travbiten var fin, bara att jag ska kolla upp bokstäverna som mellantraven ska ligga mellan. Känns väldigt bra det här, men det är ju också så det brukar vara, hemma går han som en klocka och vi är så tillsammans och vill samma sak, på tävling är kommunikationen ofta inte alls på topp. Men vi ska göra vårt bästa och hoppas på att vår entré på de uppländska dressyrbanorna ska flyta så smidigt som möjligt.

 

Efteråt, efter lite avtravning och skrittande blev det pyssel och mys, lite stretching och ryktning. Tror att han tyckte det var mysigt för han somnade nästan.

 

Idag så red vi ut, ändrade planerna lite eftersom stallägaren gärna ville ha sällskap, så vi red en annan väg än vad jag tänkt rida själv, nämligen den grusväg som jag inte ridit sedan jag ramlade av där, istället för att rida på vallen som min plan var, men jag prioriterar sällskap framför planer. Hon hade sitt 4-åriga fullblod så Maxim fick pinna på och trava ifatt i omgångar. När vi skulle förbi en fårhage fick han dock leka trygg farbror gul och gå före medans bäbisen tryckte in mulen i hans svans och smög förbi de hästätande fåren (varav två rymt från hagen och gått upp i skogen så vi var typ omringade hävade han bestämt). Maxim är för det mesta cool med saker i naturen. Mest människosaker han tycker är läskigt, som när stallhusse kör traktor med saker i skopan (eller ja, allt stallhusse gör tycker Maxim är misstänkt läskigt). Idag var han dock toppenfin med bilarna (ledde asfaltsvägen hem) och fick bara hjärtattack en gång i skogen när någon grävt ner ett gult rör som vattnet i diket kunde rinna i och det inte var helt täckt med jord när han skulle över. Annars så travade vi en del på grusvägen och lite galopp också, vi hamnade lite efter, men knatade på i vår takt. Blev sedan en hel del skritt på lite skogsstigar, ända bort till Fjällnora kom vi (dit vi ska till hundbadet och bada snart), lite hem igen på lite slingrande stigar och så promenerade vi asfalten hem. Ganska lång tur, men vi tog det rätt så lugnt så kändes som okej uppladdning inför imorgon.

 

Blev sedan badning och frisering av manen på Maxim, pyamas på och nytt strö i boxen. Får se hur ren han är imorgon. Allt är packat så gott det går och imorgon startar vi 8.49. Yay, jag har ju alltid sådan tur och får de sena starttiderna... eller inte. Nåja, då har man ju sitt gjort relativt skapligt så kanske hinner med något annat även imorgon.

 

Det Positiva: Fin känsla

Det Negativa: Korta ben

 

Over and Out