When you tell the world you are mine

Börjar så sakta återhämta mig från en av de längsta veckorna på länge. Krasslig hela veckan och knaprat lite tabletter har jag gjort för att fungera. Nu verkar det som om det går åt rätt håll i allafall.
 
Maxim orkade jag longera på onsdagen, vilket väl gick sådär, det är inte riktigt våran grej tror jag och brukar undvika det, men vill/kan man inte röra sig så mycket så är det ju det bästa alternativet om nu hästen ska röra på sig.
 
Torsdagen orkade jag rida på iallafall, hade ju en lektion inbokad med Lena. Hopplektion till råga på allt. Fick en liten släng av panik-höjdrädsla, men vi fick hålla oss på de höjder jag kände mig bekväm med, tror vi tog oss över 50 cm i allafall, men är så nöjd med mitt beslut att vänta med hopptävlandet för det hade jag garanterat inte klarat av. Maxim tyckte nog att det var lite kul, men förvirrad av pilotens osäkerhet. Med Lenas coaching så gick det ändå ganska bra, vi tog oss över med mer smidighet än vad vi brukar, men måste tänka mer framåt. Hon tyckte att han såg fin ut när han hoppade i allafall och några språng när vi båda var relativt med fick vi till.
 
Nästa veckas lektion blir det programridning för jag anmälde oss till LC och LB på ÖFF KM nästa helg, jag tänkte att det var ett bra tillfälle att testa två program och göra debut i LB, efter den helgen ska jag anmäla till nästa lokala, beroende på hur det känns med två klasser så får vi se vilket/vilka program det blir. Ser mycket fram i mot det hela.
 
Om man slipper släpa på matte kan man hoppa finare och högre.
När jag kom ut till stallet på fredagskvällen så var det två som skulle ut och inviga den nya rundan runt vallen så jag skyndade mig att hämta hästar i hagen och så hängde jag och Maxim på. Det skulle vara en lugn runda så vi skrittade mest, Maxim tyckte nog att det var lite tråkigt, han klampade på och försökte hänga med varmblodet framför så gott han kunde. Kändes fint att han var glad i allafall och han kändes fylld av energi, vilket kanske svämmade över lite. Dessutom hade han en tendens till att titta lite väl mycket på vad hästen framför gjorde och sedan härma lite. Halmbalar som skulle passeras kunde det ju gömma sig monster bakom, vem vet liksom. Det gick dock bra, vi körde med taktiken, gå ett steg, spana, gå ett till steg, stanna och spana, tills vi var förbi. Sista biten går åkern längs med vägen, så trafikträning blev det också. Återigen sneglade han lite mycket på hästen framför och bilarna kom körde om gick då tydligen hur bra som helst, han stannade och kikade, men stod snällt när de passerade, istället så var det bilarna vi mötte som utgjorde ett litet problem, eller ja, hästen framför kastade sig och då tyckte Maxim att det var okej att han gjorde likadant. Första gången fick vi snurra ett varv, men den andra blev det bara ett snabbt steg åt sidan, endå okej, första gången på ny runda och med ny kompis vi aldrig varit ute med tidigare. Kommer nog bli bra att kunna trafikträna lite mer där sedan.
 
Stubbman och stubbåker <3
Maxim fick gå in i boxen och jag som hade Floradag gjorde i ordning nästa häst. Flora var pigg och glad vilket var superkul. Hon fick också gå nya vallen, men vi travade lite mer, eller ja, en hel del mer, konditionsträningen helt enkelt. Öronen spikrakt framåt och rätt så bra med fart fick vi till. Hon tyckte dock att det var onödigt att galoppera, vi får fortsätta jobba med det hon och jag. Traven blevi alalfall riktigt fin i slutet och vi kom hem nöjda och glada, precis när vi svänger in på stallplan börjar regnet ösa ner så det var bra tajming verkligen.
 
Igår tömkörde jag Maxim, vädret var sådär, så vi var lite ute i början, men sedan inne i ridhuset, travade över några bommar på voltspåret och bitvis gick det bra. Inget speciellt med passet annars. Nu ska jag snart ge mig ut till stallet och rida ut en sväng. Fint väder, så får se om jag lyckas ragga lite sällskap också, annars ska vi vara modiga och ge oss iväg lite längre själva.
 
Det Positiva: Tillfriskning
Det Negativa: Slem i halsen
 
You know you are eveything

Over and Out
 
Dessutom har jag två kvällar denna vecka varit ute på äventyr på den östgötska slätten och spanat present till Maximen (och mig själv). Vill inget säga förrän det är helt klart, men ser ut som om vårt liv kommer bli lite roligare och smidigare framöver.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0