Ji-geiko

Förra veckan analyserade jag kendon massor, men denna vecka blev det tvärt om. Jag åkte dit och sedan fanns det ingen vettig tanke i princip under hela passet. Jag hade varken en bra eller en dålig känsla efter passet. Jag tycker i och för sig att det svåraste av allt i kendo är att få en känsla som är bra i ji-geiko och ji-geiko var ungefär vad vi körde. Mot slutet blev det några ippon-matcher också, mja var väl känslan där också, en som jag var nöjd med vad jag minns, mest för att det kändes som om min egen känsla av ippon syntes i min zanchin.
 
Det var i allafall inga problem att ta sig till Dojon, jag har ju anmält mig till SKO nu och med ett nära förestående mål i sikte är det lättare att motivera sig. Jag vet inte riktigt vad jag känner, tävling i kendo har ju aldrig riktigt varit min grej, det jag gillar är att komma ut med mina vänner och ha en trevlig helg. Därimot har jag i princip aldrig varit speciellt nöjd med min kendo efter en tävlingshelg. Jag kan vara nöjd med att jag uppfyllt målen som varit uppsatta, tagit poäng, vunnit någon match, gått ur poolen, men jag brukar i princip aldrig var nöjd med hur min kendo har varit.
 
Nästa vecka stundar så mitt 5:e SKO, en helg som alltid brukar bjuda på härliga stunder med vänner, mycket kendo och en atmosfär som slår det mesta. Jag vet inte hur många fler det blir i framtiden, men jag är så glad och tacksam över dem jag fått uppleva.
 
Det Positiva: Kendovänner
Det Negativa: Oform
 
For everything

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0