tildans

Igår hade jag lite ridning på schemat också, med Flora. Vi gick ner i ridhuset och om jag satte krav på henne i måndags med att galoppera på volt så skippade vi galoppen helt detta pass och koncentrerade oss på skritt och trav där jag kan ställa krav och vet vad hon klarar av. Hon har ju lite mer humör än Maxim så ibland får man välja lite vad man vill få ut, börjar man pressa henne för mycket så kan hon bli tvärtjurig och då tycker jag inte att någon av oss får ut så mycket av passet, nu blev det ett pass där vi båda var nöjda efteråt utan att ha grälat. Ibland måste man så klart ta större kliv än vad som är bekvämt, men i det läget vi är i nu känns detta som en bättre strategi.

 

Vi började men uppvärmning i skritt, trampa på ordentligt och lyssna på mig, lade in en del volter och halter för att checka av att hon lyssnade. I hennes svåra vänstervarv vill hon gärna glida omkring lite så det gäller att rama in ordentligt. Hon var annars rätt så mjuk och med redan från början. I traven, återigen gled hon omkring lite i vänstervarv och tog inte riktigt att min skänkel försökte putta in henne. Vi körde lite öka/minska volten och där kändes det direkt att hon tar höger skänkel bättre, men bara att jobba på. Koncentrerade oss större delen av passet på att göra serpentiner och övergångar. Hon lyssnade riktigt bra tillslut och från att ha varit lite överallt i hela ridhuset så gick serpentinerna också riktigt bra på slutet, utan att jag behövde vara där och rama in henne hela tiden.

 

Testade även några diagonaler med tempoväxlingar i trav, ett par av dem kändes väldigt bra, som det känns nu så är det galoppen som fattas och jag tror att den kommer snart också, med tanke på hur bra det går att tömköra henne i galopp nu så bör det ju komma när man sitter på ryggen snart också.

I avtravningen sedan så lättade jag på innertygeln och hon gick lugnt kvar i samma mjuka form som innan. FinFlora <3

 

Maxim fick för övrigt lite kärlek också och i nästa vecka blir det mer fokus på honom, förhoppningsvis lite bättre väder så att vi kan börja promenera lite och så kör vi igång med lite tömkörning veckan efter det. Idag lyckades vi faktiskt promenera en sväng i skymning. Jag var trött, less och lätt deprimerad på eftermiddagen och passade på att gå tidigt från jobbet. Den bästa medicinen är helt klart att åka till stallet, snusa gul päls och umgås med världens finaste, som dagen till ära nog kände att matten var lite låg och skötte sig relativt bra. Fick dock höra att han och hagkompisarna varit ute på äventyr på morgonen. Vi har lösa utsläpp i stallet där man sätter för linor runt stallplanen och så öppnar man aktuell hage och släpper hästarna från stallet. I morse när Maxims hage kommit ut på stallplan kommer det en lastbil inkörandes, hon som sköter insläppet springer iväg och skriker på föraren att han väl stängt grinden "Öhh, vaa?" så hon sprintar efter hästarna och ser dem i full karriär på lilla asfaltsvägen, på väg mot stora 90-vägen. Som tur var lyckades den bil som kom och svängde av på stora vägen stanna, tjejen som körde klev ur och fick hästarna att i allafall vända hemåt igen, där sprang de in i en av sommarhagarna som fortfarande var öppna. Så allt slutade gott och väl, men vad det brände till i hjärtat när jag hörde det, jag kommer så väl ihåg paniken med springande häst och bilar, fy tusan sån tur vi hade!

 

Vi gick i allafall en promenad med reflexer. Allt blir ju lite mer spännande i mörker, men vi höll god fart och hade bara ett litet skutt åt sidan och så lite skeptiskt blåsande vid husen. Gick en sväng i ridhuset sedan också och så fick han trava och galoppera lite, men han var inte så jättesugen, mer på myshumör. Får se om jag hinner promenera eller leka lite med honom på söndag också, imorgon hinner jag inte eftersom vi rätt så tidigt ska styra kosan norrut för en helg med släkten, inte varje dag det är 80-års kalas.

 

Det Positiva: Lösgjord häst

Det Negativa: Svaga ben

 

Over and Out