tildans

En tur till Dojon mot kvällningen och ett Kallepass som i högsta grad påminde mig om hur mycket jag kan älska och hata kendo på samma gång. Måste i allafall erkänna att det gick bättre än vad jag trodde att det skulle. När styrkan, orken och konditionen sviker så rycker tekniken in i allafall lite och gör det hela uthärdligt.

 

Vi körde en lång och jobbig uppvärmning, vilket min högersida klarade med bravur, till och med att springa vilket jag var lite orolig för. På med rustning sedan och lite grundtekniker som uppvärmning. Visade sig att min stela och ovilliga högerhöft även klarade av attacksteg denna vecka. Hurra för det!

 

Dagens tema var sedan suriagi-tekniker. Svårt och knepigt, men ibland så gick det hyffsat bra. Knepet är att vara snabbare helt enkelt, börja när motståndaren börjar och ta korta attacksteg för att hamna på rätt avstånd. Jag tyckte det var bra att vi började väldigt från början och först bara fick träna själva suriagi-rörelsen, sedan gåvidare med den plus attack. Efter det delade vi upp oss i två fyragrupper och körde ipponmatcher. Det var rätt så kul, några gick helt okej också, smällde i höften en gång när jag blev lite väl inne i det hela, men annars gick det bra. Satte en riktigt bra Do som jag fortfarande minns också. Hade en bra match mot Mattias vilket var kul. En mot Kalle också som började helt okej i allafall.

 

Jag har tänkt lite på det, efter ett kendopass minns jag väldigt lite om vad som egentligen hänt. En attack ska vara väldigt, väldigt bra för att jag ska minnas den. Men det är ju de bra attackerna som räknas, så det kanske är bra att jag förtränger alla mediokra attacker som jag gör. Inte så att jag glömmer bort vad det är jag ska jobba på för att få alla attacker bra, men jag minns inte specifika attacker på samma sätt helt enkelt.

 

Sedan var det över och jag längtar till nästa gång. Jag vill känna mig stark och frisk igen och ser så fram i mot hösten, vad den än må föra med sig.

 

Det Positiva: Ippon

Det Negativa: Ömma muskler

 

Over and Out