tildans

Så jag kom iväg på kendoträning idag också. Ibland är det tungt att ta sig till Dojon, men hittills har jag aldrig ångrat att jag gjort det. På söndagar är det både fortsättare och nybörjare med, den första 1,5 timmen ägnas åt grund och sedan har fortsättarna en halvtimme själva med rustning, eller tja, ji-geiko brukar det bli.

 

Mycket fokus på attacksteg och fotarbete idag, vilket aldrig är fel. Jag tyckte att för egen del så funderade det hela rätt så bra. Jag var ganska avslppnad, för att vara jag, och fokuset fanns där bitvis i allafall. Nybörjarna var också duktiga, första gången de fick hugga på Do idag också, vilket alltid är en intressant upplevelse för båda parterna. För nybörjaren blir det egentligen det första riktigt hugget man nåonsin gör, första hugget på en rustningsdel, eller egentligen på en person. Även om man tidigare huggit en del på shinai så blir det en annan känsla, mer på riktigt. Det här brukar gå lite olika beroende på person, men oftast stirrar man sig blind på träffpunkten, man blir rädd för att träffa/träffa för hårt och man tappar det mesta av den teknik man nu lyckts lära sig. En av de första misstagen man gör, speciellt på Do är att hugga för löst. Hugger man för löst så är risken att man missar betydligt mycket större än om man satsar och hugger ordentligt. Enligt min erfarenhet i allafall. Jag vet inte hur lång tid det tog för mig att hugga Do ordentligt, men det är något som kommer med tiden.

 

I allafall så överraskade de mig, de nybörjare som högg Do idag. Det var naturligtvis inte perfekt, men den första som jag tränade imot lyckades ganska bra med träffarna. Den andra hade lite mer problem, men där kände jag att jag kunde hjälpa till, vilket bättrade på mitt sempaisjälvförtroende lite gran. Han hade lite problem med hugget att han inte lyfte händerna över huvudet och ögonkontakten var heller inte så bra i början, men blev bättre. Och jag var med och sa när han gjorde något bra, vilket jag vet att jag kan vara lite kass på. Mer beröm åt folket!!

 

Efteråt körde vi ji-geiko också. För första gången på flera månader mot Anders till råga på allt. Jag blev trött rätt så fort, men försökte att inte tänka så mycket, det kändes ändå hyffsat okej alla ji-geikosarna. Två stycken mot nybörjare efter Anders och sedan mot Lollo och Lars. Min teknik flyger omkring lite varstans, men jag hängde kvar till slutet i allafall och kände mig inte helt bortgjord.

 

Något blå av kläderna även denna vecka. Nåja, nu taggar vi torsdagsträning!

 

Det Positiva: Vänner

Det Negativa: Huvudvärk

 

Over and Out