Valen

Ibland så måste man lyssna på sig själv och påminnas. Det är bra med en blogg som man kan använda till det. Jag skriver mycket om delar av mitt liv i den och mycket skriver jag inte. Men ibland flikar jag in nyckelord och antydningar, bara för att jag ska kunna läsa och komma ihåg hur jag tänker. Och när jag går tillbaka får jag en liten påminnelse, det var så här jag tänkte, så här jag mådde och då hjälper det mig ofta att gå vidare. Något jag verkligen inte tycker om är att göra samma misstag om och om igen, vilket lätt händer. Så när jag står inför ett val av något slag brukar jag försöka tänka tillbaka, hur har det gått de andra gångerna jag valt liknande, blev det bra? Blev det dåligt? Hur väljer jag denna gång?
 
Och jag är fullt medveten om att ibland vill jag alldeles för mycket. Men jag tror att jag den senaste tiden insett när jag mår som bäst och nu försöker hålla mig där. Det kanske inte alltid går, men ambitionen finns där. Och jag har landat tillräckligt mycket för att kunna tillbringa kvällen i stallet, utan stress och ta det lugnt, göra det jag ska och ibland lite till. Det är där jag trivs och det är ett fint stall vi bor i, men jag saknar skogen och tystnaden, jag saknar det lilla som jag alltid haft tidigare. Och dit vill jag tillbaka, med skillnaden att jag fortfarande vill ha de möjligheter jag har nu till träning. Så jag funderar på hur det ska kunna lösas och jag har en dröm om hur framtiden kommer att se ut. Första steget kommer förmodligen att tas redan om några veckor, det är i allafall så det ser ut just nu, sedan får vi se när nästa steg tas, förhoppningsvis innan året är slut, men annars håller jag alla tummar jag har för att det mesta som jag önskar ska hända i början av nästa år.
 
Så här glad vill jag alltid vara
 

Och även om man går vidare med livet, lämnar man inte det gamla bakom sig, det som verkligen betyder något, de människor man inte kan vara utan, de kommer att finnas kvar. Det är i allafall den erfarenheten jag har, för i höst, i höst är det tio år sedan jag träffade mina gymnasievänner och sju år sedan jag flyttade ifrån dem. Och fortfarande träffas vi, fortfarande är vi vänner. Det är inte regelbundet och inte speciellt ofta, men man hittar tillbaka snabbare än vad man tror och ibland kommer man till och med närmare varandra.

Det var nog allt för nu, men framöver kommer det nog mera.
 
Over and Out
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0