Att våga.
Idag så vågade vi (jag) äntligen rida runt vallen själva igen, för första gången sedan han slet sig och sprang över stora vägen (och fick tillbaka bilskräcken). Vi brukar ju hålla oss till det halva varv som är bilfritt och rida och vända, men idag så tog vi hela varvet runt. Det kändes bra, matte något spänd i början, men i slutet så var jag så glad och stolt över oss. En gång kastade han sig för en fågel (men jag satt kvar och han stannade omedelbart) och så blev det lite spänt borta vid husen då någon höll på med något bakom en stor granhäck. Men vi tog oss förbi och bortsett från det och att vi var lite oense om hur fort man egentligen ska trava så var det en väldigt fin tur, t-shirt och lite sol och det kändes nästan som sommar igen. Bilarna vickade han knappt på öronen åt, så stora framsteg för oss båda.
Veckan planer är att hovis kommer i morgon och då blir det vila. Uteritt på tisdag och eventuellt löshoppning på onsdag då jag har kvallsfodring och förhoppningsvis vill ingen vara i ridhuset då. På torsdag blir det eventuellt Lenaträning, annars ska jag jobba på banan med honom själv, mycket skrittarbete och lite galoppfattningar tänkte jag mig. Fredag vila och till helgen blir det uteritter igen om vädret är bra.
Måste berätta en till sak som hände också. När vi skulle gå tillbaka till hagen satt två av de nyaste stalltjejerna utanför och deras hästar stod uppbundna för de höll på att göra i ordning. Maxim blev väldigt nyfiken och ville hälsa såklart och sträckte upp sig lite extra hör på håll ett "Åhh, vad fiin" (Värmde i hjärtat kan jag säga) Sedan frågade de om jag ställde ut honom något och när jag sa att vi inte hunnit ännu så tyckte hon de var synd för han var ju så snygg. Det är så roligt att få komplimanger för honom, de flesta har bara positivt att säga (åtminstånde när man står ansikte mot ansikte) jag tycker ju att han är välrdens finaste häst såklart. Blev också ännu mer sugen på en utställning. Men det får blir nästa år, den som är kvar i östergötland prioriterade jag bort, dels låg den helgen efter brukstävlingen och två helger i rad känns för mycket, speciellt som bruksen blir det första vi åker på efter sommaren, och dels så är det ett endagars kendoläger i Jönköping som jag känner att jag vill åka på. Jag tror ju inte att han kommer blir fulare till nästa år så vi får åka då istället helt enkelt.
Det Positiva: Modig är vi båda
Det Negativa: Spändhet
Stronger than ever.
Over and Out
Trackback
