Tsuki och flum

Trött och segt på kvällen när jag kom hem från stallet, åt lite kvällsmat, kurade upp i soffan med tofflorna på och filten över mig. Kollade ett avsnitt Criminal Minds. Träningsmotivationen inte på topp. Men Kalle skulle ju komma och hålla i passet och det var evigheter sedan jag tränade med honom.
 
Packade väskan, skickade sms till Lollo och frågade om hon ville ha skjuts, eftersom jag insåg det omöjliga i att jag skulle ta mig till träningen om jag tog cykeln. Fick svar att hon inte skulle träna. Motivationen sjönk en grad. Peppade mig själv med att det var bättre om jag tränade idag så Johan också var iväg och tränade så kan vi ha hemmakväll på söndag om vi känner för det. Målet är ju ett kendopass i veckan. Åkte till dojon, inga cyklar utanför, bara Kalles bil. Byter om, behåller strumporna på så länge jag kan, börjar inse möjligheten att det bara blir två på träningen och motivationen sjunker ytterligare lite. Anders dyker upp alldeles innan passet, motivationshöjare! Tre är alltid bättre än två, blir bättre flyt då.
 
Visade sig att jag inte var den enda med motivationsproblem. Bestämmer oss för att göra det bästa av det hela. Tappar bort oss i uppvärmningsramsan. Samlar ihop mig och gör hyffsade uppvärmningshugg för att vara jag. Lyckas hålla någon sorts fokus under uppvärmningsträningen i tregrupp, Men, Kote, Kote-Men, i tregrupp blir det aldrig några längre pauser, bara små mikropauser, vilket känns bra, men tar mer på kroppen. Gjorde Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do Men förbi i vad som kändes som en halv evighet. Höll på att dö, men precis i tid så bytte vi. Gick över på mer avancerade tekniker och lugnare tempo. De-Kote. Hehe, svårt, men det böev bättre. Jag gör någon underlig rörelse innan, bara rakt på Kote precis efter att moståndaren går mot Men. Som sagt, det blev bättre, men riktigt nöjd blev jag inte. Över på tsuki, stöt mot halsen. Det fjärde "hugget" som vi knappt övar på, mest så över vi det i kataform och utan rustning. Nu så övade vi på varandra med attacksteg. Första gångerna var ingen hit, missade, mest för att jag inte vågade träffa. Men sedan började jag få kläm på det och träffade faktiskt bra några gånger. Det både kändes bra och de andra sa att det såg bra ut (med undantag från zanshin), så där höjdes självförtroendet lite i allafall.
 
Många år sedan nu... Tiden går.
 

Efter att tag när våra nackar var trött att ta imot, så gick vi över på ji-geiko, 1,5 minuter och så rotering. Hehe, fokuset flög väl iväg någonstans och det kändes mest som gröt och kaos, men lite kul var det också. Trött blev jag, fick hugg lite här och där och var väl inte riktigt med i vad som hände hela tiden. Sedan körde vi ipponmatcher, vilket mest kändes kasst, någon match som det i allafall kändes som om jag försökte göra rena tekniker på, men, men, orken och fokuset höll inte för hela träningen idag, så är det ibland och det får jag acceptera.
 
Dagens största minus var dock att jag glömt handduk och inte kunde basta. Använde reservtenugin hjälpligt så duscha gjorde jag i allafall, fördelen var ju att jag kom hem lite, lite tidigare. Nu blir det sängen och sedan upp för veckans sista arbetsdag.
 
Det Positiva: Bra känsla
Det Negativa: Ingen bastu
 
Feeling for awsomeness

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0