Den enda ljusglimten

Idag var det sadel på och ut i ridhuset igen. Maxim verkar ha sugit åt sig energi av de extra vilodagarna jag lagt in (som förberedelse för långvilan) eller kanske ha de nya mineralerna något litet att göra med det hela. Lenaträningen blev av och privatlektion till på köpet, nyttigt lite då och då, så kunde vi fokusera på våra svagheter, det vill säga höger varv. Jobbade lite i skritt först med mindre volter på mitten av långsidorna, bromsa på ytter, flytta undan för inner, liska med inner hand, lätta av så fort han knäpper av i nacken eller lägger sig tungt på bettet och försöker springa. Han har tre saker som han försöker för att komma undan, knäppa av, dra ner huvudet och springa fortare eller skjuta ut rumpan och bogen, han försökte alla tre idag, nästan desperat där ett tag. Men det gick bra tillslut, bara jag gör mitt jobb och nöter så kommer han att bli så himla bra. Lena är så himla bra, för hon säger verkligen när det är bra, när det är dåligt (och vad han försöker sig på då) så att jag ska lära mig att hitta känslan och känna igen den när jag jobbar vidare själv. Vi får nyttiga övningar som vi kan träna på också, så svårt att veta hur man ska lägga upp ett eget pass, men med Lenaträningarna i åtanke så har jag i allafall en aning. Något jag lärt mig är dock att aldrig rida utan en plan, då blir det bara dåligt.
 
Samma sak i trav, men då höll vi oss mest på stora mittvolten, med motiveringen att man hinner mer på en större volt och jag håller med om det, jag får lite mer tid på mig och med mittvolten så blir det också lite mer öppen volt och väggarna hjälper inte till på samma sätt. Vissa bitar av volten kändes bra, andra mindre, men det lossnade mer och mer. Jag måste också tänka på att när han sköter sig så ska jag vara stilla med händerna, då att han vill uppnå det hela tiden. Upplevde att i traven så måste jag vara stadigare med ytterhjälperna för att bromsa och stadga upp honom. Får se om vi hinner ett eget litet dressyrpass innan vilan och träna lite själva.
 
Ibland saknar jag den här tiden och Hampuskillen lite extra mycket <3
När vi var nöjda med traven så hade det plöstligt gått 50 minuter! Vilket förvånade oss båda, men vi hann med lite galopp också. Och vilka fattningar! Jag blev banne mig tårögd, så jäkla bra var de. Problemen med vänster fortsätter, diskuterade om jag kunde sitta snett, men Lena trodde inte att jag satt så pass snett och dessutom upplever både hon och jag att jag sitter snett åt andra hållet. Men jag måste helt enkelt vara noggrannare, fak häst, ta ut yttertygeln någon centimeter och förbereda ordentligt. Åter till fattningarna! Så himla fina! Jag blir så förvånad varje gång han gör det klockrent och man känner hur han skjuter ifrån med baken. Fina, fina hästen! Att vi har kommit så långt på vägen och jag känner mig så glad och nöjd över att han ska få vila om en och en halv vecka. Fyra år gammal och kan så mycket, så bra. Inte bara hästen som fick beröm idag heller, Lena tyckte att det minsann skett en utveckling av mattens ridning sedan i somras också och det känns bra. Jag känner det själv också och både hon och jag upplever att den nya sadeln nog har ett litet finger med i spelet.
 
Som sagt nästa vecka blir terminsavslutning, kanske med lite skutt över hinder, vilket blir spännande.
 
Planen för kvällen var egentligen att träna, men när jag kom hem så dunkade huvudet och kroppen kändes slö (hemsk, HEMSK, dag på jobbet och alldeles för dålig sömn kanske har bidragit en del). Sedan höll jag på och bryta ihop lite, ibland blir det bara en sak för mycket som får bägaren att rinna över. Jag är glad att jag lärt mig lyssna på mig själv.
 
Det Positiva: Bästa hästen i hela, hela världen.
Det Negativa: Vet inte i vilken ände jag ska börja
 
Sköter mitt
 
Over and Out
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0