tildans

Idag hände något som absolut inte får hända. Eftersom det gick så bra sist att rida på andra sidan stora vägen alldeles själv och leda över och längs med den så tänkte jag att vi skulle ha en härlig galopptur på de fina stigarna där även idag. Det gick toppen att skritta halva varvet runt vallen, jobbade lite i skritten, han var avslappnad och det kom bilar på lilla asfaltsvägen också som han knappt tittade på. Sedan hoppade jag av och ledde över stora vägen och så började vi gå längs med den. Sedan vet jag inte vad som händer, tyckte inte att det var någon speciell bil som utmärkte sig och inga lastbilar, men Maxim blir rädd och när han kastar sig ramlar jag omkull och tappar tyglarna. Lös häst på fel sida om stor 90-väg. Några sekunder såg det ut som om han skulle stanna några meter bort, men det kom en del bilar och han blev rädd igen. När en häst bli rädd springer den hem och det gjorde Maxim också, dock höll han sig på kanten av vägen där vi brukar gå och jag tror det är därför som bilarna hann stanna och han kom över oskadd. Jag springer efter med klump i magen och gråt i halsen och han springer i full fart längs med lilla asfaltsvägen hem mot stallet. Nästan hemma stannar han och äter på vallen. Helt oskadd. Men fy vad rädd jag blev. När jag väl kom fram till honom (tack alla som stannade och erbjöd skjuts och som också stannade när de såg min lösa häst på vägen, ni räddade hans liv) rann tårarna av lättnad. Och sedan fortsatte de bara att rinna, chock och lättnad blandat tror jag. Min lilla älskade häst, så illa det kunde ha gått. Jag kommer definitift inte att försöka mig på samma tur ensam igen. Knappt om jag vågar med andra hästar heller, man vet ju aldrig.

Ledde tillbaka till stallet, han såg ut att gå som vanligt så jag hoppade upp igen, känner bättre från ryggen och så blir jag lätt lite rädd när saker händer så jag måste upp (om hästen är okej) så det inte sätter sig i mitt huvud. Han var fortfarande pigg och älgade iväg, så vi red ut på vallen, tog andra hållet (utan bilväg) och travade några hundra meter för att checka av, sedan gick vi hem igen. Och så fick han äta lite gräs innan han fick gå i hagen igen. Jag hade massor med planer för resten av dagen, men nu vet det tusan hur det kommer att gå, helt slut och trött i huvudet. Har annonserat efter ridsällskap till imorgon, annars får vi rida på ställen utan bilar.

Det Positiva: Tur
Det Negativa: Rädsla

Don´t ever leave me

Over and Out