Onda knän

Ah, nattveckan är halvvägs igenom nu. Känns hyffsat, lite krpngel under måndags natten med en mage som inte riktigt ville vara med, men det fixade sig tillslut.

Sov ikapp en massa på måndag förmiddag så det blev inte riktigt som jag tänkt mig, men vi fick i allafall upp bildäcken på vinden och jag lyckades städa bilen lite innan det var dags att åka till stallet. Maximen hade precis kommit in när jag kom så mockade och fixade foder medan han åt sitt insläppshö. Sedan gav vi oss ut på promenad i den fina kvällssolen, mötte så klart en bil mitt på traktorvägen (som är lerig och går över en åker, tror knappast att den är så snabb som genväg), Maxim fick lite spel (inne i en dålig cirkel här tror jag) och ville fly, men jag fick honom tillslut att stå någorlunda stilla och bilen kunde passera med en mycket upprörd och fnysande Maxim som blängde på den. Resten av turen gick i allafall bra, skrittade på bra och jobbade med bakbenen rätt så ordentligt.

När vi kom hem var det dags för stallmöte, mitt första, mycket som skulle diskuteras och scheman som skulle fyllas i och så fick man fika också. Så det tog ganska lång tid, kom lite senare till jobbet än vad jag tänkt, men ändå tidigare än vad jag var tvungen till. 

                                      
                                                                     Jag är i allafall söt eller hur matte?

Tisdagen var ju vilodagen men det blev en liten minipromenad. Mest för en liten incident vi hade och jag ville befästa något slags ledarskap. Jag fick nämligen den brilljanta idéen att vi skulle vara utomhus och borsta, han dammar en hel del nu och fäller lite så för min egen skull (dammallergiker) så tänkte jag att jag skulle hämta honom i hagen, borsta lite och så skulle han få gå tillbaka. Gick toppenbra tills jag sitter på huk och borstar bort lera från hovarna, då är det en i stallet som ska gå ut genom stalldörren, hon öppnar och säger hej när hon ser oss, Maxims flyktinstinkt kickar igång igen och tyvärr var jag ju lite på fel sida så han puttar omkull mig när han ska bort från det "farliga" sedan far han iväg ett tiotal meter, men stannar när jag ropar på honom. Knäppa häst, det var naturligtvis jättespännande att få hälsa på den "farliga" personen sedan också. Lite olyckligt att jag satt där jag satt, skulle ha tänkt efter lite mer och inte suttit på huk, nu fick jag skrapsår på knäna som påminnelse till nästa gång, för nu måste vi naturligtvis stå utomhus mer och träna på att stalldörren öppnas och folk kommer och går. Jag tror inte riktigt att det bara är att han blir rädd och osäker på det nya stället utan också att han har lite för mycket energi som han inte får utlopp för. Därför är planen att vara i ridhuset idag, släppa honom lite först om det finns möjlighet och sedan testa att rida på hacket, jag måste få igång honom så han får använda sitt lilla huvud till annat.

I allafall gick vi en minipromenad bortanför ridhuset och spanade med halter och ryggningar längs med vägen, det gick rätt så bra, han blev lite ouppmärksam när vi gick förbi hästarna i hagen, men vi jobbar vidare.

Det Positiva: Pigg häst
Det Negativa: Knuffig häst

My little baby

Over and Out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0