Igångsättning
Igångsättningen av hästarna är nu i full gång och trots lite rosslig hals och snorig näsa känner jag ridorken inom mig. Mycket de senaste dagarna som har hjälp den på traven också. I torsdags så fick Maxim komma ut på energisk skrittpromenad, vi testade även min nyudsedda klätterbacke och premiärklättrade med tre vändor upp och ner. Målet är att lite slutet av sommaran klara av att trava både uppför och nedför (uppför är inga provlem i dagsläget). Kan ju säga mina lår hade en väldigt jobbig torsdag (först klättra och sedan kendo) och med de efterföljande dagarnas ridning har de inte varit sig själva, nu idag börjar jag känna att jag kan gå i trappor utan att stöna och lida.
Maxim håller rumpan varm, tack kära systrar <3
Fredagen var ju ledig dag, strålande sol och bästa ridvädret och till råga på allt premiärtur på bästa Maximhästen efter vilan. Underbara, underbara häst jag har. För varje dag som går blir jag mer och mer säker på att han är en häst för mig, den bästa jag kunnat få. Vi preimärade med Hampusstigen, vilket brukar kunna lugna ner honom något då det är mycket grenar, träd och vattenpölar att välja vägar mellan. Dessutom hade de senaste veckornas väder ändrat vår stig lite, med mer vatten och sönderkörda hyggen. Inte det bästa underlaget alltså. Jag försökte stanna honom och välja de bästa vägarna och det gick väl rätt så bra, men jag tror att han blev lite trött på mig till slut när jag ännu en gång stod och tvekade vid en, i mitt tycke, alldeles för stor vattenpöl, för han tog saken i egna hovar och klampade igenom, "Vad väntar då på matte? Jag är ju en fjordhäst!" kändes det som om han sa. Då värmde det lite extra i hjärtat, för han betedde sig som Hampus och om det är en egenskap från Hampus som jag gärna vill se i Maxim så är det hans terrängsinne och hans förmåga att ta sig fram i skogen och med den här turen så kändes det som om förutsättningarna finns där. När vi kom upp till dammarna hade det ramlat stora träd och vi passade på att hoppa den lilla dikesövergången igen, denna gång med en pilot som höll i manen och väntade med att sakta av till efter hoppet. Travade på gräsvägen, bort till klätterbacken och tog den i trav uppåt och skritt nedåt, blev sedan lite mer trav och galopp på gräsvägen och sedan promenerade vi hem på asfaltsvägen, hade tänkte skritta en bit på den, men eftersom jag blev osäker på underlaget så hoppade jag av, vilket nog var rätt så bra, för vad hände när vi var nätan hemma? Jo, bakom oss kommer en lastbil med höbalar, vi hade kommit en bit förbi avtagsvägen vid hagen, så vi promenerade tillbaka och ställde oss vid den för att kolla in när lastbilen passerade, det visade sig vara Pär Axelsson (Brunnstorps fjordhästar) som körde, så det blev en väldigt pedagogisk passering, Maxim kastade sig lite, men stannade när jag bad honom och stod bredvid mig och fnös upprört. Sedan gick vi restan av asfaltsvägen, mötte en bil, inga problem.
Joker fick ut och skritta av sig lite energi eftersom lördagen var en stor dag. Då kom det nämligen en tjej och red tillsammans med oss. Vi började på ridbanan, men där var underlaget väldigt dåligt så vi fortsatte på vallen där 2/3 var bättre och i allafall travbart. Hästarna tyckte det var livat att springa tillsammans och blev glada. Joker blev det lite sprutt på och även Maxim tog sig ett glädjeskutt vid ett tillfälle. Söta hästarna, jag hoppas verkligen att hon vill komma ut igen, det verkade som det i allafall. Maxim skötte sig exemplariskt, förutom att han inte ville fatta galopp när inte Joker sprang bredvid, men vi får fortsätta äva på det. Annars satte han alla halter och hade väldigt mycket mindre tendenser till att gå iväg än tidigare, dessutom flyttade vi undan bakdelen för båda skänklarna, tror att något sjunkit in under vilan i allafall. Lastbilen åkte förbi även idag och nu stod vi stilla på behörigt avstånd och kollade in den med spetsade öron.
Idag låg snön som ett vitt täcke på marken och oj vad jag ville rida, men två dagar i rad får nog räcka så här i början, förhoppningsvis ligger snön kvar även imorgon och då får det bli en tur då.
Det Positiva: Sällskap
Det Negativa: Ont i halsen
Your my best part
Over and Out
Maxim håller rumpan varm, tack kära systrar <3
Fredagen var ju ledig dag, strålande sol och bästa ridvädret och till råga på allt premiärtur på bästa Maximhästen efter vilan. Underbara, underbara häst jag har. För varje dag som går blir jag mer och mer säker på att han är en häst för mig, den bästa jag kunnat få. Vi preimärade med Hampusstigen, vilket brukar kunna lugna ner honom något då det är mycket grenar, träd och vattenpölar att välja vägar mellan. Dessutom hade de senaste veckornas väder ändrat vår stig lite, med mer vatten och sönderkörda hyggen. Inte det bästa underlaget alltså. Jag försökte stanna honom och välja de bästa vägarna och det gick väl rätt så bra, men jag tror att han blev lite trött på mig till slut när jag ännu en gång stod och tvekade vid en, i mitt tycke, alldeles för stor vattenpöl, för han tog saken i egna hovar och klampade igenom, "Vad väntar då på matte? Jag är ju en fjordhäst!" kändes det som om han sa. Då värmde det lite extra i hjärtat, för han betedde sig som Hampus och om det är en egenskap från Hampus som jag gärna vill se i Maxim så är det hans terrängsinne och hans förmåga att ta sig fram i skogen och med den här turen så kändes det som om förutsättningarna finns där. När vi kom upp till dammarna hade det ramlat stora träd och vi passade på att hoppa den lilla dikesövergången igen, denna gång med en pilot som höll i manen och väntade med att sakta av till efter hoppet. Travade på gräsvägen, bort till klätterbacken och tog den i trav uppåt och skritt nedåt, blev sedan lite mer trav och galopp på gräsvägen och sedan promenerade vi hem på asfaltsvägen, hade tänkte skritta en bit på den, men eftersom jag blev osäker på underlaget så hoppade jag av, vilket nog var rätt så bra, för vad hände när vi var nätan hemma? Jo, bakom oss kommer en lastbil med höbalar, vi hade kommit en bit förbi avtagsvägen vid hagen, så vi promenerade tillbaka och ställde oss vid den för att kolla in när lastbilen passerade, det visade sig vara Pär Axelsson (Brunnstorps fjordhästar) som körde, så det blev en väldigt pedagogisk passering, Maxim kastade sig lite, men stannade när jag bad honom och stod bredvid mig och fnös upprört. Sedan gick vi restan av asfaltsvägen, mötte en bil, inga problem.
Joker fick ut och skritta av sig lite energi eftersom lördagen var en stor dag. Då kom det nämligen en tjej och red tillsammans med oss. Vi började på ridbanan, men där var underlaget väldigt dåligt så vi fortsatte på vallen där 2/3 var bättre och i allafall travbart. Hästarna tyckte det var livat att springa tillsammans och blev glada. Joker blev det lite sprutt på och även Maxim tog sig ett glädjeskutt vid ett tillfälle. Söta hästarna, jag hoppas verkligen att hon vill komma ut igen, det verkade som det i allafall. Maxim skötte sig exemplariskt, förutom att han inte ville fatta galopp när inte Joker sprang bredvid, men vi får fortsätta äva på det. Annars satte han alla halter och hade väldigt mycket mindre tendenser till att gå iväg än tidigare, dessutom flyttade vi undan bakdelen för båda skänklarna, tror att något sjunkit in under vilan i allafall. Lastbilen åkte förbi även idag och nu stod vi stilla på behörigt avstånd och kollade in den med spetsade öron.
Idag låg snön som ett vitt täcke på marken och oj vad jag ville rida, men två dagar i rad får nog räcka så här i början, förhoppningsvis ligger snön kvar även imorgon och då får det bli en tur då.
Det Positiva: Sällskap
Det Negativa: Ont i halsen
Your my best part
Over and Out
Kommentarer
Trackback
