Mitt torsdagspass och andra reflektioner
Kendon denna vecka har bestått av ett tisdagspass där det var mycket fokus på attacksteg, mycket Men-attacker, men även lite Kote-Men. Jag var inte en så fokuserade sempai som jag kanske borde ha varit. Hovslagare på morgonen=börja senare på jobbet=sluta senare. Det är vad jag skyller på i allafall, kanske är jag bara lat. Dock var jag tillräckligt fokuserad på mig själv för att vara nöjd. Tyckte att attackerna blev bra för det mesta, attacksteget fick lite extra tillsyn och allt som allt var tekniken på plats.
Sedan var det torsdagspass som jag skulle hålla i själv. Var ganska nervös innan då jag inte håller pass så ofta och speciellt inte fortsättarpass. Ett pass planerade jag i allafall och gick och memorerade det under några dagar, diskuterade även lite övningar med några personer om de var lämpliga eller inte. Jag tyckte att det gick bra, tappade bort mig några gånger och glömde bort att det var jag som skulle säga ippon migi ibland, men allt som allt är jag nöjd. Det jag ska tänka på till nästa gång är att prata högre, tänka på hur jag visar övningarna så att alla ser och tänka igenom hur jag ska förklara en övning, speciellt om det är någon som vi inte gör så ofta och som kanske inte alla har gjort.
Jag hade naturligtvis planerat in för mycket saker så jag fick kapa, men jag hade några naturliga ställen att kapa på så det blev bra. Försökte ha temat "flera hugg på rad" typ och tja, det kanske inte var så tydligt. Började med ordentlig uppvärmning, sedan lite hugg, påhälsning och började med Stora Men och sedan små Men. Sedan återupplivade jag lite gamla sumi-minnen (för min del) och började med en övning där man ska hålla sin shinai med träffytan över mottagarens Men och sedan behålla den där medan man i paret förflyttar sig i zuriachi över Dojon. Svårt, lite läskigt och egentligen för trångt, men jag ville använda den för att introducera nästa övning som var att hugga Men över salen, attacksteg på attacksteg. Efter det körde vi kote-Men och efter några vanliga vändor så gjorde vi även dem på rad över salen, vilket var svårt. Mina händer högg gärna fort, men min fötter kopplade inte på så jag gjorde ett attacksteg på två hugg.
Sedan så körde vi lite hiki. Några vändor med hiki-Men och sedan en av mina favoritövningar, Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do och avslut med Men förbi. Åh, vad jag tycker om den, öven om min hiki inte är så bra, den skulle behöva mer träning än vad den får, så känns det alltid lite bättre i den övningen. Blev vattenpaus sedan och så körde vi ett varv ji-geiko.
Mitt fokus skiftade ganska mycket under varvet. Första var mot Lollo och den var ungefär som den brukar vara tyckte jag. I nästa så blev jag lite för låst och tänkte alldeles för mycket. Sedan så körde jag mot Johanna, sista på ett tag då hon ska flytta, och den blev rätt så bra tyckte jag, taggade till lite i allafall och tänkandet började släppa. Kanske tog ut mig lite väl mycket för nästa person som jag mötte var Anders och där vet jag inte riktigt vad som hände, jag slutade tänka, men på ett ganska bra sätt. Någon gång så blev det till och med så instinktivt med huggen att hjärnan i efterhand fick reflektera vad jag hade gjort egentligen. Sedan blev jag väldigt trött, anfådd och fick magknip (hade problem under hela dagen med magen), men jag slutade inte för det utan fortsatte köra. Det var den mest befriande ji-geikon på evigheter.
Sista ji-geikon därimot blev det inte mycket med för egen del, men jag koncentrerade mig mest med att få ner luft i lungorna och stå på benen. Avslutade med två små Men och mina kändes väldigt bra måste jag säga.
Det jag kände under det här passet var att det var svårt att koncentrera sig på andras kendo och samtidigt ha något slags fokus på sin egen. På nybörjar pass är det lite enklare, deras brister syns tydligare och ofta kör man grund där jag inte behöver tänka så mycket utan bara göra. Med mer komplicerade tekniker så är det verkligen inte lika lätt längre. Så det kändes lite som att jag hittade på roliga övningar, men inte direkt gav någon feedback, helt enkelt för att jag inte såg något speciellt att anmärka på eftersom jag kanske var lite väl inne i min egen bubbla. Det är ju också svårare när alla är på en högre nivå, alla är ju bättre och felen syns inte lika tydligt, men jag ska öva upp mig och träna på att se dem.
Vi bastade efteråt och det var skönt, just idag, just denna vecka, älskar jag kendo väldigt mycket.
Det Positiva: När allt stämmer
Det Negativa: Att vilja, men inte kunna
Awsome!
Over and Out
Sedan var det torsdagspass som jag skulle hålla i själv. Var ganska nervös innan då jag inte håller pass så ofta och speciellt inte fortsättarpass. Ett pass planerade jag i allafall och gick och memorerade det under några dagar, diskuterade även lite övningar med några personer om de var lämpliga eller inte. Jag tyckte att det gick bra, tappade bort mig några gånger och glömde bort att det var jag som skulle säga ippon migi ibland, men allt som allt är jag nöjd. Det jag ska tänka på till nästa gång är att prata högre, tänka på hur jag visar övningarna så att alla ser och tänka igenom hur jag ska förklara en övning, speciellt om det är någon som vi inte gör så ofta och som kanske inte alla har gjort.
Jag hade naturligtvis planerat in för mycket saker så jag fick kapa, men jag hade några naturliga ställen att kapa på så det blev bra. Försökte ha temat "flera hugg på rad" typ och tja, det kanske inte var så tydligt. Började med ordentlig uppvärmning, sedan lite hugg, påhälsning och började med Stora Men och sedan små Men. Sedan återupplivade jag lite gamla sumi-minnen (för min del) och började med en övning där man ska hålla sin shinai med träffytan över mottagarens Men och sedan behålla den där medan man i paret förflyttar sig i zuriachi över Dojon. Svårt, lite läskigt och egentligen för trångt, men jag ville använda den för att introducera nästa övning som var att hugga Men över salen, attacksteg på attacksteg. Efter det körde vi kote-Men och efter några vanliga vändor så gjorde vi även dem på rad över salen, vilket var svårt. Mina händer högg gärna fort, men min fötter kopplade inte på så jag gjorde ett attacksteg på två hugg.
Sedan så körde vi lite hiki. Några vändor med hiki-Men och sedan en av mina favoritövningar, Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do och avslut med Men förbi. Åh, vad jag tycker om den, öven om min hiki inte är så bra, den skulle behöva mer träning än vad den får, så känns det alltid lite bättre i den övningen. Blev vattenpaus sedan och så körde vi ett varv ji-geiko.
Mitt fokus skiftade ganska mycket under varvet. Första var mot Lollo och den var ungefär som den brukar vara tyckte jag. I nästa så blev jag lite för låst och tänkte alldeles för mycket. Sedan så körde jag mot Johanna, sista på ett tag då hon ska flytta, och den blev rätt så bra tyckte jag, taggade till lite i allafall och tänkandet började släppa. Kanske tog ut mig lite väl mycket för nästa person som jag mötte var Anders och där vet jag inte riktigt vad som hände, jag slutade tänka, men på ett ganska bra sätt. Någon gång så blev det till och med så instinktivt med huggen att hjärnan i efterhand fick reflektera vad jag hade gjort egentligen. Sedan blev jag väldigt trött, anfådd och fick magknip (hade problem under hela dagen med magen), men jag slutade inte för det utan fortsatte köra. Det var den mest befriande ji-geikon på evigheter.
Sista ji-geikon därimot blev det inte mycket med för egen del, men jag koncentrerade mig mest med att få ner luft i lungorna och stå på benen. Avslutade med två små Men och mina kändes väldigt bra måste jag säga.
Det jag kände under det här passet var att det var svårt att koncentrera sig på andras kendo och samtidigt ha något slags fokus på sin egen. På nybörjar pass är det lite enklare, deras brister syns tydligare och ofta kör man grund där jag inte behöver tänka så mycket utan bara göra. Med mer komplicerade tekniker så är det verkligen inte lika lätt längre. Så det kändes lite som att jag hittade på roliga övningar, men inte direkt gav någon feedback, helt enkelt för att jag inte såg något speciellt att anmärka på eftersom jag kanske var lite väl inne i min egen bubbla. Det är ju också svårare när alla är på en högre nivå, alla är ju bättre och felen syns inte lika tydligt, men jag ska öva upp mig och träna på att se dem.
Vi bastade efteråt och det var skönt, just idag, just denna vecka, älskar jag kendo väldigt mycket.
Det Positiva: När allt stämmer
Det Negativa: Att vilja, men inte kunna
Awsome!
Over and Out
Kommentarer
Trackback
