Porto Francos väktare
Att läsa tillhör ju ett av livets stora nöjen, men tiden och orken räcker inte riktigt till alla gånger. På senaste tiden har jag dessutom prioriterat dåliga filmer framför bra böcker. Tänkt vad bra det då är med födelsedagar och man då kan få bra böcker utan att behöva anstränga sig speciellt mycket.
Lite av läslusten har kommit tillbaka i och med att en av mina favoritförfattare kommit ut med en ny bok som jag plöjde igenom.
Ann Rosman, Porto Francos väktare
Den tredje romanen från Ann Rosman, som vanligt håller vi till i trakterna kring Marsstrand och Karin Adler, kriminalkommesarie får ännu en mordgåta att bita i.
Boken är uppbyggd med två parallella berättelser, en i nutidens Marsstand och en under slutet av 1700-talet då ön var en frihamn.
Under en botanisk vandring på Kornön hittas två kroppar efter en kvinna och ett litet barn begravda i mossen. Välbevarade, men rättsläkaren kommer fram till att de har legat där länge, väldigt länge. Vem var hon? Hur dog hon och varför?
Och vi förflyttar oss till slutet av 1700-talet, då Agnes stiger i land på kajen i Marsstrand. Hennes hår är kortklippt, brösten lindade och hon presenterar sig som Agne. Ingen får upptäcka vem hon är för då väntar döden. Vi får sedan föja hennes väg som kantas av mystiska smugglare och pirater och mitt i allt elände hittar hon kärleken. Men vad gör man när alla runt omkring är rövare och ett enda ord kan skaffa en fiender som är övermäktiga. När någon kommer och ber om hjälp, tiger man och vänder sig bort som alla andra eller vågar man sträcka fram en hand och erbjuda hjälp.
Jag tyckte att boken var mycket bra, som Ann Rosmans böcker brukar vara, men denna var lite annorlunda då nutiden spelade en väldigt liten roll i historien. Speciellt roligt är det när man faktiskt har varit på Marsstrand och sett en del av naturen och husen som historen bygger på. Ser redan fram i mot nästa bok som enligt rykten ska vara påbörjad.
Over and Out
