Förändringens vindar
Efter mycket funderingar och känslor så är det nu bestämt. Jag och Maxim ska byta stall, vi ska flytta närmare stan, få tillgång till ridhus (där det organiseras träningar) och (förhoppningsvis) många nya vänner, både hästar och människor som vi kan hitta på saker tillsammans med. Det är ett större stall där in och utsläpp (och dessa fodringar) ingår på vardagarna och sedan delar alla i stallet på kvällsfodringar (vardagar) och alla fodringar på helgerna. Så jag tror att det kommer att bli bra och lite mindre press på mig. Jag tar gärna hand om min häst själv och fixar allting, men med fler människor runt omkring kommer det att bli lättare att åka bort någon helg då och då. Dessutom kommer det vara lite mer flexibelt när jag kan rida och så vidare, speciellt på helger, har jag inga fodringar kan jag rida till exempel mitt på dagen. Kan jag även om jag har fodringar eftersom det ligger så pass nära (10 min med bil hemifrån och 5 min från jobbet) så man kan åka ut flera gånger per dag utan att det blir jätte kännbart. På sommaren kan man cykla också. Känns också bra de gånger som hovslagare och veterinär ska komma, jag är också närmre om det skulle hända Maxim något. Minuset är väl ridvägarna antar jag, men vi ska nog klara oss ändå, det finns ridvägar, men de bättre ligger tydligen en bit bort.
Det tråkiga är ju att dela på Maxim och Joker som är så bra vänner. Maxim kommer dock att få träffa fjordingar även på det nya stället där det redan står två stycken, så han blir inte ensam bland ”de bruna”. Och Joker kommer att återförenas med Hampushästen i Söderköping, men ändå känns det tråkigt. Men jag tror att i slutändan är det här det bästa beslutet för alla inblandade. Hästarna var ju Jossans grej på gården och även om stallhusse och pojkarna hjälpt till mycket och ställt upp så är det inte något som intresserar dem utan något de gjort för hennes skull. För min del blir det kortare resväg och mer hjälp och jag blir inte riktigt lika bunden, även om jag var beredd på det när jag skaffade häst. Vi får också tillgång till tränare vi kan ta hjälp av, många hästmänniskor i stallet med olika inriktningar som man också kan få idéer ifrån. För Maxim, tja, mer sällskap, de går ungefär fyra i varje hage så förhoppningsvis hittar han någon busig häst han kan leka med. För Joker skull, vet jag att han kommer få det fint i Söderköping. Han står med sorgsna ögon när jag sadlar Maxim och inte ta ut honom också och det värker i hjärtat varenda gång, nu kanske han får chans att komma ut lite mer.
Men det är klart, jag kommer att sakna gården och det kommer att vara många fler människor och viljor att handskas med. Jag kommer att sakna alla stigar, alla härliga galoppsträckor, alla vägar jag känner utan och innan, nästan lika bra som jag känner stigarna hemhemma. Och jag kommer att sakna alla minnen som finns där, varje gång jag rider ut är det stigar vi har ridit på tillsammans, saker vi har pratat om dyker upp igen, tillfällen när något hände, en häst fick fnatt eller vi hittade extra mycket svamp.
Blickar bakåt, tänker framåt.
Min och Maxims första tid tillbringade vi tillsammans där, det var där vi upplevde allt för första gången. Doppade tassarna i dammen, tömkörde, galopperade, hoppade, löshoppade, longerade, lekte, promenerade, skenturer, skrittpromenader och älgar. Men det är nog dags att försöka gå vidare nu. Pröva våra vingar och komma ut i världen.
Fly on the wings of love...
Over and Out
Hej Matilda!
Det kommer säkert bli bra för Maxim och dig med det nya stallet. Jag förstår att det blir en stor omställning men med tanke på allt som har hänt, var det väl ett nödvändigt beslut. Det kommer säkert bli lättare för dig att få tillgång till tränare, men förstår att du kommer sakna alla fina ridvägar ute i Älgbosäter. När flyttar du honom dit? Vilka andra fjordingar är det som står där?
Hälsn. Mia
