Some days..

Vissa dagar vill man bara inte gå hem från Dojon. Ännu svårare blir det när man typ inte träffat Lollo på en vecka och har massor att ta igen och på det dyker det upp gamla vänner. Kvällens överraskning var ändå att Erik kom och tränade efter mer än ett års uppehåll. Dessutom dök det upp lite gamla nybörjare så vi slog rekordet från förra veckan och var åtta personer! Stackars Kalle fick planera om sitt pass (som han trodde skulle innehålla honom, mig och Lollo och så mycket tvåstegstekniker vi kunde klämma in) och anpassa det för folk med graderingfokus, folk som aldrig kört ji-geiko, folk som inte tränat på evigheter och folk lite mitt i mellan.

Bra pass blev det, mördaruppvärmning och sedan lite grundtekniker med fokus på avslappning. Stora tekniker avslappnat varvat med små snabba och försöka behålla den avslappande känslan. Kirikachi också på samma sätt, gäller att börja nöta även det nu. I slutet körde vi Kote-Men-Do, små tekniker och snabbt, kändes rätt så bra, avslappnat på kote och men, något konstiga avstånd på do. Fick köra ji-geiko också, en mot Erik, fortfarande snabb som attan och jag kunde inte läsa honom för fem öre, bra träning inför graderingstillfället alltså.

Vi stretchade efteråt och så gjorde vi armhävningar, sit-ups och rygglyft. Sedan blev det prat, bastu, bastu-prat, prat, cykelprat, prat, korsningsprat. Härlig kväll med andra ord. Ännu en gång, jag älskar min klubb och människorna i den.

Det Positiva: Tekniker
Det Negativa: Dålig känsla

It changes me

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0