Uteritter

Så härliga stalldagar har det varit. Vi har varit utan sällskap dessa dagar Maxim och jag, men har klarat oss galant själva. Igår så red vi ut på den vägen vi ridit själva på förut, men ett litet stycke längre. Han var lite bråkig och ville inte gå ifrån stallet och kompisarna, men så fort vi kom upp för backen så lättade det lite. Vi skrittade mest, men travade också två korta sträckor.

När vi kom hem så gick jag upp med Maxim och Hampus till den stora gräshagen då betet hemma är slut och det var ganska hungriga (Joker fick naturligtvis också komma dit, men lite senare när Jossan longerat). Det var populärt kan jag säga, mulen i backen och så äta, äta, äta.


Namnam

Idag så red vi också ut, denna gång till sjön, där har vi ridit förut med sällskap och dessutom promenerat själva. Det blåste en del och han var ganska så pigg så jag övewrgav mina planer på att rida fortare och skrittade hela vägen. Jag tror att det läskigaste på hela turen (enligt Maxim) var när vi skulle gå förbi högarna med fårull som låg bakom hästhagen. Det läskigare, enligt mig var att gå över diken. Han var mycket mer ivrig att gå idag (när vi väl kommit förbi fårullen) och trampade på bra, vi tog oss förbi bommen utan problem (sista gången på hemvägen höll jag inte helt krampaktigt i tyglarna heller). Det var lite saker att kolla på nere till sjön, men inget som han reagerade så mycket på. På hemvägen tog vi oss över till vallen och skrittade längs kanten av den så lite helt ny väg blev det också, vi fick stå och titta lite på bilarna innan vi kunde ta oss över asfaltsvägen och sedan upp på uppfartsvägen. Här var tyfdligen postlådorna vära att ta en vid omväg kring.


Ge mig torv!

En sak som Maxim brukar göra som är lite rolig är att han, när jag tränsar oft försöker ta sig fram till väggen och torvbalen som står där. Han nosar och smånaffsar i den, som om han vill äta, äppelhinken som står bredvid bryr han sig inte alls om, det är torv som gäller!

Det är inte kul att gå i uppförsbacke även om man ska till hagen...

Efter att han i allafall fått några äpplen så promenerade vi upp till de andra igen och så lämnade jag honom där, med en fjordings favoritsysselsättning, att äta.

Det Positiva: Positiva hästen
Det Negativa: Trötthet

Vad du är söt min kära lilla ponny, vad du är söt min kära lilla häst.

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0