På topp

Jo, ibland är det enda som riktigt hjälper för att att få ut sina irritationer och spänningar ett kendopass som lämnar en med blåmärken på diverse ställen och med en skön känsla inuti kroppen att man verkligen, verkligen försökt.

Hela dagen har jag faktiskt känt suget efter att åka på kendoträning. Inte ofta det händer på en torsdag, men hela denna vecka har jag kännt mig ovanligt stark och pigg. Så iväg bar det! upp för långa backen och framme vid Dojon bromsar Lollo in strax efteråt. Totalt blev vi fem på passet som leddes av Anders, Lars dök upp för andra passet i rad och vår spanska utbytesstudent kom också.

Min irritation som låg och bubblade kunde jag kontrollera i början av passet och fokusera på rätt sätt. Vi gjorde lite grundövningar, stor Men, kote-Men, Kote-Do. Sedan gick vi över till lite "roligare" övningar, Yakuo-Do var det dags för. För de som inte tränar kendo, i vanliga fall hugger man Do på motståndarens högra sida, men Yakuo är den andra sidan, alltså "fel" sida och betydligt knepligare. Vi körde att man skulle hugga Kote och sedan gå för Men, mottagen lyfter upp för att skydda och man hugger Do och första omgångarna gick vi förbi, sedan gjorde vi så att man istället skulle röra sig lite bakåt när man högg Do, vilket är lättare och mer naturligt och sedan fick man en Men imot sig och så skulle man kontra med nuki-Do. Sist vi körde Yakuo så fick jag två hugg mot mig som träffade rätt illa och då menar jag inte att det gjorde lite ont och blev blåmärke, två på raken träffade precis ovanför kanten av Do, vet inte vad för nerver som finns där, men det gjorde så ont att jag både skrattade och grät på samma gång, lite läskigt. Idag hände det som tur var inte, lite felträffar blev det, men bara så att det gjorde lagom ont och som mer spädde på min ilska. Men jag tror det var bra, i allafall vid dessa tillfällen. När man vet vilka hugg man ska göra så är det lagom att vara lite arg, men man måste kunna fokusera ilskan till att hugga. Ett problem som kan finnas är att man inte vågar hugga ordentligt, med lite islka så brukar det gå bättre. Så övningarna är jag nöjd med, de var absolut inte perfekta, men jag kände att jag hade mer koll än sist vi högg den har typen av hugg.

<3


Plötsligt var det dags för ji-geiko och jag tror att jag kanske eldade upp mig lite väl mycket för i den första så var jag arg på riktigt och ganska elak. Sedan fick jag vila och när jag skulle köra mot Lollo så är det svårt att vara arg så då gick det ganska bra. Mot Lars så var jag rätt så trött och lite arg igen. Och mot Anders kändes det som om jag var helt tom i huvudet, inte visste riktigt vad jag gjorde och viftade omkring, men han sa att jag körde bra och att det inte fanns någon rolig att köra mot längre för alla var så bra. Så det är inte alltid så illa som det känns, även om man står som ett fån och stirrar när Men är öppen.

Vi hann med att stretcha och prata lite och bastun var på så vi flyttade konverationen dit. Åh, bastu, what would I do without you? Alldeles för länge sedan kände jag det gjorde definitivt sitt till att höja humöret. Vi hade lite tjejbastu också på slutet medans killarna duschade. Sedan blev det så att vi stannade kvar ännu lite till utanför Dojon och pratade, och så pratade jag och Lollo på hemvägen så nu är jag på toppenhumör. Mina vänner är de bästa!

Nu ska jag inspektera blåmärken och sova lite, sista arbetsdagen för veckan imorgon!

Det Positiva: Vad annars om inte kendo?
Det Negativa: Springa in i shinaier

What would I do without you all?

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0