Hubertusjakt!

Igår var det dags för min och Maxims premiär tillsammans. Den årliga Hurberusjakten med fjordhästföreningen stod på agendan. En alldeles lagom premiär för en liten bebishäst och en något spänd och nervös ryttare. Det fanns naturligtvis inget att vara nerövs för, min lilla häst klarar allt verkar det som!

Men från början ska vi börja. Denna gång så lyckades jag faktiskt hämta transporten utan att behöva ringa efter hjälp! Jag menar, dagen kunde inte ha börjat bättre. Framme i stallet så stod härtarna nästan redo, så packade in all utrustning och så skulle vi lasta. Här tänkte vi vara lite pedagogiska och lasta Joker först, inte för att Maxim var svårlastad den enda gången vi lastat honom, men det borde ju vara smidigare om Joker redan var på plats. Ha! Där misstog vi oss. Joker tänkte minsann inte åka någonstans utan sin bebis, han har ju ansvar, att vi inte fattar det. Så vi fick ta fram linan igen (senast gångerna har vi inte behövt vi den), men han fortsätter att bråka och vara jättearg och när han kastar sig åt sidan så fastnar han på något sätt mot transporten. Läskigt var det, men det gick bra tillslut, han gav upp och flyttade sig åt sidan och gick sedan in. Lite medtagen och spak, men så fort Maxim kom upp bredvid (gick in utan problem såklart <3) så blev allt bra igen och de började mumsa på sina hönät.


Farfar Hauk Thun

Vi styrde kosan mot Vikobolandet och Sörbyholm. Förra året var vi inte ute i så god tid och de fick vänta med att börja tills vi kom, i år var vi först på plats, en timme före start. Det var toppen att kunna ta det lugnt och hinna kolla runt lite med Maxim innan starten gick. Han uppförde sig väldigt bra, tittade sig omkring och gnäggade lite, men stod rätt så stilla bredvid Joker medan vi sadlade och gjorde oss i ordning. När jag satt upp och väntade på att Jossan skulle bli klar var det lite svårare att stå stilla, så vi gjorde små volter och tittade på allt runt omkring. Jag kan ju fortsätta med att säga att Maxim förmodligen gick ungefär dubbelt så långt som de andra hästarna i fältet eftersom jag fortsatte att köra samma teknik genom hela turen. Han har rätt så långa steg så han går fortare än de flesta andra även om han går "lugnt" och jag ville inte sitta och förhålla precis hela tiden eller ridan med nosen inborrad i Jokers svans. Tur att det var gott om plats nästan hela siden så vi kunde göra våra serpentinaktiga avstickare. Turen bestod mest av skritt och sedan så travade vi lite ibland, det gick toppenbra! När vi travade så försökte jag hålla mig bakom Joker och det var helt okej tyckte Maxim.


Urban, ladgårdskatten <3

Tre-fyra gånger hoppade han till under resans gång. En gång för ett rådjur som sprang upp och iväg från högt gräs och en gång för änder som flög upp från ett dike. Båda gångerna var det två-tre nerväsa hopp-skutt åt sidan tills han såg vad det var som rörde sig. Två andra gånger reagerade han på en liten svart ponny som (enligt honom) dök upp från ingensans jättenära bakom honom. Ponnier var tydligen det mest upprörande på hela dagen, han var allmänt intresserad av de andra hästarna och ville hälsa, men ponnierna kändes han mer tveksam till. Han fick inte hälsa på någon såklart, men ooh, så han ville. Hans farfar (Hauk Thun) var master i vår grupp och det är lite roligt att försöka se likheter mellan släktingar.

När vi kom i mål så skulle vi leta gosdjur (eller rävsvans kunde den bytas ut till om man ville), vi var inte så engagerad i letandet (massor med ponnier på liten yta, hua) istället höll vi oss på avstånd och tittade mest på. Sedan så testade vi också "hindren" som den snabba gruppen hoppade, nästa år kan vi nog vara med där.


<3

Sedan fick man glögg och en rosett! Vår första, den var grön och fin och klädde honom alldeles utmärkt, vi hoppas på att samla på oss några till. Ska bara fixa en plats att hänga dem på i stallet också. Hästarna fick sedan vila i transporten, vi fikade och kollade på bruksprov och hjälpte till med ridprov. Allt som allt en mycket hästig dag med sol och trevligt sällskap.

Det Positiva: Smärtfritt
Det Negativa: Skritt-träningsvärk

Älskade, underbara häst!

Over and Out

Kommentarer
Postat av: Elinor

åh vad mysigt! Vad kul att det gick bra och allt! Ni får fler och fler erfarenheter och det är ju hur kul som helst :) han verkar vilja lära sig allt också den lilla rackaren :) ni verkar passa så bra ihop! :)



kramis <3

2011-11-01 @ 20:14:35
URL: http://ellenelinor.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0