Själakistan

Själakistan är Ann Rosmans andra roman och fristående fortsättning på Fyrmästarens dotter.



Återigen beger vi oss till trakterna kring Göteborg och Marstrand. Kriminalinspektör Karin Adler tillbringar den sista semesterdagen ombord på sin segelbåt och numera hem i Marstrands hamn när hon får ett larm om att en skolklass hittat en huvudlös kropp. Strax efteråt hittar ett huvud uppsatt på en påle i en gammal dams trädgård.

När det sedan visar sig att huvud och kropp inte kommer från samma person, inser polisen att de inte står inför ett engångsmord. Då utredningen fortsätter kommer det fram att de två döda kvinnorna med stor sannorlikhet är systrar. Jakten på mördaren går via lajvare och communitys på internet för att landa häxprocessen som pågick på 1600-talet. Men vem är det som är så besatt av det förflutna? Och kommer de att hitta mördaren innan allt faller samman?

Liksom den tidigare boken så var denna väldigt, väldigt fängslande och bra. Kunde knappt lägga ifrån mig den. Bihistorierna när man får följa Karins och de andras privatliv och hur deras förhålande till varandra utvecklas är också kul, det är liksom inte bara morden det handlar om. Jag hoppas att hon fortsätter att skiva, för jag vill väldigt gärna få veta mer om Karin och hennes vänner på Marstrand.

Utdrag ur boken:

Åkerström, Trollhättan, sensommaren 1958, Den stängda dörren.

En liten tanig pojke med smutsigt hår och trasiga kläder satt på källartrappans nedersta steg. Dörren bakom honom var stängd och det var längesedan han hade slutat titta på den i hopp om att den skulle öppnas. Blicken var fäst på den tomma luften eller kanske på den tjocka stenväggen framför honom. Det luktade unket och genom de små källargluggarna sipprade ett dämpat ljus in. Fönstersmygarna täcktes av ett tjockt lager damm, utom på de ställen där vinden drog in. En anken glödlampa hängde i en ladd i taket. Där uppe kunde han höra systrarna kivas och skratta. Glada fötter sprang över golvet från hallen och in i köket. Han hörde på stegen vem det var och i vilket rum de befann sig. Det var en annan värld. En värld av ljus och klara färger. Där han befann sig var det mest grått och brunt. Tre dagar tidigare hade han fyllt sex år utan att veta om det. Två av de åren hade han tillbringat i källaren.

Rekommenderas som sagt verkligen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0