Film

Jag tänkte införa en lite mer personig kategori här, Tankar, där jag bara kommer att vräka ur mig en massa funderingar jag ibland har, mest för mitt höga nöjes skull. Så vi börjar med en sak jag kom att tänka på ikväll.

Jag älskar verkligen film, men på senaste tiden har jag, typiskt mig, börjat analysera mitt filmtittande, vilket kanske är en aningen onödigt eftersom filmtittande ska vara nöje och inget annat. Om man nu inte tittar på dokumentärfilmer och faktiskt lär sig något. De filmer jag på senaste tiden har begravt mig i är dock inte sådana. Verkligen inte. Tänk motsatt håll. Tänk amerikanska rosa tjejfilmer, med lagom farliga, lagom skäggiga karlar som kommer som en riddare och sveper iväg tjejerna när de som bäst behöver det. Är det inte meningen att man ska ha sådana här filmperioder när man typ är tonåring. Jag är snart 24, är det meningen att jag ska gilla dem. För det gör jag faktiskt, på ett sätt som jag aldrig gjorde för säg tio år sedan (och nu känner jag mig gammal, räknar tio år tillbaka i tiden och inser att jag faktiskt inte var så liten då, nästan vuxen, tyckte mitt 14-åriga jag).

För tio år sedan (plus/minus) drömde jag om att gifta mig med Bruce Willis (Kevin Costner i Robin Hood helt okej eller Christian Slater i Broken Arrow). Jag såg Die Hard-filmerna med min pappa och Femte Elementet, dessa var under lång tid mina favoritfilmer, blir fortfarande lite nostalgisk när jag ser dem. Men inte vill jag gifta mig med Bruce Willis i dagsläget. Mycket hellre någon som James Marsden, Hugh Dancy eller Penn Badgley bara för att nämna några. Eller rättare sagt karaktärerna de spelar. Jag menar kom igen, så trevlig är inte John McClane egentligen, mest skitig och svår.


Under min uppväxt tyckte jag mest att "tjejfilmer" var pinsamma och stängde gärna av eller gick ifrån om det blev alldeles för jobbigt, det gör jag i och för sig fortfarande, djupt rotad vana eller något. Jag kollade aldrig på mycket tjejfilmer, när jag kollade på film gjorde jag det med min pappa och pappa gillar action. Så lilla Matilda gillade också action. Vapen i mängder kan jag ta, men så fort det blir psykologisk skräck kryper jag ihop bakom en kudde och vill inte var med längre. För sådant kollade vi aldrig på.

Kanske är den här perioden av ameikanska rosa tjejfilmer ett sätt för min hjärna att ta igen något. Jag börjar till och med kunna läsa in vissa dolda (eller inte alltid så dolda) budskap i filmerna. Fast jag gillar fortfarande action och okej, jag fårstår grejen med skitiga badboys, men numer gillar jag dem i lite annat format, tänk Hugh Jackman (Wolwerine) eller Clive Owen (King Arthur). De är ju skäggiga så vad kan jag göra.

Jag började kvällen med Easy A och ska fortsätta med John Tucker must die, men imorgon får jag nog ta och tuffa till mig lite och se någon slags action.

Det Positiva: Filmkväll
Det Negativa: Kort soffa

Movietime

Over and Out

Edit: Jag var tvungen att pausa filmen en gång för det blev för pinsamt. Jag är fortfarande samma Matilda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0