tildans

Mycket kendo blir det just nu, imorgon blir det dock en sväng till stallet, så lite variation får jag.

Dags för nybörjarträning var det minsann, så jag cyklade iväg till Ryd och såg fram imot att få röra lite på mig igen. Det var mycket olika övningar idag, de fick för första gången testa Do så nu har de provat alla tre hugg, dessutom fick de testa sin första kontringsteknik Nuki-Do och även Kirikachi. Jag blev visad på, för det mesta förstod jag vilka övningar vi skulle göra, men någon gång blev det lite missförstånd när vi skulle visa, så jag blev lite förvirrad.

I allafall ett nyttigt träningspass, framförallt för min tajming. Det kändes hyfsat bra med tajmingen även bakåt i Kirikachi, men blev petad på att jag var för långsam när jag körde mot James, mer tempo ska det vara och det funkade rätt så bra då också. Dock är det ganska ovant att göra mot någon som inte har rustning på sig. Jag försöker sätta mig in i hur det känns för dem som aldrig har gjort det tidigare och tycket att det är lite läskigt med en pinne som flyger omkring kring huvudet. Försöker minnas hur jag själv kände, försöker uppmuntra dem och säga att det inte gör speciellt ont om den skulle råka träffa mig i huvudet en gång. Men det är svårt, vi gjorde Kirikachi i ganska lågt tempo. Sedan skulle Anders visa normaltempo, hur det egentligen ska se ut och det gjorde han mot mig, det såg förmodligen ganska omöjligt ut för dem som precis fått prova för första gången, men jag vet ju att han vet vad han håller på med och jag vet vad jag ska göra, så länge tajmingen är rätt så blir det aldrig läskigt kom jag fram till. Jag vet inte, kanske måste man bli dunkad i huvudet ett antal gånger innan rädslan försvinner, kanske måste man bara lära sig att bemästa den, men jag vet att det blir lättare med tiden, jag är inte rädd för att bli slagen på längre, det är inte kul när det gör ont och ett hugg hamnar fel, men blåmärken bleknar och tillslut lär man sig att gå åt sidan och hugga tillbaka :). Jag tycker fortfarande att det är pinsamt om jag skulle råka slå någon i huvudet som inte har Men på sig, men det är det enda sättet att lära sig stanna shinaien i tid, hugga, hugga och åter hugga. Tajma in avstånd, kiai och tenutch.


Andledningen till att jag skriver så mycket om detta om att vara rädd att hugga och så vidare var att jag pratade lite i omklädningsrummet efteråt med tjejen som börjat denna termin. Jag försöker verkligen ge tips, men det är svårt, det tar ju ett tag att minnas hur det var den där första terminen för mig, i just det hon undrar nu. Jag försökte peppa lite i allafall och hon verkar gilla kendo så det är positivit. Vi pratade lite om kiai också, vi gjorde några vändor Men-attacker över salen och då ska man helst hålla kiai hela vägen över salen tills man vänder sig om mot mottagaren igen. Det tyckte hon var svårt och att det kändes lite fånigt att skrika. Och då slog det mig hur naturligt kiai har blivit för mig. Det som var det mest onatuliga med Kendo från allra första början. Att komma över spärren och våga skrika oavsett om rösten bär eller ej. Och jag insåg att även om jag fortfarande jobbar med att kiaiet ska komma på rätt sätt och bli bättre så har jag kommit en bra bit på vägen. Numera känns det konstigt att hugga utan kiai, det blir liksom bara fånigt.


Jag har planerat träningsveckan förresten:
Tisdag: Kendo 1,5 h
Onsdag: Rida 1 h
Torsdag: Iaido 1,5 h Kendo 1,5 h
Fredag: Vila
Lördag: Promenera alternativt kanske Rida
Söndag: Kendo 3 h

Sedan kanske jag faller dör ner, men det ska fungera. Kanske inte varje vecka, men denna!

Det Positiva: Tajming
Det Negativa: Snuva

Some say it`s just a thing I`m goint trough.

Over and Out