tildans

Tre timmars kendo blev det igår. Först så var jag med som sempai på nybörjarpasset, två som dök upp, plus en fortsättare som haft sommarlov. Så vi var fyra erfarna och två nybisar. Vi jobbade mycket med fötterna och huggen, det är svårt att inte göra precis så som Anders eller Kalle beskriver övningen utan hugga sina vanliga hugg eller vad man ska säga. I början så är ju allt väldigt uppdelat och lite i steg för att man ska lära sig rörelserna, men meningen är ju att jag ska hugga i en snabb, flytande rörelse. Så Anders fick påminna mig om att hugga ordentligt.

Till fortsättarpasset så blev vi elva personer! Så härligt med uppvärmning då, vi sprang och sjöng ramsan och det låter så mycket! Eftersom det är i början av terminen så blev det myckt grunder att träna på. Jag jobbade på mitt fusksteg och det fungerade fler gånger än sist och nu när jag gör det så känner jag det verkligen, tidigare så har jag liksom inte lagt märke till det. Vi körde lite stora men, kote-men, men-nuki-do, nuki-do kändes väl sådär, men kote-men är jag nöjd med, det kändes snabbt och ganska rakt och inte så spänt som det brukar (kanste nybörjarträningen tröttade ut armarna tillräckligt). Vi körde ji-geiko sedan, eller först startade vi med fem kakarigeiko var och sedan fick alla starta sin ji-geiko samtidigt. Min första var mot Anders och jag försökte väl mest hitta på lite olika saker, vilket kanske inte alltid är så lyckat, men just nu så jobbar jag med att försöka och den biten är jag nöjd över. Nästa var mot Johanna (vi var snabbast på kakarigeiko också, status på det), tyckte att även denna kändes ganska bra, men att jag tappade lite på slutet och slutade försöka. Sedan körde jag mot Pär, där jag gick in i en del tare-tare och det gjorde ont på mitt stackars finger. Sista var mot Lollo och då var jag trött, i omgångar så försökte vi båda två höja oss lite, och bitvis så kändes det bra. Vi jobbade mycket med andningen detta pass och det var jobbigt, även om det är rätt sätt så känns det jobbigare i vissa stunder än att andas som vanligt.

Vi fick stretcha ordentligt efteråt också och då passade jag på att prata med Kalle om mitt finger. Han sa att det högst troligt är en spricka i det och att det inte finns så mycket att göra. Föreslog att jag skulle tejpa innan träning för att skydda lite, pratade även med Jossan idag och ska försöka göra samma vid ridningen. Det gör inte ont alls när man ska böja, men så fort det kommer tryck på så göra det skitont, så lite tejp kanske kan mildra lite. Som ni märker så vägrar jag ta paus från någondera träning.

Stannade dels i dojon och dels i en cykelkorning och pratade en del. När jag kom hem så avslutade vi kvällen med en halv film. Slutet ska vi försöka se idag.

Det Positiva: Träna
Det Negativa: Lukta

Flying through air

Over and Out