Oh, please...

Ajaj, men allt blir bättre av stretching eller hur?

Idag var det då dags att träna igen och jag ångrar det inte, fast jag har ont, för det var ett så bra pass. Efter uppvärmningen så fick vi ta på oss Men på direkten och efter en vända med stora Men så låg fokus under passet på kirikachi. Vi började med den vanliga varianten med Men hugg, sedan gick vi över till Do-kirikachi och sedan 'ven kote-kirikachi, då går mottagaren omväxlande upp i jodan/ ner i shudan. Den var spännande för den har jag nog aldrig gjort förut, men det fungarade ganska bra om man var synkade. Sista varianten var väldigt underlig. Man skulle göra sneda Men-hugg som man gör i normal kirikachi, men mottagaren skulle göra Do-hugg samtidigt och här gällde det att tajma, det fungerade mer eller mindre bra, men det var roligt och man få verkligen tänkta på tajminen. Vi fick avsluta med några vanliga kirikcahi i tre andetag innan vi gick vidare.

Vi övade på små kote-Men och på att göra raka sådana, vi körde också en vända när vi gjorde kote-hugg, stanna efter attacksteget och se så att spetsen av shianien pekade mot tsuki-plattan, jag var lite väl ivrig där och ville inte stanna. Slutligen gjorde vi Do-hugg också och sedan kakari-geiko med stora attacker. Ett ganska hårt och intensivt pass för nybörjarna, men de klarade det bra.

Själv så ville mina ben döda mig i slutet och ville inte förstå varför de skulle träna, idag igen. Jag förstår dem, men imorgon så blir det nog lite mer vila, vi ska förmodligen löshoppa, så inte så mycket jobb för min del. Eller inte för mina bens del i allafall.

Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Ont

When I close my eyes...

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0