När solen ser på

Idag blev jag påmind om en av orsakerna till att jag håller på med hästar. Trött efter en lång och fartfylld arbetsdag sätter jag mig som vanligt lite småstressad på bussen. Buss är på många vis ett väldigt bra färdmedel, miljövänligt och inte så dyrt och så vidare, men jag har kommit fram till att jag avskyr att åka buss. Jag har åkt buss i hela mitt liv. Varje dag till skolan i 13 års tid, de sista 5 över en timmes bussfärd, men jag ar aldrig under hela denna tid avskytt att åka buss så mycket som jag avskyr att åka den till stallet. 30 minuer, som jag ofta plågar mig igenom. Kanske beror det på att jag inte kan sova, tiden är lite kort och ingen trycker när jag ska av så man riskerar att missa. Kanske beror det på att jag alltid åker direkt från jobbet och är trött och sliten. Dessutom nästan alltid i rusningstrafik, det vill säga en massa människor som trängs. Värst är nog allt damm och den dålig luften, plus all parfym som människor sprutar på sig och sedan sprider vidare. 5 minuter och jag har en dunkande huvudvärk. Precis så var det idag och jag satt och funderade varför jag går igenom det här varenda gång. Sedan hoppar jag ut i friska luften, promenerar upp för backen och huvudväken ger sakta med sig. Mockar boxarna och den är borta, all stress från dagen är borta, ingen tanke på jobbet längre. Sedan in med Hampushästen, på med sadel och träns och ut i naturen som idag bjöd på varm luft och lite halvsol. Vi sprang i skogen idag så Hampus blev svettig, men inte så mycket arbete på annat vis, lite tempoväxlingar, men inget avancerat, det var en glad tur och jag hoppas att helgen bjuder på samma glada ridning. På söndag är det tävling igen, ska bli kul, men det börjar bli mycket nu så vi ställde in tävlingen nästa helg och jag ska preliminärt ta semeste från stallet i nästa vecka för att vila lite. Det har varit en tuff vecka.



Mycket jobb har det varit, lite ridning i måndags, dressyrlektion, Hampus jobbade på och gjorde vad han kunde. Jag flaxade mest omkring. Lite kendo lev det också. Imporvisserat pass som lollo ledde igår, det var kul, träningsvärk idag som ska försökas avhjälpas med spikmatta. Imorgon satsar jag på att orka komma upp till träningen. Dock har jag insett att jag inte kommer storsatsa på kendon något denna temin, möjligen när vi närmar oss graderingen i december. Jag klarar inte av tre-fyra pass varje vecka och fortfarande fungera på ett normalt vis. Det funkade förra terminen, med knapp nöd, men verkligen inte nu. Så mycket annat jag vill göra och jag har äntligen lärt mig att bortprioritera, utan att få dåligt samvete!

På kattfrånten råder stillestånd. Fläcken är där hon är och får regelbundet mat, men vägrar bli infångad. Jag matar på här hemma och hoppas att Nostippen dyker upp. Igår när jag skulle fylla på mat blev jag väldigt överraskad. När jag öppnar dörren smiter en katt in. Tyvärr inte den jag letar efter utan en röd, väcker sak. Nej, säger jag, här bor du inte och lyfter ut den igen. Så fort tassarna nuddar marken, försöker den smita in igen. Fyllde på maten och lyfte ut katten två gånger till. Kunde inte hålla mig från att klappa den lite utomhus, den var så söt. Hoppas jag snart har några här inne igen.

Det Positiva: Livet
Det Negativa: Stressen

You and Me...


Over and Out

Kommentarer
Postat av: Malin

Synd att det var fel kisse som ville smita in :)

Härligt att du kan koppla av i stallet!

Hoppas, hoppas att Nostippen dyker upp och är hungrig hos dig. I kolonin har bara Fläcken & Musse visat sig, men det kan finnas fler, som inte visar sig, ge inte upp Matilda! :) envishet lönar sig nästan jämt!

Ha en fin helg

2010-09-25 @ 09:34:06
URL: http://ostgotakatterna.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0