Halelulja moment
Kommer till rubriken senare...
Jag både ångrar och inte ångrar att jag åkte på träningen idag. Ångrar det för att jag inte är helt frisk och har givit mig själv träningsförbud i en vecka nu, undantag söndagsträningarna där jag mest blir slagen på och inte anstränger mig så mycket. Och ångrar det inte för att Erik, efte månader, ja, nästan år av skador och valarbetande äntligen dök upp! Ångrar det för att huvudet dunkar och jag vet att jag med nöd och näppe tar mig igenom arbetsdagen imorgon. Ångrar det inte eftersom jag är så hög på kendo och fick basta för första gången på evigheter och skratta som jag inte gjort på flera veckor. Ångrar det för att jag inte kunde ge allt och ångra det inte på grund av vad jag kunde ge, för de dyker upp ibland, de där ögonblicken när man slutar tänka och bara reagerar med shinaien och så sitter den där klockrena träffen där. Och efteråt har man ingen aning om vad man gjorde, men man lät helt enkelt kendo ta öve kroppen och hjärnan, som så ofta är i vägen, fick för några sekunder vila. Jag önskar jag kunde gå ett helt pass med bara sådana ögonblick.
Vi körde på hårt idag, eftersom vi inte var några ovana blev Kalle jätteglad och körde på ännu hårdare. Värsta mega-monsteruppvärminingen, springa, hoppa bock över varandra, hoppa över och krypa under, skringa med varandra på ryggen två varv runt salen. Jag kände mig som en soldat. Sedan fick vi träna kendo också. Tvåstegstekniker och hiki. Kote-Men in Hiki-Men ut och sedan byggdes det på med lite varianter, Nuki-Do och De-Kote, var ju inte på topp så jag tänker inte tycka så mycket om min teknik. Men det behövs ju tränas på, att bli snabbare med flera attacker på rad och verkligen göra ordentliga Hiki, som jag inte riktigt har fått grepp om då vi inte tränar dessa så ofta. I slutet körde vi ji-geiko också, det var kul, sista så stod Kalle på sidan om och skrek att vi skulle kämpa.
Blev en bastu efteråt, jag kunde inte stå imot, har lite ångest över det nu, men imogon är en annan dag.
Nu ska jag sova och försök ta mig upp någorlunda fräch imorgon...
Det Positiva: Kendoögonblick
Det Negativa: när man är sjuk ska man inte träna...
Awsome!
Over and Out
Jag både ångrar och inte ångrar att jag åkte på träningen idag. Ångrar det för att jag inte är helt frisk och har givit mig själv träningsförbud i en vecka nu, undantag söndagsträningarna där jag mest blir slagen på och inte anstränger mig så mycket. Och ångrar det inte för att Erik, efte månader, ja, nästan år av skador och valarbetande äntligen dök upp! Ångrar det för att huvudet dunkar och jag vet att jag med nöd och näppe tar mig igenom arbetsdagen imorgon. Ångrar det inte eftersom jag är så hög på kendo och fick basta för första gången på evigheter och skratta som jag inte gjort på flera veckor. Ångrar det för att jag inte kunde ge allt och ångra det inte på grund av vad jag kunde ge, för de dyker upp ibland, de där ögonblicken när man slutar tänka och bara reagerar med shinaien och så sitter den där klockrena träffen där. Och efteråt har man ingen aning om vad man gjorde, men man lät helt enkelt kendo ta öve kroppen och hjärnan, som så ofta är i vägen, fick för några sekunder vila. Jag önskar jag kunde gå ett helt pass med bara sådana ögonblick.
Vi körde på hårt idag, eftersom vi inte var några ovana blev Kalle jätteglad och körde på ännu hårdare. Värsta mega-monsteruppvärminingen, springa, hoppa bock över varandra, hoppa över och krypa under, skringa med varandra på ryggen två varv runt salen. Jag kände mig som en soldat. Sedan fick vi träna kendo också. Tvåstegstekniker och hiki. Kote-Men in Hiki-Men ut och sedan byggdes det på med lite varianter, Nuki-Do och De-Kote, var ju inte på topp så jag tänker inte tycka så mycket om min teknik. Men det behövs ju tränas på, att bli snabbare med flera attacker på rad och verkligen göra ordentliga Hiki, som jag inte riktigt har fått grepp om då vi inte tränar dessa så ofta. I slutet körde vi ji-geiko också, det var kul, sista så stod Kalle på sidan om och skrek att vi skulle kämpa.
Blev en bastu efteråt, jag kunde inte stå imot, har lite ångest över det nu, men imogon är en annan dag.
Nu ska jag sova och försök ta mig upp någorlunda fräch imorgon...
Det Positiva: Kendoögonblick
Det Negativa: när man är sjuk ska man inte träna...
Awsome!
Over and Out
Kommentarer
Trackback
