Damläger Malmö 2010
Helgen har gått otroligt snabbt och jag ha haft det roligt på många sätt och vis. Nu gör benen, speciellt lår- och rumpmuskler så jäkla ont att jag går som en 80-årig tant, alternativt vaggar fram som en pingvin och min arm är vackert blålila av kotehugg. Men jag höll ihop hela helgen, fick ta en liten paus i den fria keikon på lördagen efter några hårda Men-hugg som träffade lite snett, men annars så har det gått försvånansvärt bra.
Helgen började med att försöka cykla till Ryd, med träningsväska i cykelkorg, bogu-bag på pakethållaren, ryggsäck på ryggen och två shinaier i handen. Det gick, men inte så fort. Sedan styrde vi bilen mot söder och körde på genom något som förvandlades till halv snöstorm, tacksam över att jag inte körde då, utan halsov i baksätet, inte på topp efter att ha startat dagen klockan fem. Det blev Burger King i Värnamo och sedan så åkte vi och åkte och så bytte vi så jag fick köra och så kom vi till Malmö. Vi hittade, tack vare Carro utan problem till hennes svärföräldrar där det redan var bäddat och klart och kvällsmacka framdukat! Jättelyxigt och så snällt att de ordnade allt så bra för oss.
Sov gott och vaknade ganska så pigg efter en fin frukost (också den framdukad) gav vi oss ut i trafiken igen. LBK och speciellt LBK:s kendo har en lång historia av felkörningar och vilseåkande som blivit något av en tradition. Denna resa var den första någonsin, som jag varit med på då vi, hör och häpna, inte körde vilse en enda gång. Det kan ha och göra med att vi faktiskt hade en bra karta denna gång och Carro som läste den. Det kändes väldigt tryggt.
Utan problem hittade vi fram till GAK Enighets lokal och kunde gå in i ett omklädningsrum fullt med kendotjejer från hela Sverige, från Malmö i söder till Umeå i norr, dessutom tjejer från Norge och Danmark, samt en sensei från Frankrike.
Vi hade ju missat fredagsträningen, men lika glada var vi för det. Det var en väldigt speciell känsla att starta uppvämningen med att 30 tjejer springer på leder och skriker den japanska ramsan. Första passet fram till lunch var mycket grunder, vi började utan Men och Kote. Fick stå i kamai och både Kumi och den franska sensei gick omkring och rättade och föreslog ändringar. Jag ska försöka stå lite bredare med fötterna för att bli stabilare, minst två knytnävar ska få plats i mellan och sedan ska jag flytta fram vänserfoten lite också. Vi fick också gå igenom hur vi ska hålla i shinaien och ta upp den från golvet så att händerna hamnar ovanför.
Jag hade mina stunder under lägret där jag verkligen fick känslan av att det är vänster hand som hugger och det är därifån kraften kommer. Det är ju något som man fått inpräntat i sig sedan första terminen, men i helgen var första gången jag verkligen kände det. Det var härligt, läger är till för uppenbarelser. Vad jag annars fick för kommentar är att jag ska slappna av mer i högerarmen och det blev bättre.
Vi fick ta på oss Men och Kote efter en stund (och efter utfallshugg både framåt och bakåt över salen) och gå igenom alla huggen i tur och ordning. Vad jag minns så gick det helt okej, när vi kom till små Men så minns jag att Kumi sade till mig att jag skulle tänka på att slappna av i högerhanden och då blev hon nöjd, så ska försöka minnas hur jag gjorde och fortsätta göra så. Sedan fick jag köra Do mot Michaela Ahlstam, hon visade hur jag kunde göra seme mot Do genom att sikta mot vänster öga. Det gällde att inte gå för långt in, för då kom Do för nära. Det gick ganska okej, Do är svårt.
Sedan gjorde vi även lite hiki, Hiki-Men och Hiki-Do. Hiki är också svårt, attacksteget bakåt kan jag inte alls, men jag tror att det började bli bättre i slutet av helgen i allafall, jag var inte så rädd över att kasta mig bakåt som jag har varit tidigare, men något stampande attacksteg fick jag inte till.
Efter lunch var det dags igen. Jag har säkerligen blandat ihop en massa och minns inte bär och hur och vad vi gjorde allting, men har för mig att det var kirikachi och sedan fri keiko. Jag körde två, i den första kom det lite Men-hugg som träffade lite fel, så gick och vilade lite och drack vatten. Sedan körde jag en till på slutet.
Sayonarapartyt på kvällen var på samma ställe som Sugo-cup, men tack och lov slapp vi magdansösen denna gång. Maten var helt okej, det bästa var att man fick äta mycket. Eftersom vi alla fem var trötta och stela köpte vi godis och åkt hem istället för att följa med ut på stan. Det var ett bra avslut på dagen att bara sitta i en soffa och vila benen.
Fick sovmorgon på söndagen och det var väldigt skönt. Dock sov jag på en madrass på golvet och höll seriöst inte på att ta mig upp från den, så stel var jag, trots stretching och extrastretching. Hade en hård upvärmning även denna dag och Sydsvenska var och gjorde repotage! Detta kan läsas HÄR!
Sedan körde vi på med övningar av alla de slag. Flera Men på rad, bland annat så körde vi varannan gång över salen, hugga Men, vända sig om och vara mottagare och sedan vända och hugga Men igen. Vi fick även göra zuriachi, mottagaren ackade och när man kom på lagom avstånd högg man Men och fortsatte sedan med zuriachi över salen. Vi gjorde också Ai-Men, fick till en riktigt bra känsa några gånger och Ai-Kote-Men, som var svårt, men knepet var att den som ska hugga Kote-Men bara ska koncentrera sig på det och den andra bara på kote så ska det gå.
Ett bra tips som gavs om Kote var förövrigt att om man träffar mycket på tsuba så ska man börja sikta på armbågen istället. Vi fortsatte med hiki också, både Men, Do och Kote. Måste tänka på att verkligen vara snabbare bakåt. Sedan så fick jag ännu en kendoförebild i Catarina Gustavsson. Jag har kört mot henne förut, bland annat på årets SKO, hon har varit landslagskapten och tränat kendo länge. Detta var dock första gången jag verkligen tränat med henne. Vi körde hiki-Kote, Kumi lärde ut ett knep att man ska börja med att flytta vänsterfoten och sedan hugga och göra attacksteg, på det sättet blir det en större träffyta. Catarina var väldigt pedagogisk och sa när jag fick en bra träff och uppmuntrade mig till att tänka på attacksteget och försöka få till stampet, sedan så var hon noga med att jag skulle lugna ner mig och koncentrera mig och inte bli för ivrig som jag gärna blir. Och så låter hon som hemma, eftersom hon kommer från Gävle, vilket nog kändes lite extra bra.
På den fria keikon i slutet så körde jag också mot henne, det kändes rätt så bra det också, kom av mig lite ibland och var inte riktigt med hela tiden, men det var en fin avslutning på lägret. Jag körde även en keiko mot en okänd person som jag inte ens vet klubbtillhörighet på, vi var nog ganska jämna och det är kul att köra sådana keikos också. Jag körde varken mot Kumi eller den franska senseien eller någon ur landslaget. Mest för att jag inte orkade stå i kö, försökte hålla lite koll på dem om det skulle bli ledigt hos någon, men icke. Sedan var det över, en hel helg med kendo av bästa sort, Damläger ska det absolut åkas på igen!
Sedan åkte vi och fick oss supergod lunch innan bilen styrde norrut, väl hemma igen var jag rätt tacksam över veckans schema och en ledig måndag. Många bra idéer kläcktes i bilen också, tänk vad bra det blir när flera kloka huvuden slår sig ihop.
Det Positiva: Kendotjejer
Det Negativa: Stelhet
As if I care.
Over and Out
Helgen började med att försöka cykla till Ryd, med träningsväska i cykelkorg, bogu-bag på pakethållaren, ryggsäck på ryggen och två shinaier i handen. Det gick, men inte så fort. Sedan styrde vi bilen mot söder och körde på genom något som förvandlades till halv snöstorm, tacksam över att jag inte körde då, utan halsov i baksätet, inte på topp efter att ha startat dagen klockan fem. Det blev Burger King i Värnamo och sedan så åkte vi och åkte och så bytte vi så jag fick köra och så kom vi till Malmö. Vi hittade, tack vare Carro utan problem till hennes svärföräldrar där det redan var bäddat och klart och kvällsmacka framdukat! Jättelyxigt och så snällt att de ordnade allt så bra för oss.
Sov gott och vaknade ganska så pigg efter en fin frukost (också den framdukad) gav vi oss ut i trafiken igen. LBK och speciellt LBK:s kendo har en lång historia av felkörningar och vilseåkande som blivit något av en tradition. Denna resa var den första någonsin, som jag varit med på då vi, hör och häpna, inte körde vilse en enda gång. Det kan ha och göra med att vi faktiskt hade en bra karta denna gång och Carro som läste den. Det kändes väldigt tryggt.
Utan problem hittade vi fram till GAK Enighets lokal och kunde gå in i ett omklädningsrum fullt med kendotjejer från hela Sverige, från Malmö i söder till Umeå i norr, dessutom tjejer från Norge och Danmark, samt en sensei från Frankrike.
Vi hade ju missat fredagsträningen, men lika glada var vi för det. Det var en väldigt speciell känsla att starta uppvämningen med att 30 tjejer springer på leder och skriker den japanska ramsan. Första passet fram till lunch var mycket grunder, vi började utan Men och Kote. Fick stå i kamai och både Kumi och den franska sensei gick omkring och rättade och föreslog ändringar. Jag ska försöka stå lite bredare med fötterna för att bli stabilare, minst två knytnävar ska få plats i mellan och sedan ska jag flytta fram vänserfoten lite också. Vi fick också gå igenom hur vi ska hålla i shinaien och ta upp den från golvet så att händerna hamnar ovanför.
Jag hade mina stunder under lägret där jag verkligen fick känslan av att det är vänster hand som hugger och det är därifån kraften kommer. Det är ju något som man fått inpräntat i sig sedan första terminen, men i helgen var första gången jag verkligen kände det. Det var härligt, läger är till för uppenbarelser. Vad jag annars fick för kommentar är att jag ska slappna av mer i högerarmen och det blev bättre.
Vi fick ta på oss Men och Kote efter en stund (och efter utfallshugg både framåt och bakåt över salen) och gå igenom alla huggen i tur och ordning. Vad jag minns så gick det helt okej, när vi kom till små Men så minns jag att Kumi sade till mig att jag skulle tänka på att slappna av i högerhanden och då blev hon nöjd, så ska försöka minnas hur jag gjorde och fortsätta göra så. Sedan fick jag köra Do mot Michaela Ahlstam, hon visade hur jag kunde göra seme mot Do genom att sikta mot vänster öga. Det gällde att inte gå för långt in, för då kom Do för nära. Det gick ganska okej, Do är svårt.
Sedan gjorde vi även lite hiki, Hiki-Men och Hiki-Do. Hiki är också svårt, attacksteget bakåt kan jag inte alls, men jag tror att det började bli bättre i slutet av helgen i allafall, jag var inte så rädd över att kasta mig bakåt som jag har varit tidigare, men något stampande attacksteg fick jag inte till.
Efter lunch var det dags igen. Jag har säkerligen blandat ihop en massa och minns inte bär och hur och vad vi gjorde allting, men har för mig att det var kirikachi och sedan fri keiko. Jag körde två, i den första kom det lite Men-hugg som träffade lite fel, så gick och vilade lite och drack vatten. Sedan körde jag en till på slutet.
Sayonarapartyt på kvällen var på samma ställe som Sugo-cup, men tack och lov slapp vi magdansösen denna gång. Maten var helt okej, det bästa var att man fick äta mycket. Eftersom vi alla fem var trötta och stela köpte vi godis och åkt hem istället för att följa med ut på stan. Det var ett bra avslut på dagen att bara sitta i en soffa och vila benen.
Fick sovmorgon på söndagen och det var väldigt skönt. Dock sov jag på en madrass på golvet och höll seriöst inte på att ta mig upp från den, så stel var jag, trots stretching och extrastretching. Hade en hård upvärmning även denna dag och Sydsvenska var och gjorde repotage! Detta kan läsas HÄR!
Sedan körde vi på med övningar av alla de slag. Flera Men på rad, bland annat så körde vi varannan gång över salen, hugga Men, vända sig om och vara mottagare och sedan vända och hugga Men igen. Vi fick även göra zuriachi, mottagaren ackade och när man kom på lagom avstånd högg man Men och fortsatte sedan med zuriachi över salen. Vi gjorde också Ai-Men, fick till en riktigt bra känsa några gånger och Ai-Kote-Men, som var svårt, men knepet var att den som ska hugga Kote-Men bara ska koncentrera sig på det och den andra bara på kote så ska det gå.
Ett bra tips som gavs om Kote var förövrigt att om man träffar mycket på tsuba så ska man börja sikta på armbågen istället. Vi fortsatte med hiki också, både Men, Do och Kote. Måste tänka på att verkligen vara snabbare bakåt. Sedan så fick jag ännu en kendoförebild i Catarina Gustavsson. Jag har kört mot henne förut, bland annat på årets SKO, hon har varit landslagskapten och tränat kendo länge. Detta var dock första gången jag verkligen tränat med henne. Vi körde hiki-Kote, Kumi lärde ut ett knep att man ska börja med att flytta vänsterfoten och sedan hugga och göra attacksteg, på det sättet blir det en större träffyta. Catarina var väldigt pedagogisk och sa när jag fick en bra träff och uppmuntrade mig till att tänka på attacksteget och försöka få till stampet, sedan så var hon noga med att jag skulle lugna ner mig och koncentrera mig och inte bli för ivrig som jag gärna blir. Och så låter hon som hemma, eftersom hon kommer från Gävle, vilket nog kändes lite extra bra.
På den fria keikon i slutet så körde jag också mot henne, det kändes rätt så bra det också, kom av mig lite ibland och var inte riktigt med hela tiden, men det var en fin avslutning på lägret. Jag körde även en keiko mot en okänd person som jag inte ens vet klubbtillhörighet på, vi var nog ganska jämna och det är kul att köra sådana keikos också. Jag körde varken mot Kumi eller den franska senseien eller någon ur landslaget. Mest för att jag inte orkade stå i kö, försökte hålla lite koll på dem om det skulle bli ledigt hos någon, men icke. Sedan var det över, en hel helg med kendo av bästa sort, Damläger ska det absolut åkas på igen!
Sedan åkte vi och fick oss supergod lunch innan bilen styrde norrut, väl hemma igen var jag rätt tacksam över veckans schema och en ledig måndag. Många bra idéer kläcktes i bilen också, tänk vad bra det blir när flera kloka huvuden slår sig ihop.
Det Positiva: Kendotjejer
Det Negativa: Stelhet
As if I care.
Over and Out
Kommentarer
Postat av: Caroline
Men lite tur var det allt att vi hamnade rätt också, eftersom jag läste kartan fel på lördagmorgonen. >_<
Trackback
