Bokkenövningar
Så var det första av de planerade fyra träningspassen denna vecka avklarat. Vi hade bokkenövningar eller rättare sagt en serie bokkenövningar som har ett långt japanskt namn. Alla övningarna i serien har också japanska namn som jag möjligen kan uttala, men aldrig i livet stava och just nu är jag för trött för att sätta mig och googla. Det gick hyfsat bra idag kändes det som, lite vingligt ibland, mina balansproblem försvinner ju inte direkt av sig själv. Börja träna balans oftare får jag skriva upp på min att göra lista. Sedan måste jag tänka på att vara snabbare eller inte direkt snabbare men kvickare och börja rörelsen innan jag börjar hugget.
Imorgon blir det rustning för första gången på flera veckor känns det som, det ser jag fram imot även om jag förmodligen kommer att vara i det närmaste död efteråt, men då är det bara att plocka ihop bitarna och fortsätta.
På kattfrånten råder intet nytt, jag har lyckats fota dem eller mest Fläcken innan de båda försvann ner under garderoben i hallen igen, men kamerasladden är mystiskt försvunnen och bilderna fast i min kamera. Lite snöpligt, men jag får väl ta mig i kragen och städa lite så dyker den säket upp. Det är lite nedslående att de gömmer sig så skickligt att man inte får någon kontakt med dem överhuvudtaget. Det får gärna ligga under sängen ochAa trycka, men då kan man i allafall ligga på mage och prata med dem och vänja dem vid mig i allafall, nu måste jag sticka ner cykellyset och min kamera för att överhuvudtaget få en skymt av dem och se att de fortfarande mår bra. Tur att man har lite av den envisa tjurskalligheten som finns i släkten i allafall. Den kanske inte är så synlig alltid, men den finns där.
Nu blir det borsta tänderna och hoppa i säng, förhoppningsvis går dagen imorgon fort så jag får träna igen.
Det Positiva: Vakan med en varm Johan vid sin sida.
Det Negativa: Tvingas gå upp...
This is my time to spend...
Over and Out
Imorgon blir det rustning för första gången på flera veckor känns det som, det ser jag fram imot även om jag förmodligen kommer att vara i det närmaste död efteråt, men då är det bara att plocka ihop bitarna och fortsätta.
På kattfrånten råder intet nytt, jag har lyckats fota dem eller mest Fläcken innan de båda försvann ner under garderoben i hallen igen, men kamerasladden är mystiskt försvunnen och bilderna fast i min kamera. Lite snöpligt, men jag får väl ta mig i kragen och städa lite så dyker den säket upp. Det är lite nedslående att de gömmer sig så skickligt att man inte får någon kontakt med dem överhuvudtaget. Det får gärna ligga under sängen ochAa trycka, men då kan man i allafall ligga på mage och prata med dem och vänja dem vid mig i allafall, nu måste jag sticka ner cykellyset och min kamera för att överhuvudtaget få en skymt av dem och se att de fortfarande mår bra. Tur att man har lite av den envisa tjurskalligheten som finns i släkten i allafall. Den kanske inte är så synlig alltid, men den finns där.
Nu blir det borsta tänderna och hoppa i säng, förhoppningsvis går dagen imorgon fort så jag får träna igen.
Det Positiva: Vakan med en varm Johan vid sin sida.
Det Negativa: Tvingas gå upp...
This is my time to spend...
Over and Out
Kommentarer
Trackback
