Sumi Seminar 2010
Jag har ägnat några tankar åt det här inlägget ända sedan söndag kväll. Men så fort jag börjar tänka på kendo kommer allt vällande igen och jag vet inte i vilken ände jag ska börja nysta. Ska jag börja berätta vad vi gjorde? Vad gjorde vi egentligen, hur tänkte jag då, vad var det som sades. Vad var det egentligen jag lärde mig? Det är så mycket allting och så stort. Och jag är fylld av beundran, min lista över personer vars kendo jag beundar har nu namnet Masatake Sumi-Sensei Hanshi Hachidan överst och jag tror att det dröjer ett tag innan någon petar ner det. Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig innan, men jag blev över förväntan nöjd. Han var otroligt bra på att förklara och övningarna vi gjorde var till stor del nya och spännande och man förstod hans mening med dem, vad det var han ville få oss att träna på. Sedan var han så rolig också och verkade så glad och förtjust i kendo. Fast det var läskigt att köra mot honom. Tänk, lilla jag har tränat kendo med en 8dan från Japan, det kan liksom inte bli så mycket bättre.
Kanske ska försöka få ner allt i inlägget som hände också och inte bara sitta med tindrande ögon och tänka på det, tur att man har antecknat flitigt säger jag bara.
Det hela började, som det alltid börjar, med att hämta ut bilen. Uppgiften föll på mig som bokat och den som skulle köra. Får ut nyckel, få nyckelinkastet visat för mig och blir pekad i riktning mot minibussen. Japp, monsterbussen från Malmö gjorde åter entré i våra liv. Lite tveksam var jag kanske, men jag hörde mig för om möjligheter till en likvärdig bil om den skulle krångla och Stockholm låg ju åt rätt håll så han trodde inte att det skulle blir några problem. Kände mig vuxen och ansvarsfull som frågade i allafall.
Iväg till Dojon och packa in människor, shinaier och rustningar. Sedan bar det av, i ett huj befann vi oss hos Nisse i Södertälje, han kan göra vägbeskrivningar så vi körde inte fel. Lite långt upp på gatan hamnade vi, men, men, han stod faktiskt inte ute och vinkade. Sedan åkte vi vidare och nästa stopp blev Huddinge typ och Max. Mumma vad gott det var. Sedan slapp jag vara chaffis och Nisse körde till Uppsala, då han varit både på Fyrishov och i Budohuset. Framme vid Budohuset kastade vi in våra saker och jag höll Nisse sällskap då vi skulle hämta Johanna vid tåget. När man är ute och åker med LBK måste man räkna med att köra fel minst en gång och nu kom resans felkörning. "Hmm, det är lite mycket skog här, jag tror vi är fel" "Jag tror vi vänder" "Jag tror du har rätt" men i gengäld fick vi se större delen av Uppsala centrum när vi körde igenom åt rätt håll, Domkyrkan och lite av universitetet. Efter att Johanna blivit hämtad hittade vi en betydligt tråkigare, men sanbbare och smidigare väg tillbaka. Sedan hände det inte så mycket mer den kvällen. Vi installerade oss i ett rum med svärd på väggarna, kröp ihop på våra liggunderlag/madrasser, försökte ignorera ljusskenet från nödlamporna och somnade, fyllda av förväntningar inför lördagen som stundade.
Vaknade, satte mig motvilligt upp och åt frukost i sovsäcken. Släpade iväg med grejerna till Fyrishov och bytte om. Sedan började det äntligen. Grundtekniker, variera avstånd och timing. Kontringstekniker, inbjud moståndaren till att attackera. En övning som var kul var när vi körde Ai-Men in, den ena gör Hiki Do och sedan en attack framåt Men eller Kote-Men, sedan körde vi andra varianter också, Ai-Kote in, Hiki Men och sedan Kote/Do och då fick vi träna på att göra Migi-Do och gå förbi både på höger och vänster sida. Variation var ordet för dagen. Vi skulle träna på hur långt vi gick förbi så vi kom på kort eller långt avstång och sedan variera den tid vi väntade och förberedde attacken. Viktigt var att inte fastna, man kunde ta tillbaka lite och sedan gå in igen.
Efter en lunchbuffé som alla åt med glatt humör, var det dags för match, men framförallt domarträning för 3dan och uppåt. Vi andra fick köra lagmatcher. Och Sumi-Sensei stod och tittade, ibland frågade han varför domarna inte dömde poäng eller varför de gjorde det. Det var intressant och vekade oerhört svårt. Det han hade att säga om oss som träningstävlade var generellt att man inte bara skulle göra en attack hela tiden, utan köra mer som övningen tidigare, in, hiki eller ut och in igen. Och så ropade han ibland Try! Try! Try!
Sedan blev det 45 min ji-geiko innan middagen. Jag hade roligt, körde mot några jag kände igen och några som jag aldrig sett förut och så körde jag mot Sumi-Sensei! Jag ska tänka på mer raka Men, mer handleder och variera! Vi fick göra en ganska annorlunda kirikiachi, när man först attackerade in, gå in i tsubaseriai och backar ut, men istället för att gå fram 4 och bak 5 stod vi på stället och högg 5 suriagi-Men, sean ut och attack förbi.
Efter en middag som alla slukade återigen var det dags för det två timmar långa kvällspasset som innebar Kata. Grundlig genomgång kan sägas. Fötterna skrek nästan i protest mot slutet. Men jag lärde mig mycket, inget som jag tänker rabbla upp här just nu, men anteckningarna kanske kommer fram igen innan och efter nästa Kata-pass.
Efter en nattmacka och kendoprat varvat med genomgång av dagens anteckningar slocknade jag på mitt liggunderlag och sov relativt ostört natten igenom. För att vakna och vandra till en mycket god frukost på Fyishov.
Första passets huvudrubrik var "How to do in Dan-exam" Sedan gick han igenom mett antal punkter, hur man skulle tänka på Gi och Hakama, det korrekta sättet att knyta Men och ettikett. Att man ska ha en bra spirit, förebereda sin attack, pressa motståndaren, bestämma taktik och göra! Attackera med all styrka varje gång och fortsätta attackera, sluta inte efter en attack och viktigt att variera. Man ska som han uttryckte sig Brinna i magen men ha is i huvudet.
Sedan fick vi alla en två-minuters ji-geiko som man har på dan-graderingar. Vi delade in oss i grupper, kyu-graderade och sedan de olika dan-graderna efter varandra. Sumi-sensei skaffade sig en tolk till detta pass, jag tror att han inte ville han några missförstånd när han först ska översätta till engelska och sedan vi till svenska. En sån tur att vissa kan prata japanska med honom och förklar vad han menar. Jag och Lollo körde mot varandra, vet att man ska passa på och köra mot andra, men det blev som det blev och bra gick det. Tror att vi körde vår bästa ji-geiko någonsin. Den kommentar jag fick var att jag ska sträcka på mig mer, att jag blir lite för framåtlutad innan attacker. Det kändes fint efteråt och just då önskade jag att det hade varit gradering, men jag ska träna och bli ännu bättre och ha den känslan igen när det bli dags vid jul. Det var spännade att se alla andra också och höra vad han hade att säga.
Innan lunch fick man välja teknikträning med Sumi eller kata med, minns inte namnet, men en äldre japansk herre som är bosatt i sverige och pratar svenska. Sedan fick vi lite privatundervisning också då vi delade upp oss i två grupper, de som kunde kortsvärd och de som inte kunde typ. Då blev vi fyra par på två lärare, så nu kan jag kata 5 ganska gundligt. Eller jag kunde då i allafall, det blev mest den vi tränade.
Efter lunchen var det sista träningspasset. Började med att träna Men-hugg och att träna på att träffa rätt. Även nu var det övningar med flera attacker på rad och det kändes ganska bra. Jag körde mot en längre kille från skåne och det var nog bra att öva på någon lite längre, de flesta är ju länge än vad jag är. Vad sensei sa var att man inte ska vrida in händerna för mycket, handryggen ska inte peka uppåt utan åt sidorna, så kan man lättare jobba med handlederna på rätt sätt. Sedan övade vi en halv evighet på att blir snabbare och mer kontrollerade och på att variera oss.
Sist, men absolut inte minst var det fri Keiko. Eftersom jag fick köra mot Sumi-Sensei på lördagen, var inte planen att ställa sig i hans kö och vänta utan passa på att köra mot alla andra duktiga som var där. Så på med rustning och börja spana sig omkring och vem vänder sig inte om då och bugar och frågar om vi ska köra om inte den jag helst ville köra mot, Cederwall. Första gången jag körde mot honom var sist i Malmö och han är så bra och pedagogisk och det känns så bra efteråt. Så även denna gång, han tipsade om mycket Kakarigeiko på träningen så att man får in flera attacker efter varandra, gärna liknande det vi gjorde tidigare med sensei. Sedan så träffar jag ganska ofta med spetsen, måste försöka bedömma avstånd bättre och sträcka ut. Jahopp, efter första ji-geikon var min önskan för dagen uppfylld så nu gick jag vidare och körde mot några andra, det var trevligt och jag och en tjej från FSKA, Klara hade en riktigt rolig ji-geiko.
Sedan var fötterna trötta, huvudet snurrade av funderingar och plötsligt var lägret slut.
Jag försökte vara en svamp och suga i mig allt jag kunde och jag gjorde verkligen mitt bästa. Imorgon är det träning här hemma igen, jag längtar, jag kommer att ha glömt hälften, men något kanske jag kan minnas. Jag känner att motivationen är på gång igen, men jag ska inte låter den ta över och prioritera bort annat viktigt.
Nu ska jag tvätta klart och sedan sova. Det är en dag imorgon också.
Det Positiva: Kendoläger, kendoidoler
Det Negativa: Värme
Jahopp, hur fort gå ett år när man vill åka på kendoläger igen?
Over and Out
Kanske ska försöka få ner allt i inlägget som hände också och inte bara sitta med tindrande ögon och tänka på det, tur att man har antecknat flitigt säger jag bara.
Det hela började, som det alltid börjar, med att hämta ut bilen. Uppgiften föll på mig som bokat och den som skulle köra. Får ut nyckel, få nyckelinkastet visat för mig och blir pekad i riktning mot minibussen. Japp, monsterbussen från Malmö gjorde åter entré i våra liv. Lite tveksam var jag kanske, men jag hörde mig för om möjligheter till en likvärdig bil om den skulle krångla och Stockholm låg ju åt rätt håll så han trodde inte att det skulle blir några problem. Kände mig vuxen och ansvarsfull som frågade i allafall.
Iväg till Dojon och packa in människor, shinaier och rustningar. Sedan bar det av, i ett huj befann vi oss hos Nisse i Södertälje, han kan göra vägbeskrivningar så vi körde inte fel. Lite långt upp på gatan hamnade vi, men, men, han stod faktiskt inte ute och vinkade. Sedan åkte vi vidare och nästa stopp blev Huddinge typ och Max. Mumma vad gott det var. Sedan slapp jag vara chaffis och Nisse körde till Uppsala, då han varit både på Fyrishov och i Budohuset. Framme vid Budohuset kastade vi in våra saker och jag höll Nisse sällskap då vi skulle hämta Johanna vid tåget. När man är ute och åker med LBK måste man räkna med att köra fel minst en gång och nu kom resans felkörning. "Hmm, det är lite mycket skog här, jag tror vi är fel" "Jag tror vi vänder" "Jag tror du har rätt" men i gengäld fick vi se större delen av Uppsala centrum när vi körde igenom åt rätt håll, Domkyrkan och lite av universitetet. Efter att Johanna blivit hämtad hittade vi en betydligt tråkigare, men sanbbare och smidigare väg tillbaka. Sedan hände det inte så mycket mer den kvällen. Vi installerade oss i ett rum med svärd på väggarna, kröp ihop på våra liggunderlag/madrasser, försökte ignorera ljusskenet från nödlamporna och somnade, fyllda av förväntningar inför lördagen som stundade.
Vaknade, satte mig motvilligt upp och åt frukost i sovsäcken. Släpade iväg med grejerna till Fyrishov och bytte om. Sedan började det äntligen. Grundtekniker, variera avstånd och timing. Kontringstekniker, inbjud moståndaren till att attackera. En övning som var kul var när vi körde Ai-Men in, den ena gör Hiki Do och sedan en attack framåt Men eller Kote-Men, sedan körde vi andra varianter också, Ai-Kote in, Hiki Men och sedan Kote/Do och då fick vi träna på att göra Migi-Do och gå förbi både på höger och vänster sida. Variation var ordet för dagen. Vi skulle träna på hur långt vi gick förbi så vi kom på kort eller långt avstång och sedan variera den tid vi väntade och förberedde attacken. Viktigt var att inte fastna, man kunde ta tillbaka lite och sedan gå in igen.
Efter en lunchbuffé som alla åt med glatt humör, var det dags för match, men framförallt domarträning för 3dan och uppåt. Vi andra fick köra lagmatcher. Och Sumi-Sensei stod och tittade, ibland frågade han varför domarna inte dömde poäng eller varför de gjorde det. Det var intressant och vekade oerhört svårt. Det han hade att säga om oss som träningstävlade var generellt att man inte bara skulle göra en attack hela tiden, utan köra mer som övningen tidigare, in, hiki eller ut och in igen. Och så ropade han ibland Try! Try! Try!
Sedan blev det 45 min ji-geiko innan middagen. Jag hade roligt, körde mot några jag kände igen och några som jag aldrig sett förut och så körde jag mot Sumi-Sensei! Jag ska tänka på mer raka Men, mer handleder och variera! Vi fick göra en ganska annorlunda kirikiachi, när man först attackerade in, gå in i tsubaseriai och backar ut, men istället för att gå fram 4 och bak 5 stod vi på stället och högg 5 suriagi-Men, sean ut och attack förbi.
Efter en middag som alla slukade återigen var det dags för det två timmar långa kvällspasset som innebar Kata. Grundlig genomgång kan sägas. Fötterna skrek nästan i protest mot slutet. Men jag lärde mig mycket, inget som jag tänker rabbla upp här just nu, men anteckningarna kanske kommer fram igen innan och efter nästa Kata-pass.
Efter en nattmacka och kendoprat varvat med genomgång av dagens anteckningar slocknade jag på mitt liggunderlag och sov relativt ostört natten igenom. För att vakna och vandra till en mycket god frukost på Fyishov.
Första passets huvudrubrik var "How to do in Dan-exam" Sedan gick han igenom mett antal punkter, hur man skulle tänka på Gi och Hakama, det korrekta sättet att knyta Men och ettikett. Att man ska ha en bra spirit, förebereda sin attack, pressa motståndaren, bestämma taktik och göra! Attackera med all styrka varje gång och fortsätta attackera, sluta inte efter en attack och viktigt att variera. Man ska som han uttryckte sig Brinna i magen men ha is i huvudet.
Sedan fick vi alla en två-minuters ji-geiko som man har på dan-graderingar. Vi delade in oss i grupper, kyu-graderade och sedan de olika dan-graderna efter varandra. Sumi-sensei skaffade sig en tolk till detta pass, jag tror att han inte ville han några missförstånd när han först ska översätta till engelska och sedan vi till svenska. En sån tur att vissa kan prata japanska med honom och förklar vad han menar. Jag och Lollo körde mot varandra, vet att man ska passa på och köra mot andra, men det blev som det blev och bra gick det. Tror att vi körde vår bästa ji-geiko någonsin. Den kommentar jag fick var att jag ska sträcka på mig mer, att jag blir lite för framåtlutad innan attacker. Det kändes fint efteråt och just då önskade jag att det hade varit gradering, men jag ska träna och bli ännu bättre och ha den känslan igen när det bli dags vid jul. Det var spännade att se alla andra också och höra vad han hade att säga.
Innan lunch fick man välja teknikträning med Sumi eller kata med, minns inte namnet, men en äldre japansk herre som är bosatt i sverige och pratar svenska. Sedan fick vi lite privatundervisning också då vi delade upp oss i två grupper, de som kunde kortsvärd och de som inte kunde typ. Då blev vi fyra par på två lärare, så nu kan jag kata 5 ganska gundligt. Eller jag kunde då i allafall, det blev mest den vi tränade.
Efter lunchen var det sista träningspasset. Började med att träna Men-hugg och att träna på att träffa rätt. Även nu var det övningar med flera attacker på rad och det kändes ganska bra. Jag körde mot en längre kille från skåne och det var nog bra att öva på någon lite längre, de flesta är ju länge än vad jag är. Vad sensei sa var att man inte ska vrida in händerna för mycket, handryggen ska inte peka uppåt utan åt sidorna, så kan man lättare jobba med handlederna på rätt sätt. Sedan övade vi en halv evighet på att blir snabbare och mer kontrollerade och på att variera oss.
Sist, men absolut inte minst var det fri Keiko. Eftersom jag fick köra mot Sumi-Sensei på lördagen, var inte planen att ställa sig i hans kö och vänta utan passa på att köra mot alla andra duktiga som var där. Så på med rustning och börja spana sig omkring och vem vänder sig inte om då och bugar och frågar om vi ska köra om inte den jag helst ville köra mot, Cederwall. Första gången jag körde mot honom var sist i Malmö och han är så bra och pedagogisk och det känns så bra efteråt. Så även denna gång, han tipsade om mycket Kakarigeiko på träningen så att man får in flera attacker efter varandra, gärna liknande det vi gjorde tidigare med sensei. Sedan så träffar jag ganska ofta med spetsen, måste försöka bedömma avstånd bättre och sträcka ut. Jahopp, efter första ji-geikon var min önskan för dagen uppfylld så nu gick jag vidare och körde mot några andra, det var trevligt och jag och en tjej från FSKA, Klara hade en riktigt rolig ji-geiko.
Sedan var fötterna trötta, huvudet snurrade av funderingar och plötsligt var lägret slut.
Jag försökte vara en svamp och suga i mig allt jag kunde och jag gjorde verkligen mitt bästa. Imorgon är det träning här hemma igen, jag längtar, jag kommer att ha glömt hälften, men något kanske jag kan minnas. Jag känner att motivationen är på gång igen, men jag ska inte låter den ta över och prioritera bort annat viktigt.
Nu ska jag tvätta klart och sedan sova. Det är en dag imorgon också.
Det Positiva: Kendoläger, kendoidoler
Det Negativa: Värme
Jahopp, hur fort gå ett år när man vill åka på kendoläger igen?
Over and Out
Kommentarer
Trackback
