Love hurts
Det är rysligt farligt att efter träningen, då någon inte lyckats sätta igång bastun, istället sätta sig i uppehållsrummet och prata. Det blir väldigt mycket mer prat och värligt mycket längre. Nu är jag liite trött och har massor som ska göras, helst innan midnatt då jag vill sluta min ögon och sova för att gå upp tidigt och jobba gärnet innan minisemester i Smögen tar vid. Detta blir sista längre resan, läs två nätter för denna sommar. Pallar inte mycket mer, blir två turer till Blekinge senare, men det blir ner en dag, upp nästa så det ska nog gå.
Kendo var det idag, hela åtta stycken var vi, blev rätt så trångt vid ji-geikon, har man blivit bortskämd eller? Också fösta gången på evigheter det var fler killar än tjejer på träningen! Vi brukar var i majoritet eller så är vi jämna. Vi körde grund i början, det kändes bra, ganska balanserad idag, undrar vad jag gjorde som var rätt? Det får jag fundera vidare på. Jag ska tänka på att inte komma in i en rytm i tvåstegsteknikerna och helt enkelt inte komma in i vanor som gör mig förutsägbar. Lättare sagt än gjort, men jag ska jobba på det.
Ji-geiko sista halvtimmen. Hela varvet runt. Är nöjd med delar av dem alla. Ibland så lyckades jag med någon träff, ibland lyckades jag läsa rätt. Försökte tänka på lite olika saker från Sumi-lägret, bland annat det här med att planera sin attack. Jag bestämde mig för att satsa på Kote, den naturliga reaktionen är då att motståndaren blockar över huvudet och hugger Men. Så då tänkte jag att om detta händer så går jag på Do helt enkelt och det gjorde jag och det lyckades. Rätt glad blir man då, när en sak man gör faktiskt går. Sedan lär man sig allt man inte kan göra också. Det är till exempel typiskt dåligt att bumpsa in i någon och sedan stå och buffa om personen i fråga är mycket större, tyngre och bättre på kendo än en själv. Man kan liksom inte, i allafall inte jag ännu, få motståndarens armar att gå åt det håll man vill så det blir en öppning. Där ska jag försöka tänka på det Sumi sa om flera attacker på rad, in ut in, försökte lite med det också betydligt bättre, inte för att jga träffade så mycket, men det var närmare.
Sedan blev det, host, en och en halv timme i uppehållsrummet innan vi pallrade oss iväg. Det var nice, riktigt nice. Betydligt bekvämare med soffa än bastu också. Och skratta får man.
Nu ska jag försöka packa och diska lite, även fast en söt katt ligger och rullar inne i plasttunneln och biter sig själv i svansen. Men jag är stark, packa först, leka sen.
För övrigt saknar jag mina blåmärken, men känner nu att jag nog fått en smäll på handen ändå, men lite smäll får man tåla.
Det Positiva: Skratt
Det Negativa: Håller inte planeringen.
It`s love, I`ll take it.
Over and Out
Kendo var det idag, hela åtta stycken var vi, blev rätt så trångt vid ji-geikon, har man blivit bortskämd eller? Också fösta gången på evigheter det var fler killar än tjejer på träningen! Vi brukar var i majoritet eller så är vi jämna. Vi körde grund i början, det kändes bra, ganska balanserad idag, undrar vad jag gjorde som var rätt? Det får jag fundera vidare på. Jag ska tänka på att inte komma in i en rytm i tvåstegsteknikerna och helt enkelt inte komma in i vanor som gör mig förutsägbar. Lättare sagt än gjort, men jag ska jobba på det.
Ji-geiko sista halvtimmen. Hela varvet runt. Är nöjd med delar av dem alla. Ibland så lyckades jag med någon träff, ibland lyckades jag läsa rätt. Försökte tänka på lite olika saker från Sumi-lägret, bland annat det här med att planera sin attack. Jag bestämde mig för att satsa på Kote, den naturliga reaktionen är då att motståndaren blockar över huvudet och hugger Men. Så då tänkte jag att om detta händer så går jag på Do helt enkelt och det gjorde jag och det lyckades. Rätt glad blir man då, när en sak man gör faktiskt går. Sedan lär man sig allt man inte kan göra också. Det är till exempel typiskt dåligt att bumpsa in i någon och sedan stå och buffa om personen i fråga är mycket större, tyngre och bättre på kendo än en själv. Man kan liksom inte, i allafall inte jag ännu, få motståndarens armar att gå åt det håll man vill så det blir en öppning. Där ska jag försöka tänka på det Sumi sa om flera attacker på rad, in ut in, försökte lite med det också betydligt bättre, inte för att jga träffade så mycket, men det var närmare.
Sedan blev det, host, en och en halv timme i uppehållsrummet innan vi pallrade oss iväg. Det var nice, riktigt nice. Betydligt bekvämare med soffa än bastu också. Och skratta får man.
Nu ska jag försöka packa och diska lite, även fast en söt katt ligger och rullar inne i plasttunneln och biter sig själv i svansen. Men jag är stark, packa först, leka sen.
För övrigt saknar jag mina blåmärken, men känner nu att jag nog fått en smäll på handen ändå, men lite smäll får man tåla.
Det Positiva: Skratt
Det Negativa: Håller inte planeringen.
It`s love, I`ll take it.
Over and Out
Kommentarer
Trackback
