Pust och pust

Pust, pust, mycket som händer för ögonblicket. Att det ska vara så svårt att sakta ner. Livet gör liksom inte det av sig själv och när man väl har kommit in i det är det lätt att bli fartblind. Det börjar kännas och det börjar märkas. Slocknar som ett ljus varenda kväll och känner mig aldrig riktigt utvilad. Typiskt att det ska vara så hektiskt på jobbet också, lite för mycket för tillfället och lite för mycket ansvar. Jag upptäcker saker om mig själv som jag inte riktigt gillar, så försöker jobba med det. Bland annat mitt kontrollbehov, har jag inte koll så vantrivs jag. Eller rättare sagt, om jag vet att någon annan har koll så kan jag slappna av och släppa det, men just nu är det verkigen inte så. Eller vi är två som har koll och resten har det inte och även om jag försöker lämna vidare så känns det inte alltid tryggt, vilket gör att jag ta på mig mer istället och försöker vara på flera ställen på samma gång. Inte bra i längden, måste sluta, lita på att folk klarar av det jag ber dem om och kan tänka lite själva också.

Helgen närmar sig igen och helgen som var flög förbi i världens fart. Vi hade uppvisning på stora toget med klubben. Jag var med som fotograf och allmän hjälpreda. Listar jag ut hur man lägger upp videor så kanske det dyker upp ett smakprov. Mycket folk som kom och kollade trots regnet som avbröt det hela mitt i. Hoppas på många nybörjare som hänger kvar ett tag. Behöver lite nytillskott tycker jag.

Söndagen var det firande av Johans födelsedag, mysig långfrukost och sedan skulle vi gå på promenad. Blev konstigt trött under denna och när vi kom hem sov jag med Johan roade sig med en tidning. Jag är världens bästa sällskap verkligen. Lyckades vakna till så mycket att jag bakade en kladdkaka och så fikade vi. Mumsigt!

Eftersom jag verkligen var heldäckad hoppade jag över träningen och tur var väl det för senare på kvällen fick jag finbesök på uteplatsen. Självaste Nostippen bestämde sig för att avlägga visit. Hon ville inte komma in, men hon kollade nyfiket på mig när jag kom ut med mjukmat till henne. Sedan gav hon sig av igen. Det var så skönt att se att hon hittade hem, förhoppningsvis kommer hon mer regelbundet och äter och när tiden och orken finns ska jag sitta uppe och vakta. All mat står inne i fällan hela tiden så om de ska äta måste de gå in. Hoppas att det är hon som äter och vänjer sig vid att gå in i fällan så att hon inte tänker på den mer. Det är helt omöjligt att vaa upp i veckorna som det ser ut just nu, jobbet tar verkligen 110% och i helgen får jag föräldarbesök, men nästa helg så har jag lite planer på att sitta uppe och verkligen spana, så då får man hemskt gärna hålla tummarna för att hon dyker upp.

Vore så skönt att få se lilla Fläcken på också. Misstänker att hon kan vara i skogen en bit bort, men att få se henne med egna ögon vore en stor lättnad. Det är så regnigt och kallt och de är så små och tunna. Vill ha dem här hemma så de blir varma och mätta igen.

Imorgon är en annan dag och jag börjar klockan sex. Men det är iallafall fredag.

Det Positiva: Kattglimt
Det Negativa: Tröttheten ger sig inte.

Livet ska vara värt att leva

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0