tildans

Så kommer en betraktelse över helgens händelser. Det började smått kaotiskt, fortsatte i princip i samma stil och avslutades i ett mindre kaos också. Jag hade det undebart roligt. Detta inlägg tog flera dagar att skriva eftersom huvudet inte vill sluta snurra.

Det kaotiska som skedde och började redan på fredagen, var att alla inte skulle hinna upp till träningen på kvällen och då skulle det bestämmas vilka som skulle åka och köra i de olika bilarna. Det löstes med att jag och Johanna körde den senare bilen och turades om. Inte så stor sak som kan skapa kaos, men eftersom jag inget internet har kändes det svårt att hålla koll. Blev några turer fram och tillbaka till biblioteket. Jag skulle alltså köra i Stockholm för första gången på några år. Det gick smidigt och bra att hämta ut bilen och iväg kom vi också tillslut efter inpackning och ompackningar. Lugn och fin bilresa blev det, när vi bytte kändes det rätt bra och ännu bättre blev det efter lite mat. Sedan började då problemen. Vi körde lite fel och med lite menar jag att vi missade en avfart i början mot Söder och hamnade i Nacka. När vi tagit oss in till stan igen så hade vi ingen aning om vart vi var och virrade runt på gatorna i kvällsmörkret. Slutade med telefonsamtal till pappa som kunde sitta vid eniro och förklara lite väg. Så kom vi, efter ytterligare några felkörningar, upp på söder och närmade oss Eriksdalsskolan och då får vi ett telefonsamtal om att vi fått ett annat ställe att sova på. Kan ju säga att några jubelrop i bilen blev det ju inte direkt. Så nu skulle vi ut på Kungsholmen istället. Bestämde att vi skulle hitta lärarhögskolan där resten av gänget var och åka tillsammans därifrån, en adress till lokalen vi skulle sova i fick vi i allafall. Ytterligare ett telefonsamtal till pappa och så körde vi iväg, körde lite fel igen och hittade verkligen inte lärarhögskolan, körde lite vilse och befann oss plötsligt på gatan där vi skulle sova. Hur det gick till har jag ingen aning om, men fram kom vi ju och skrattade och lättnad gjorde vi. Efter en jakt på parkeringsplats så kunde vi äntligen pusta ut och bre ut våra sovsäckar på golvet. Sedan fick vi också sällskap av den andra halvan av gänget som glada kom från kvällens träning.

Det blev spännande och sandpapprande av shinaier innan vi alla kröp ner för att sova. Kan inte påstå att jag sov bra, vaknade titt som tätt av konstiga kendodrömmar och inbillade mig en massa saker. På morgonen var jag uppe för att parkera om bilen och sedan blev det lite frukost innan vi packade in oss i bilarna och åkte iväg. Denna gång med bara en felsvängning eftersom jag blev lite ivrig och inte lyssnade på min navigatör. En U-sväng senare var vi på väg igen och kom helskinnade fram. Eller ja, några, inga namn nämda, kom på den brilljanta idén att istället för de vanliga dörrarna skulle de använda gallesnurrdörrarna. Sådana som brukar finnas på nöjesfält. Denna trängde de sig igenom med rustningsväsor och shinaier. Men ett gott skratt förlänger ju livet. På tävlingsplatsen gick allt smidigt och bra, lämnade tävlingskort, bytte om och tittade lite på den första juniorklassen. Sedan var det dags för uppvärmning och försöka lista ut vart man skulle vara. Alla i LBK hamnade i olika pooler vilket var kul eftersom man bara får möta obekanta då. Eftersom vi var tre som aldrig tävlat förut var det mycket nytt att ta reda på. Som tur var hade vi gott om stöd i våra erfarna klubbkamrater som stöttade oss och ledde oss i rätt riktning. Och då menar jag bokstavligt talat ledde eftersom man blir mer blind och döv än vanligt med Men på huvudet och massa ovana saker att hålla reda på. Första klassen var B-klassen för kyugradeade, jag förlorade, ganska väntat, men jag var väldigt nöjd för att jag försökte och för att jag inte blev så nervös som jag trodde att jag skulle bli. I damklassen senare kändes det ännu bättre och mer avslppnat även om jag förlorade där också. Jag fick en kommentar från en av domarna också och det var att jag hade bra sunzin men att jag måste träffa rätt också. Så viljan var det inget direkt fel på, men tekniken. Sedan kom det iaidomänniskor och överraskande kendotränare 2 som inte skulle ha varit där utan hållit i träningar. Det kändes dock bra att de båda var där, lite tryggare, precis som det kändes bra att de båda var med på första uppvisningen. Dessutom ju fler som man kan fråga desto bättre.

Alla intryck från tävlingen bara snurrar omkring i mitt huvud och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det var så kul att se andra människor som tränar kendo och se en massa bra kendo utövas. Mamma, pappa och Frida kom och kollade också, de hann inte till den första klassen, men när damklassen var så var de på plats på läktaren. Det var så kul att de ville komma och titta. Tror att de tyckte det var lite kul att se också. Efter tävlingarnas slut så var alla nöjda över olika saker, LBK kanske inte gick så långt resultatmässigt, men det är ju inte allt som räknas i kendo heller. Dagens tråkiga händelse var att Erik stukade stortån rejält.

Sedan skulle vi ut och köra bil igen. Till sayonarapartyt, Nisse tog sikte på centralstationen och jag tog sikte på hans bil och så hamnade vi rätt också. Kan ju säga att vi var rätt så lagom trötta när vi kom fram. När jag kom tillbaka efter att hämtat dricka och satte mig ner sa jag att det var trevligt att det tänt ljus till oss. Erik skrattade åt mig och sa att ljuset stått där hela tiden, jag hade bara inte märkt det. Lollo tog nog dock priset när hon, tio minuter efter att ätit upp maten, erkände att hon hade tänkte fråga när maten skulle komma. Det blev en mycket flummig kväll, kendomänniskor är härliga och jag ångrade inte får en sekund att jag följde med.

Hemåt kom vi tillslut också. Det väntades gradering för Erik och Lars på söndagsmorgonen så vi packade in oss i bilarna igen. Nisse som navigatör hos mig och Erik hos Johanna. Det var tanken i allafall och allt verkade gå så smidigt så. Vi kom fram utan problem och började leta parkeringsplats. När vi står i en korsning med boendet tvärs över gatan ser vi den andra bilen åka förbi, allt är frid och fröjd tänker vi och parkerar. Fickparkering med en kendotränare som ropar backa, sväng och kör framåt genom den nedvevade rutan. Börjar komma till ro upp på golvet igen och ingen ur den andra bilen dyker upp. Efter en halvtimme ringer det och då är de i Solna. Det lyckas ta sig tillbaka och sedan får jag fickparkera den bilen också. Denna gång med en person i varje hörn av bilen och en kendotränare som vrider på en luftratt för att hjälpa mig. Alla sätt är bra utom de dåliga och man vill inte repa en hyrbil och stå för en massa kostnader.

Denna natt släppte spänningarna och jag sov som en stock med öronproppar istoppade. Vakande på morgonen och käkar frukost och så lekete vi ”följa Nisse” igen och hamnade vid lärarhögskolan. Jag led med Lars och Erik som skulle gradera, själv fick jag börja dagen i lugn och ro och bara titta på. Även om jag satt på nålar och höll tummarna för dem båda. Eriks stortå satte stopp för försöker på 2 dan vilket var tråkigt. Lars klarade sig och graderade till 1 dan. Sedan skulle det bli träning för alla också. Började med lite uppvärmining och övningar. Vi roterade runt i grupper och gjorde lite grundhugg. Och plötsligt kände jag mis så mycket snabbare än i vanliga fall. Jag var i en grupp med några från Finland, förmodligen något landslag för det hade flaggor på tare. De var ju väldigt mycket snabbare och då försökte jag verkligen och det kändes så mycket bättre än det brukar. Tror att jag sträckte ut ordentligt också för eftråt hade jag ont i vänster underarm. Jag tror att denna plötsliga känsla av snabbhet och att inte vara rädd för att vara snabb kan ha och göra med att de här människorna inte kände mig alls, de vet ingenting om hur jag brukar vara och bete mig och på så vis kan det vara lättare att förändra sig. Sedan blev det fri keiko och som sågon beskrev det som så var det lite som högstadiedisco. De coola och duktiga i landslaget fick en lite kö vid sig av folk som ville köra mot dem. Jag körde en gång mot en tjej som varit med i samma roteringsgrupp som jag. Det var kul, jag koncentrerade mig på att försöka träffa rätt och ibland gick det! Sedan vilade jag lite och så körde jag mot en av dem som precis graderat till 1 dan, fast det var mest för att jag inte bara ville stå där och titta. Där gick det naturligtvis lite sämre och jag fick inte in så mycket träffar, men jag försökte att bli snabbare i kontringsteknikerna och inte tveka. Sedan så knuffade Johanna och Erik lite på mig och så hamde jag vid en av domarna, en äldre herre med ursprung i Japan. Han slog mig i huvudet, mycket eftersom jag gjorde fel. Efteråt när avhälsningen var klar skulle man, om man kört mot en sensei gå fram och buga och tacka och då sa han att jag inte fick tveka och vänta så det gäller att jobba vidare med det.

Sedan så var kendohelgen slut men äventyret visade sig fortsätta. Hängde på Nisse och åkte åt helt fel håll och kom aldrig upp på motorvägen som det var tänkt. Vi åkte under den och nere bredvid den och tyvärr går det inte att hoppa med bilar även om man försöker. Tillslut åkte vi tillbaka samma väg som vi kom och så var vi äntligen på hemväg. Stannade på McDonalds och mättade våra hungriga magar och det sista jag får höra innan vi skiljs är att inte glömma att tanka bilen. Allt går bra på hemvägen kommer till dojon och dumpar människor och packningar. Sedan åker jag ut för att lämna bilen och tanka. När jag tankat och närmar hyrstället möter jag Nisse åt helt fel håll. En stund senare kommer han också dit och då visar det sig att han glömt att tanka. Sedan hade han stått och försökt lämna tillbaka nykeln i luckan men det gick inte alls. Så vi gav upp och så tog Nisse hand om dem. Cyklade hemåt och fick sällskap in till stan. Sedan däckade jag nästan i sängen men det slutade med att jag åkte till Johan och vi hade spelkväll med Greta och David. Det var kul fast jag var trött och jag fnissade en massa.

Det Positva: En helg med Kendo.

Det Negativa: Dåligt sömn och nervositet.

I am flying...

Over and Out