Kendo in my mind
Så, då var det dags för ett kendoinlägg.
Börjar med onsdagens träning. Eftersom vi tränar med nybörjarna på onsdagar och inte har egen rustning blir det en massa grundträning då, vilket brukar kännas dagen efter i vaderna. Vi gick över salen, fram och tillbaka och så lite till fram och tillbaka. Mycket nyttigt, jag tror att jag måste släppa efter lite och inte "gå med handbromsen i", lite som när jag rider, bara slappna av och följam med. Ännu en gång får jag tackla mitt stora problem på ett annorlunda sätt. Rätt så bra kändes det i allafall, sedan var det bara jag och Lollo av fortsättarna som inte hade rustning så då fick vi vara visningsdockor för Nisse när han skulle visa de sista övningarna. Det är lite annorlunda eftersom man ofta är den som får övningar visade för sig, man ser allt i ett annat perspektiv då och jag fick stå vid sidan en gång eftersom vi var ojämna och då kunde jag studera dem lite mer. Jag ser ju att det inte ser ut som det borde, men jag kan inte riktigt sätta fingret på hur varje person ska göra för att det ska bli bättre. Det var en nybörjartjej med också! Den enda denna termin så jag och Lollo gjorde det vårt bästa för att inte skrämma iväg henne. Lollo tystnade förskräckt när hon började fråga om Roberts brutna tå. Hon skulle nog gå på söndag också i allafall, de ska börja med rustning då så då blir allt mycket roligare.
Så gårdagens träning var en sån där träning när man efteråt bara känner ren tillfredställelse för att man känner hur man gick ett steg framåt, ett litet myrsteg för visso, men ändå framåt. Jag hann ladda upp ordentligt och ta det lugnt hemma innan också så jag var verkligen taggad för kendo. Vi började med lite grundövningar, mer gående, men nu med focus på att göra det mjukt och flytande. Sedan lade vi på hugg på samma sätt, mjuka, snabba och avslappnande. Allt jag behöver träna på, mycket tänkande på vänsterarmen. Anders sa att jag måste tänka framåt med spetsen och sträcka ut ordentligt och inte låsa mig i armarna så att det blir stelt. Vi fortsatte med rustningsövningar på samma sätt och där måste jag verkligen våga och tro att jag når in på ett större avstånd för annars så kommer jag för nära. Speciellt i Kote-Men och Kote-Do måste jag ta kortare, nästan obefintliga attacksteg framåt annars så kommer jag för nära. När man slår Men i Kote-Men är det fortfarande meningen att man ska sträcka shinaien framåt och inte uppåt. Kändes som om det gick bättre ibland, så det gäller att nöta, Kote-Do är svårt dock, jättelätt att komma för nära. Do överhuvudtaget är svårt, något att öva mer på med andra ord.
Vi fick köra en ji-geiko också, alla fick köra en mot Anders. Jag försökte tänka på att attackera mera framåt och tycker att det gick bättre. Kanske inte lika bra som när Johanna står och skriker åt en, men ändå helt okej mot för förra gången vi körde mot varandra och han påpekade att jag skulle attackera mer framåt. Sedan så måste jag tänka på hur jag blockar, jag rycker gärna in shinaien mot kroppen och då är jag fortfarande öppen, istället ska jag sträcka den ut från kroppen, mer framåt med spetsen. Det blir en del övande för att få bort den reflexen. En sak är jag nöjd med och det är att jag jagade efter och lyckades få in en Men när Anders vände sig om efter sin attack. Blev lite tvekan och fördröjning innna jag attackerade så om han verkligen velat hade han förmodligen kunnat blocka, men nu gjorde han ju inte det så jag blev glad över att jag lyckades med något. Sedan kan man ju skämmas lite för att jag råkade slå Do lite för lågt, två gånger och träffade hans lår istället för skyddet.
Allt som allt var det en mycket trevlig träning, med trevlig kendo. Tror att jag gillar den mjuka, smidiga och flytande kendon mer. Jag är ju inte så stor och fysisk av mig så den kanske passar mig lite bättre, samtidigt är den ju svårare på det viset att jag måste lära mig att slappna av, men det känns mer rimligt att jag lär mig det än att jag börjar bygga muskler. Dessutom är det mycket vackrare kendo tycker jag och jag tror att den har många fördelar mot den mer hårda kendon.
Jag har filosoferat lite och jag tror att det handlar om att man ska släppa taget om kroppen och låta den reagera som den vill. Den undermedvetna delen av hjärnan ska få ta över och tänka och styra kroppen, samtidigt måste den medvetna delen av hjärnan vara med och taggad så att det syns i ens inställning att man är bäst och ska vinna. Mycket handlar om inställning tror jag, Anders pratade om det på träningen, när det går bra så ska man inte bli så glad över det utan bara ta med sig det och göra ännu bättre nästa gång och när det går dåligt ska man inte bli för sur utan ta med sig det till nästa gång och göra det bättre.
Det finns mycket man kan tänka om kendo har jag märkt, men jag har ju hela livet på mig att utforska den.
Det Positiva: Mjuk, smidig kendo
Det Negativa: Slå Do på lår
I månens namn....
Over and Out
Börjar med onsdagens träning. Eftersom vi tränar med nybörjarna på onsdagar och inte har egen rustning blir det en massa grundträning då, vilket brukar kännas dagen efter i vaderna. Vi gick över salen, fram och tillbaka och så lite till fram och tillbaka. Mycket nyttigt, jag tror att jag måste släppa efter lite och inte "gå med handbromsen i", lite som när jag rider, bara slappna av och följam med. Ännu en gång får jag tackla mitt stora problem på ett annorlunda sätt. Rätt så bra kändes det i allafall, sedan var det bara jag och Lollo av fortsättarna som inte hade rustning så då fick vi vara visningsdockor för Nisse när han skulle visa de sista övningarna. Det är lite annorlunda eftersom man ofta är den som får övningar visade för sig, man ser allt i ett annat perspektiv då och jag fick stå vid sidan en gång eftersom vi var ojämna och då kunde jag studera dem lite mer. Jag ser ju att det inte ser ut som det borde, men jag kan inte riktigt sätta fingret på hur varje person ska göra för att det ska bli bättre. Det var en nybörjartjej med också! Den enda denna termin så jag och Lollo gjorde det vårt bästa för att inte skrämma iväg henne. Lollo tystnade förskräckt när hon började fråga om Roberts brutna tå. Hon skulle nog gå på söndag också i allafall, de ska börja med rustning då så då blir allt mycket roligare.
Så gårdagens träning var en sån där träning när man efteråt bara känner ren tillfredställelse för att man känner hur man gick ett steg framåt, ett litet myrsteg för visso, men ändå framåt. Jag hann ladda upp ordentligt och ta det lugnt hemma innan också så jag var verkligen taggad för kendo. Vi började med lite grundövningar, mer gående, men nu med focus på att göra det mjukt och flytande. Sedan lade vi på hugg på samma sätt, mjuka, snabba och avslappnande. Allt jag behöver träna på, mycket tänkande på vänsterarmen. Anders sa att jag måste tänka framåt med spetsen och sträcka ut ordentligt och inte låsa mig i armarna så att det blir stelt. Vi fortsatte med rustningsövningar på samma sätt och där måste jag verkligen våga och tro att jag når in på ett större avstånd för annars så kommer jag för nära. Speciellt i Kote-Men och Kote-Do måste jag ta kortare, nästan obefintliga attacksteg framåt annars så kommer jag för nära. När man slår Men i Kote-Men är det fortfarande meningen att man ska sträcka shinaien framåt och inte uppåt. Kändes som om det gick bättre ibland, så det gäller att nöta, Kote-Do är svårt dock, jättelätt att komma för nära. Do överhuvudtaget är svårt, något att öva mer på med andra ord.
Vi fick köra en ji-geiko också, alla fick köra en mot Anders. Jag försökte tänka på att attackera mera framåt och tycker att det gick bättre. Kanske inte lika bra som när Johanna står och skriker åt en, men ändå helt okej mot för förra gången vi körde mot varandra och han påpekade att jag skulle attackera mer framåt. Sedan så måste jag tänka på hur jag blockar, jag rycker gärna in shinaien mot kroppen och då är jag fortfarande öppen, istället ska jag sträcka den ut från kroppen, mer framåt med spetsen. Det blir en del övande för att få bort den reflexen. En sak är jag nöjd med och det är att jag jagade efter och lyckades få in en Men när Anders vände sig om efter sin attack. Blev lite tvekan och fördröjning innna jag attackerade så om han verkligen velat hade han förmodligen kunnat blocka, men nu gjorde han ju inte det så jag blev glad över att jag lyckades med något. Sedan kan man ju skämmas lite för att jag råkade slå Do lite för lågt, två gånger och träffade hans lår istället för skyddet.
Allt som allt var det en mycket trevlig träning, med trevlig kendo. Tror att jag gillar den mjuka, smidiga och flytande kendon mer. Jag är ju inte så stor och fysisk av mig så den kanske passar mig lite bättre, samtidigt är den ju svårare på det viset att jag måste lära mig att slappna av, men det känns mer rimligt att jag lär mig det än att jag börjar bygga muskler. Dessutom är det mycket vackrare kendo tycker jag och jag tror att den har många fördelar mot den mer hårda kendon.
Jag har filosoferat lite och jag tror att det handlar om att man ska släppa taget om kroppen och låta den reagera som den vill. Den undermedvetna delen av hjärnan ska få ta över och tänka och styra kroppen, samtidigt måste den medvetna delen av hjärnan vara med och taggad så att det syns i ens inställning att man är bäst och ska vinna. Mycket handlar om inställning tror jag, Anders pratade om det på träningen, när det går bra så ska man inte bli så glad över det utan bara ta med sig det och göra ännu bättre nästa gång och när det går dåligt ska man inte bli för sur utan ta med sig det till nästa gång och göra det bättre.
Det finns mycket man kan tänka om kendo har jag märkt, men jag har ju hela livet på mig att utforska den.
Det Positiva: Mjuk, smidig kendo
Det Negativa: Slå Do på lår
I månens namn....
Over and Out
Kommentarer
Trackback
