Vaniljté och tofflor

Undrar över det smarta att ställa témuggen på biokemiboken som ligger på sängen, något ostadigt kanske, men jag får väl ta en risk, måste börja våga chansa lite ibland också.

Hemkommen från träningen just precis för en stund sedan, lite frusen då jag var optimistisk och hade för lite kläder på mig. Det var lagom när jag cyklade dig och solen fortfarande kikade fram, men nu efteråt så var det kanske inte så smart. Tofflorna är på i allafall, för andra gången idag eftersom de åkte på direkt när jag kom hem från skolan också. Återigen var jag ett ljushuvud och tog mina tygskor igår när jag åkte til Johan, det var ju fint väder då liksom. Mina fötter var totalt genomfrusna och genomblöta efter att ha gått mellan husen på campus.

Åter till träningen, ingen Nisse idag, men Anders var där istället så vi fick oss träning ändå. Kände mig inte superpeppad innan faktiskt, första gången det hänt sedan jag började med kendo. Dessutom hade jag fått punktering på vägen hem från skolan, provade pumpa däcken innan jag var tvungen att cykla till träningen och som tur var verkar det vara pyspunka, annars vet det tusan om jag tagit mig dit. Det blev roligt som vanligt när vi körde igång, men mitt kiai var inte bra idag, speciellt inte under första delen av passet. Måste försöka träna på att skrika med magen, men jag är så dålig på det. Kommer ihåg från min tid i kören att jag aldrig fattade det där med magstöd, därför sjunger jag också som jag gör, men nu måste jag verkligen träna upp det. Kämdes inte heller som om jag gav järnet, lite trött var jag trots att jag ätit och druckit en massa så som man ska. Kanske börjar bli betungande med allergin och all stress som man utsätts för. Försökte vekligen skärpa till mig, speciellt som man titt som tätt hamnade mot Anders och jag vill verkligen vara bra och visa att jag kan någonting. Jag tror ju också att han pratar om mig varje gång han säger något som någon gjorde fel den omgången, även fast jag vet att det inte är så, och försöker ta åt mig av allting, så ibland blir det bara virrigt. På slutet hade vi huggcikel. Vi var sex stycken, fick räkna till tjugo varje gång och gick tre varv plus ett extravarv när alla räkande till tio på slutet, 370 hugg allt som allt, kändes i armarna, men kände också att huggen blev bättre och bättre och jag kände mig ganska stark faktiskt. Det blev inte så mycket "Slå på Anders, slå på Anders" (även om jag tänkte lite, bara för sakens skull) utan kändes som lite flyt i rörelsen och jag kunde koncentrera mig på fötterna och på att försöka slappna av, vilket är ett av mina stora problem. Börjar se fram mot kendolägret sista helgen i maj, kommer vara sjukt trött efteråt så funderar på om jag ska åka hem ett par dagar för att vila upp mig och ladda inför nästa tenta, pappa fyller ju år i den vevan också, men vi får väl se hur det blir.

Nu är téet snart slut och jag ska hänga upp min svettäckliga gi på tork innan jag kryper i säng, imorgon blir det avtalsskrivning, skola och en sväng på stan tror jag.

Det Positiva: Blåsan är tillbaka, vilket betyder att jag tränat på rätt sätt.
Det Negativa: Frusna fötter.

Nothing can get you more focused then Kendo.

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0