Mos i hjärnan
Min hjärna har slutat fungera, den har slagit av totalt. Den flyger omkring på små rosa moln och bryr sig inte ett dugg om vad jag gör i övrigt. I början av dagen var den bara totalt ofukuserad så som den brukar vara när det är eftermiddagstenta. Sedan kom det ju till den där lilla detaljen att jag skulle göra två tentor också på dessa fyra timmar som helst skulle kortas ned till tre och en halv eftersom man ville cykla till Ryd i god tid. Eftersom jag är jag så satt jag och beräknade tiden, hur mycket fick jag lägga ner på varje uppgift och så vidare. Mycket stressande, även om man håller schemat. Första tentan tänkte jag lägga ner mest tid på eftersom jag dels har pluggat på den mest och dels väldigt gärna vill klara kursen. Därför fick den mer tid av mig också, kändes helt okej, men man vet ju aldrig. Den andra tentan gick fort, fort, skrev och skrev och det mesta var nog flumm, för min hjärna började sakta stänga ner då. När jag kom ut ur salen så flög hjärnan sin kos, som tur var fungerar ju kroppen ändå så det blev lite frukt och macka och sedan cykla till Ryd i god tid innan träningen.
Ny sal blev det idag med halt golv. Tack och lov var det inte ett pass när man behövde tänka så mycket, alla övningar har vi gjort tidigare så det var bara att göra. Tacksamt för mig, lyckades till och med fokusera ordentligt. Hade en massa grundövningar idag. Fick gå en massa över salen och det var ju min fot väldigt tacksam över. Den ser ut ungefär som i onsdags nu igen och denna gång hinner den inte läka speciellt mycket heller, man jag håller hoppet uppe och sitter i fotbad ikväll igen. Min hals började känns sig krasslig så nu försöker jag desperat kurera den med grönt te så jag kan göra kiai hela helgen också. När vi väl började med attackstegen hade min fot i princip accepterat sitt öde och domnat bort, jag tänkte i allafall inte på den, en positiv sak med att ha en mosig hjärna, man kan bara koncentrera sig på en sak i taget, det man har framför sig. Fick attackera, attackera och attackera. Det var kul och speciellt skönt att man var uppdelad i grupper och fick vila en kort stund medan de andra i gruppen körde. Sedan var det meningen att den som stod sist i gruppen skulle rotera vidare till nästa grupp så man fick en ny mottagare. Det fungerade inte så bra för mig. Lyckades på något sätt hålla mig kvar i samma grupp jättelänge, inte för att jag hade något i mot det, men lite variation vill man ju ha, tillslut så fick jag också rotera. Mellan varven fick mottagarna (instruktörerna plus någon fortsättare) köra mot varandra också så att de inte bara skulle stå och bli slagna på. Det var kul att se, jag försökte titta på olika saker varje gång och se hur de gör. Där är alla väldigt olika, alla har liksom sin egen stil. Trodde att passet skulle kännas långt, men det kändes ungefär som vanligt, inte speciellt mycket tröttare än vad jag brukar vara, men jag får väl igen det imorgon när träningsvärken kommer. Var otroligt skönt att stretcha också, det ä det alltid, gjorde mig en hakamaboll på slutet till och med, men var bara jag som gjorde en sådan på den fria stretchingen, den är min favoritstretchövning!
Imorgon ska vi ha rustning och gå igenom alla tekniker Anders kan tydligen. Tror det kommer att bli många och jobbigt, därför ska jag fila fötterna, fixa morgondagens lunch och sedan krypa ner mellan lakanen. Om jag kommer att kunna sova är en annan femma, men om hjärnan fortsätter vara mos kanske den struntar i att tänka på vad som komma skall.
Det Positiva: Kendo <3
Det Negativa: Flummig hjärna.
Långt bortom molnen....
Over and Out
Ny sal blev det idag med halt golv. Tack och lov var det inte ett pass när man behövde tänka så mycket, alla övningar har vi gjort tidigare så det var bara att göra. Tacksamt för mig, lyckades till och med fokusera ordentligt. Hade en massa grundövningar idag. Fick gå en massa över salen och det var ju min fot väldigt tacksam över. Den ser ut ungefär som i onsdags nu igen och denna gång hinner den inte läka speciellt mycket heller, man jag håller hoppet uppe och sitter i fotbad ikväll igen. Min hals började känns sig krasslig så nu försöker jag desperat kurera den med grönt te så jag kan göra kiai hela helgen också. När vi väl började med attackstegen hade min fot i princip accepterat sitt öde och domnat bort, jag tänkte i allafall inte på den, en positiv sak med att ha en mosig hjärna, man kan bara koncentrera sig på en sak i taget, det man har framför sig. Fick attackera, attackera och attackera. Det var kul och speciellt skönt att man var uppdelad i grupper och fick vila en kort stund medan de andra i gruppen körde. Sedan var det meningen att den som stod sist i gruppen skulle rotera vidare till nästa grupp så man fick en ny mottagare. Det fungerade inte så bra för mig. Lyckades på något sätt hålla mig kvar i samma grupp jättelänge, inte för att jag hade något i mot det, men lite variation vill man ju ha, tillslut så fick jag också rotera. Mellan varven fick mottagarna (instruktörerna plus någon fortsättare) köra mot varandra också så att de inte bara skulle stå och bli slagna på. Det var kul att se, jag försökte titta på olika saker varje gång och se hur de gör. Där är alla väldigt olika, alla har liksom sin egen stil. Trodde att passet skulle kännas långt, men det kändes ungefär som vanligt, inte speciellt mycket tröttare än vad jag brukar vara, men jag får väl igen det imorgon när träningsvärken kommer. Var otroligt skönt att stretcha också, det ä det alltid, gjorde mig en hakamaboll på slutet till och med, men var bara jag som gjorde en sådan på den fria stretchingen, den är min favoritstretchövning!
Imorgon ska vi ha rustning och gå igenom alla tekniker Anders kan tydligen. Tror det kommer att bli många och jobbigt, därför ska jag fila fötterna, fixa morgondagens lunch och sedan krypa ner mellan lakanen. Om jag kommer att kunna sova är en annan femma, men om hjärnan fortsätter vara mos kanske den struntar i att tänka på vad som komma skall.
Det Positiva: Kendo <3
Det Negativa: Flummig hjärna.
Långt bortom molnen....
Over and Out
Kommentarer
Trackback
