tildans

tankar och funderar i ett liv fyllt av kärlek, äventyr, besvikelser och motgångar

Finaste syster

För jag vet att du kommer att klara allt du vill klara av.

Minns du när vi var små och spräng i skogen, kröp genom ormbunkar och levde i en helt annan värld. Kommer du ihåg hur vi klättrade i träden och du klättrade högst upp i Morfargranen. Så högt har jag aldrig vågat klättra, men du gjorde det och fortsatte att göra det år efter år, även sedan vi inte längre var så små.

Kommer du ihåg när du föll av en häst på ridskolan och inte red på ett år efter. Sedan började du igen och blev bara bättre och bättre. Vågade hoppa högre och högre hinder, höjden skrämde dig aldrig, då bara satsade och tog fart och över kom du. När vi röjde runt i skogarna på två små raggiga islandshästar, vågade vi allt, ingenting kunde stoppa oss, förutom möjligen ett nedfällt träd i midjehöjd då och då.

Minns du när vi tillsammans började upptäcka världen under ytan. Den stora världen som finns i havet trollband dig och så har det förblivit. Tillsammans delar vi det häftigaste okej-tecknet som finns där nere, och det är vårat, jag minns nästan fortfarande orsaken till att vi skulle ha ett häftigt "okej-tecken", men när jag tänker efter så är jag inte riktigt säker. Men det är vårat och det gör det speciellt.

Du är den bästa syster man kan ha, jag har ju två underbara så jag är lyckligt lottad. Behöver du mig så kommer jag att finnas här, jag kanske inte alltid vet vad jag ska säga, men jag kan påminna dig om att du faktiskt kan och vågar, det har du bevisat så många gånger.



Förresten hittade jag inga Stafylokocker under sängen, bara en massa dammråttor.

Over and Out

Jag älskar dig syster! <3