Fortsättarkendo

Omotiverad dag idag. Började med att försova mig, tog halva frukosten hemma och halva på första rasten så jag kom i tid till jobbet, men det är jobbigt att känna sig stressad på morgonen. Hade lite plock att göra idag, lite av varje blev det. Fixade det sista omprovet som var kvar och stökade undan en del. Sedan blev blandningen jag gjorde tidigare i veckan godkänd så den fick hällas upp. Egentligen är det ganska mycket att göra för tillfället, dock inte på de metoder jag kan och det är inte riktigt läge att lära sig nya nu när det är stresigt och en massa gamla prover. Men medan en massa prover körde på mina maskiner fick jag gå ner på preppen ett par timmar och mortla lera och slam. Inte så motiverande, men man fick ut sina dolda aggretioner. Dessutom gör man ju en insats så att proven kommer ikapp någonstans. Skönt att komma hem sedan och jag mumsade mintchoklad och var allmänt trött på allting. Övervägde på allvar att hoppa träningen bara av den anledningen att jag inte kände mig sugen. Första gången detta händer, jag brukar alltid vara lite småputt när jag missar träningen av en anledning och nu satt jag och försökte övertala mig själv att hitta på en anledning istället.

Jag tog mig dock samman och trots att ögonen var skit och näsan rann cyklade jag iväg med min shinai. Som vanligt fixade ögonen till sig på vägen, tror jag har en för dammig lägenhet igen. Glad är jag att jag kom iväg, det var en mycket rolig träning. Egentligen första riktiga fortsättarträningen jag var med på om man räknar bort förra onsdagen. Första gången jag var ensam i omklädningsrummet också, det var tråkigt. Förstår hur jobbigt och tåkigt det varit för tidigare tjejer som tränat och inte haft en större grupp tjejer att sällskapa med som jag har. Inte för att det är något fel på kendokillarna, inte alls, men man vill ju prata kendo efter tänignen och detta gör man smidigast i omklädningsrummet. Dessutom missade jag att ta med bastuhandduk, fanns inte alls i mitt huvud, så jag kunde inte sällskapa där heller.

Försökte tänka endel idag också, men inte för mycket, ibland så försökte jag slappna av istället. Jag är ganska nöjd med mig själv. I övningarna försökte jag tänka på tajmin och attacksteg och ibland så fungerade det, mitt attacksteg ä väl inte det häftigaste som skådats, men det kändes som om hugget landade när steget gjorde det. Sedan så jobbade jag på mitt kiai som Johanna tränade med oss förra gången. Mot slutet körde vi ji-geiko, wihu! Jag blev inte så trött i huvudet kändes det som, men min kropp vill inte iktigt hänga med och de sammarbetade inte så bra. Ibland blir det så att jag står och tänker "Nu har han en öppning där, hmmm, då ska jag hugga" och sedan kommer attacken. Ska försöka bli lite kvickare och inte tänka så mycket. De var ganska taggade idag, vissa av de höggraderade, tävling i helgen och sista passet innan de åker. Lite synd att Vätternrundan är annars så kunde man ha åkt och tittat, är bara i Huskvarna så inte långt alls. Sista ji-geikon körde jag mot Robert, och då var jag redan trött, men det gick väl ganska bra, när jag står stilla, för nära eller backar slår han mig i huvudet så jag ska lära mig. Summan av det hela är väl att jag ska attackera mera, inte tänka så mycket utan bara attackera, någongång måste jag ju kunna träffa. Efteråt insåg jag varför det gjode ont i foten igen, slitit av en hel del hud, igen. Dessutom körde någon in en shinai i min högerarm, in i gin och rakt på muskeln, kommer troligen att esultera i ännu ett blåmärke. Suck, men vad utstår man inte för glädjen av att slå på folk och själv bli slagen.

På vägen hem var hjärnan uppfriskande pigg och glad och framförallt tom på allt vad jobbiga tankar heter, så underbart skönt. Nu ska jag plåsta lite och sedan sova, imorgon ska jag komma upp i tid!

Det Positiva: Tajming i kendo.
Det Negativa: Själv i omklädningsrummet.

Framåt, framåt, framåt och attackera mera!

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0