Det här med att skriva...
Intensiv arbetsdag är över och jag gick förbi bibloiteket på eftermiddagen och laddade upp lite. Nu ska plöjas böcker, något jag är riktigt bra på. Lyckades också med bedriften att fyra av fem böcker blev några jag aldrig läst tidigare, annars har jag något av en tendens att läsa om böcker jag gillar om och om och om igen. Så kvällen har ägnats åt läsning och telefonsamtal. Ser fram imot helgen hur det än blir.
Igårkväll låg jag och funderade. På hemligt bloggande, är mycket frestad att sätta mig och skriva i hemlighet igen. Ibland vill jag skriva massor av saker, men hejdar mig lite eftersom jag inte vet riktigt vem som läser. Dessutom känns det fånigt att kommunicera det man känner genom en blogg. Jag borde ju kunna ta tag i mig själv och säga sakerna istället. Speciellt de snälla sakerna borde jag väl kunna få ur mig. Tror jag måste öva mer på det. Berätta för människor när jag uppskattar saker och säga ifrån när jag inte gör det. Men jag kanske inte är så som person, men att säga snälla saker borde ju vara lättare än att vara elak och jag har faktiskt fler snälla saker att säga än elaka. Tyvärr fungerar det ju inte riktigt så, kanske för att de snälla sakerna betyder så mycket mer än allt det andra. Tänk om det uppfattas på fel sätt eller inte kommer ut som jag vill. Ibland vet jag inte rktigt heller vad jag ska säga. Det är så mycket lättare att sätta sig ner och fila på en text än vad det är att prata utan att ha genomtänkta saker att säga. Jag är lite bekväm av mig på det viset, det blir för jobbigt att prata oh då skriver jag istället. Jag vet att jag har utvecklats, men det går så långsamt, för en gångs skull har jag inget tålamod och vill inte träna och bli bättre. Så känns det i allafall just nu. Eller ja, viljan kanske nästan finns där, men den är inte tillräckligt stark för att övervinna orken som inte finns alls.
Sedan kommer vi till det här med att jag inte vet vilka som läser, jag känner inte att jag vill att precis alla ska veta vad jag känner i en viss fårga eller angående en viss person, samtidigt som jag vill skriva om just det. Det blir bara kångligare och kångligare, jag både vill och inte vill. Och jag kan ju inte sluta skriva, det har blivit lite av ett beroende, "Hej, jag heter Matilda och jag är bloggberoende" eller bloggaholic kanske det heter. Nej, så illa kanske det inte är, inte med skrivandet, med läsandet är det lite värre och det ska jag ta tag i. Så intressant är det faktiskt inte, jag borde kunna hitta något bättre att göra om kvällarna eller dagarna om det faller sig så.
Nu ska jag stänga av datorn för ikväll och ägna mig åt böcker. Försvinna in i en annan värld för ett tag och drömma mig bort till Irland.
Det Positiva: En hög med böcker.
Det Negativa: Ingen lägenhet blidde det...
Att tala eller skiva, det är frågan...
Over and Out
Igårkväll låg jag och funderade. På hemligt bloggande, är mycket frestad att sätta mig och skriva i hemlighet igen. Ibland vill jag skriva massor av saker, men hejdar mig lite eftersom jag inte vet riktigt vem som läser. Dessutom känns det fånigt att kommunicera det man känner genom en blogg. Jag borde ju kunna ta tag i mig själv och säga sakerna istället. Speciellt de snälla sakerna borde jag väl kunna få ur mig. Tror jag måste öva mer på det. Berätta för människor när jag uppskattar saker och säga ifrån när jag inte gör det. Men jag kanske inte är så som person, men att säga snälla saker borde ju vara lättare än att vara elak och jag har faktiskt fler snälla saker att säga än elaka. Tyvärr fungerar det ju inte riktigt så, kanske för att de snälla sakerna betyder så mycket mer än allt det andra. Tänk om det uppfattas på fel sätt eller inte kommer ut som jag vill. Ibland vet jag inte rktigt heller vad jag ska säga. Det är så mycket lättare att sätta sig ner och fila på en text än vad det är att prata utan att ha genomtänkta saker att säga. Jag är lite bekväm av mig på det viset, det blir för jobbigt att prata oh då skriver jag istället. Jag vet att jag har utvecklats, men det går så långsamt, för en gångs skull har jag inget tålamod och vill inte träna och bli bättre. Så känns det i allafall just nu. Eller ja, viljan kanske nästan finns där, men den är inte tillräckligt stark för att övervinna orken som inte finns alls.
Sedan kommer vi till det här med att jag inte vet vilka som läser, jag känner inte att jag vill att precis alla ska veta vad jag känner i en viss fårga eller angående en viss person, samtidigt som jag vill skriva om just det. Det blir bara kångligare och kångligare, jag både vill och inte vill. Och jag kan ju inte sluta skriva, det har blivit lite av ett beroende, "Hej, jag heter Matilda och jag är bloggberoende" eller bloggaholic kanske det heter. Nej, så illa kanske det inte är, inte med skrivandet, med läsandet är det lite värre och det ska jag ta tag i. Så intressant är det faktiskt inte, jag borde kunna hitta något bättre att göra om kvällarna eller dagarna om det faller sig så.
Nu ska jag stänga av datorn för ikväll och ägna mig åt böcker. Försvinna in i en annan värld för ett tag och drömma mig bort till Irland.
Det Positiva: En hög med böcker.
Det Negativa: Ingen lägenhet blidde det...
Att tala eller skiva, det är frågan...
Over and Out
Kommentarer
Trackback
