Lessenhet

Jag hatar den här tiden i månaden, alla känslor och hormoner bara flyger omkring och jag blir så jäkla känslig. För minsta lilla så bara bryter jag ihop. Oftast så håller jag kvar vid verkligheten, men ibland är det som om en våg bara bryter sig loss och exploderar inom mig. Tårarna bara rinner ned för kinderna och jag känner mig dåligast i världen. Det kan vara bara det att något hemma inte funkar som det ska, en burk som inte vill öppna sig hur jag än vrider. Då blir jag så less och all lust bara rinner ur mig. Det värsta är ju att den här känslan kommer lite som den behagar. I kväll bara damp den ner så där utan vidare. Trodde jag skulle få må bra idag, har hänt en hel del bra saker ändå, klarade en tenta och det mesta andra har också varit fint, men icke, plötsligt så finns det ingen energi kvar, jag bli bara så less på allting, vill var fem år gammal och alla mina problem kan pappa lösa. Det är synd att man inte uppskattar det mer under tiden det varar. Jag antar att det kanske är lite ångest också. Över att bli äldre, över att behöva bli vuxen, över att plötsligt stå inför nya problem som man inte vågar sig på att försöka lösa, för tänk om man misslyckas.

Nu ska jag dämpa mina dumma förvirrade tankar i kaka, sedan ska jag ha ångest hela kvällen och somna med huvudet under kudden. Så kanske det blir en bättre dag i morgon.

Det Positiva: En tenta.
Det Negativa: Jävla skit sak att reagera över.

Nu rinner tårarna igen...

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0