Göteborg dag 2

Sov och sov och sov, det var så otroligt skönt att sova! Gjorde i princip ingenting, bara läste och umgicks i tysthet med systrarna på dagen. Sedan inhandlades godis och så gav vi oss iväg till Scandinavium. Inhandlade middag på McDonalds återigen, onyttig helg, men så får man faktiskt göra ibland. Det var gott, satt på läktaren och såg de första ekipagen i dressyren medans vi mumsade och åt. Så roligt det var med olika musik och olika program, de var väldigt vackra allihopa, men en del var helt otroliga med hästarna som gjorde rörelserna i takt till musiken. Helt makalöst och man förstår verkligen att dessyr ibland kallas "att dansa med hästen". I pausen efter halva startfältet kom den lilla shetlandsponnyn Fonzie in, otroligt gullig när han går i piaff och passage precis som de stora hästarna, några galoppirruetter gjorde han också.

Slutligen, tredje från slutet kom det ekipage som alla väntat på, Scandinavium var i princip fullsatt, lite mer än 11000 på läktarna, Jan Brink och Briar gör sin sita tävlingsstart i Sverige. Innan han ens hinner ut på arenan börjar hela publiken att klappa i takt för att välkomna honom in. Sedan följde tio magiska minuter när Briar dansade omkring där inne och visade varför han och Jan varit i världstoppen tillsammans under så många år. Det var så vackert, i slutet av programmet började publiken klappa i takt till musiken och ställa sig upp, Briar fortsatte på som vanligt, det kändes som om han visste att det här var för honom. Även fast jag satt så långt upp såg jag leendet som spred sig i Jans ansikte, vilken känsla det måste vara att få avsluta på detta sätt, med en hel arena som klappar i takt och hästen som danska med. Direkt efter halten och avhälsning bröt applåderna loss och Jan sträkte båda händerna i luften för att sedan klappa om sin häst. Sedan skrittade de ut på långa tyglar till dånade applåder och jag är säker på att Briar visste precis vad allting handlade om. Procenten blev 77.200 vilket räckte till en seger, välförtjänt sådan och nu håller jag tummarna för att han lyckas ta sig till finalen i Las Vegas, ett värdigt avslut för en makalös häst och en makalös ryttare. Priscermonien ville aldrig ta slut, det var musik, fanfarer och applåder huller om buller och hästen bara står där helt lugnt. De andra två hästarna som också skulle få pris var lite ystrare och oroligare inför alla ljud och allt som hände. Briar han tittade sig omkring när något hände. När flaggan skulle hissas vände han på huvudet och betraktade den och när hans uppfödare och ägare kom fram och skulle tackas och fotograferas nosade han lite på honom och försökte sedan undersöka hans blombukett. Sedan blev det ärevarv till musken av Tina Turners Simply the best och hela publiken reste sig igen och klappade i takt. Vilken stjärna han är!

Kvällen fortsatte sedan med den ganska ointressanta 1.45 hoppningen. Rolf-Göran var med, men det var ungefär det enda intressanta, i vart fall ur svensk synpunkt, jag och mina systrar hyser nämligen ett illa dålt ogillande för Helena Lundbäck. Rolf-Göran lyckades komma två med sin fina häst och Ludger Beerbaun vann. En lång dag tog inte slut i och med detta utan fortsatte hemma hos syster där jag blev ultrapigg och intek unde sova så jag och Elinor satt vid datorn och gapsktattade en massa medans Frida försökte sova. Lyckades sedan med fyra timmars sömn innan jag var tvungen att åka med bussen för att hinna med tåget. Härligt med x2000 som man kunde sova i.

Nu är jag tillbaka i Linköping och ska snart iväg och rida själv, får se om det blir hoppning eller något annat spännande.

Det Positiva: Underbara häst <3
Det Negativa: Sena kvällar, tidiga mornar.

Simply the best, better then all the rest...

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0