Intensiv Kendo

Gäsp, tröttheten har gjort intåg, den har i och för sig infunnit sig då och då under dagen, men nu verkar den vara här för att stanna. Semesterdag igår och semesterdag idag, solen har skinit och jag har njutit. Sedan bakade jag rabarberpaj och tillbringade gårdagskvällen med Johan i Skäggetorp, promenerade och zappade på tv:n där det inte visades mycket vettigt eftersom jag missade Miss Marple, sedan somnade vi och sov och sov och så sov vi lite till också. Blev lite längre än tänkt, men det var skönt, även om huvudvärken slog till vid frukosten, tack och lov gick det över under dagen, hällde i mig en massa vatten.

Inte så pepp till att träna idag med andra ord eftersom jag kände mig seg och allmänt trött. Iväg kom jag i allafall och kan nu ståta med ännu ett blåmärke, mycket vackert om jag får säga det själv och en tå med avskaft skin, mindre vackert. Mest bara äckligt. Det var ett jobbigt pass idag, tempot drogs upp rätt rejält och hade inte så mycket komplicerade tekniker utan en massa attackövningar. Tungt och jobbigt för armarna och ännu jobbigare för huvudet när man är lite seg. Vad ska jag ta med mig från detta pass då? Jag måste sträcka ut så jag når in, sedan så ska jag verkligen mena varenda attack och attackera till 100% och glöm för allt i världen inte kiai. Står någon och slåt mig omväxlande på Men och Do alternativt Kote också, ska jag antingen gå in eller attackera. Mest står jag bara där och undrar vad tusan som händer. Och så ska jag inte följa med så mycket med shinaien och öppna upp mig utan stå kvar i utgångsläge oavsett vad motståndaren håller på och viftar omkring med.

Ååh, nu kom jag på en rolig övning som vi fick göra. Vi fick hugga Men-hugg medans vi blundade!! Det var en spännande ny övning som kändes väldigt bra. Sedan blev det en del ji-geiko som väl var sådär från min sida. Jag fullföljer inte mina blockeringar tillräckligt snabbt tycker jag. Om jag, motförmodan i och för sig, hinner blocka Kote genom att rycka undan så ska jag hugga Men är det tänkt, men det kommer jag på först när min motståndare är antingen tillbaka i kamaj eller långt förbi mig. Detta tänker jag öva mer på.

Efter träningen blev det prat i korsningen som vanligt och denna gång hade Erik och Andreas sällskap när de hann upp oss, sedan cyklae Andreas hemåt, kommer tillbaka förbi oss för att han glömt att låsa och sedan stannar han och pratar när han väl varit iväg och gjort det. Erik försökte få oss att åka på både läger och SKO i höst, att vi skulle köpa rustning och framförallt träna en massa kendo. Det sista kan jag lätt gå med på, det andra ligger i planeringsstadiet och det första funderas det på. Men det blir nog bara en av grejerna, får nog välja mellan läger och tävling och som det ser ut nu så lockar SKO, inte mer, men på ett annat sätt. Där kommer man ju också att vara höggraderade, kanske inte 8 dan, men det kommer ju garanterat att vara roligt att se en massa finkendo överallt. Samtidigt blir man ju så sugen på att träna en hel helg för någon som den japanske sensei med 8 dan som kommer till Uppsala. Får se lite vad det kostar och om jag verkligen kan resa så mycket. Ska ju hem nångång i höst också och någongång måste jag ju ta mig till Uppsala för att umgås med mina kära vänner där. Tyvärr tror jag inte läger och umgänge med annat än kendomänniskor går så bra eftersom jag kommer vara helt insnöad, det är jag ju i allafall, men extra mycket med läger runt omkring.

Det tåls att fundera på. Nu längtar jag tills hösten kommer, eller nåja, tills terminen startar i allafall. Det börja så sakta fyllas upp med cyklar på campus. Resturangerna slår upp portarna igen. Studenter ligger i gäset med uppslagna böcker, fadderister med skägg och solglasögon tränar gyckel. Flyttlass börjar dyka upp både här och där och snart, snart så drar det igång igen, med förvirrade nya studenter, tentaångest som kokar i korridorerna  och overaller i en salig blanding av färger och former invardera campus som rycks upp ur sin, om än kota, sommarvila. Snart kommer det nya kendonybörjare och jag hoppas på en massa nya tjejer, ja killar också. Men som det ser ut måste vi ju förstärka, hoppas på att några från gruppen kommer tillbaka efter sommaren i allafall.

Nu har jag knaprat klart på mina vaniljkex och ska försöka sova, mycket att stå i imorgon, får ju finfrämmande på lördag och då måste lägenheten vara representabel. Får se om jag kan sova nu när sockret börjar sprida sig i kroppen.

Det Positiva: Mys med <3
Det Negativa: Skinn som faller av.

Do you feel, like I feel...

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0