tildans

Ibland undrar jag hur jag ska lyckas få tiden att gå ihop med allt som jag vill göra. Idag var jag på möte igen och blev sådär inspererad som det är farligt att bli när man redan är engagerad upp över öronen och inte har ork eller tid till mer fast man så gärna vill. Försöker verkligen hejda mig, men det är inte så lätt, vilket min kalender så vänligt påminner mig om varenda gång jag öppnar den. Jag har inte längre någon riktigt ledig slapp helg förrän midsommar. Känns otroligt att mitt liv har utvecklat sig på det här sättet på så kort tid. För två år sedan kunde jag inte ens drömma om att det beslutet jag tog då skulle leda till allt detta. På något sätt har jag aldrig varit lyckligare med mig själv, trots att det finns saker jag skulle vilja förändra fortfarande, men jag känner verkligen att jag är på väg och har kommit en bra bit på den vägen.

Pratade med en vän igår om att ångra sina beslut och att grubbla över om de beslut man tagit verkligen varit de rätta. Känner att det är onödigt slöseri att grubbla på saker som redan skett, man kan ändå inte ta tillbaka besluten. Det man kan göra är att ta nya beslut som för en i en annan riktning än tidigare. De flesta beslut för också något gott med sig och då är det bra att kunna fokusera på det istället på det som gick fel. Beslut som man aldrig tagit kan man grubbla mycket på, för där är det bara fantasin som sätter gränser för vad som kunde ha hänt och fantasin är ju så mycket trevligare än verkligheten. Där finns inga regler, inga begränsningar som vi intalar oss att vi har i verkligheten. I fantasin kan man också vara precis den person man vill vara, en bättre person, en modigare person. Verkligheten är så pass mycket hårdare och svårare än så, vill man förändra sig själv tar det tid och det måste ske i små steg, det går inte över en natt precis. Så här två år efter resans start har jag alltså kommit en liten bit på vägen i mitt som jag insett livslånga projekt att förändra mig själv och mitt liv.
En sak som verkligen blivit bättre är min förmåga att prata inför folk, kändes verkligen bra idag då vi hade redovisning av ett projekt och det är något jag är otroligt stolt över. Från att ha varit otroligt dålig på det och bara få tunghäfta, darra och bli röd i ansiktet till att inte reagera nämnvärt, förutom ett litet skratt när man tappar bort sig. Nu gäller det bara att fortsätta jobba på lite andra saker också.

Det jag grubblar på för tillfället är vad människor egentligen menar ibland. Är det handlingar eller ord man ska gå efter. Blir bara mer och mer förvirrad eftersom jag inte är riktigt säker på vad jag ska göra, hur jag ska svara. Sedan kommer min lilla oförmåga att ta egna initiativ in i bilden också och spökar. Något jag gör mitt bästa för att avhjälpa. Sedan tänker jag den tanken att orsaken till att jag inte tar initiativet är att jag kanske inte vill det tillräckligt mycket. Eller så är det så att jag bara är så trögtänkt att jag inte fattar vinken eller griper tillfället när det uppenbarar sig. Då är det bara att hoppas på att ödet ger mig en andra chans och kanske en tredje och fjärde med.
Jobbar just nu som bäst på att reda ut vad jag egentligen känner så jag kan bestämma om jag ska ta ett steg åt höger eller vänster i helgen som kommer.

Dagens Positiva: Muntlig framställan + mig = sant
Dagens Negativa: För lite sömn


För att röra sig framåt måste man blicka bakåt, men samtidigt se till att inte snubbla

Over and Out