Äventyret

Långhelgen är så gott som över och så också årets stora äventyr, eller i alla fall ett av de stora äventyren. Jag har i princip bott i mitt underställ sedan i torsdags kväll och inte duschat sedan torsdag morgon med undantag från ett uppfriskande dopp i Östersjöns kalla vatten.
Så här i efterhand är jag ganska nöjd med beslutet att följa med även om jag i vissa ögonblick ångrade det.

På kommunikationsfronten råder intet nytt, men jag vet inte hur mycket längre jag orkar bry mig eller om jag ska väna blickarna åt ett annat håll. Inser lite smått skrämd att jag återigen står vid ett vägskäl och beroende på åt vilket håll jag väljer vecklar oändligt många möjligheter ut sig. Om jag fortsätter rakt fram på den väg jag vandrat ett tag nu kan jag kanske hitta rätt, men samtidigt finns risken att jag missar allt och står helt tomhänt. Sidospåret som uppenbarar sig där framme är något jag trodde skulle vara omöjligt, men som inte verkar vara det. Samtidigt leder den här sidovägen till ungefär samma risker som den tidigare och min hjärna vet inte alls vad jag känner inför detta.

Fick i alla fall tillbringa helgen på ett sätt jag älskar, ute i naturen i ett hemmabyggt vindskydd med massor av härliga människor och en stor lägereld varje kväll där man kunde mysa. En upplevelse jag kommer att minnas för evigt.

Helgens Positiva: Mys vid lägerelden
Helgens Negativa: Beslutsångest

Om man aldrig vågar hur ska man då kunna veta vad man klarar av och inte.

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0