Julstämning och snörvel

Dan före dopparedan är här och för tillfället nästan förbi. Började med att jag sov, mmm, vad härligt det var. Gick upp vid nio och käkade frukost innan jag och systeryster tog oss iväg till Glampi. Han och åsnorna stod inne i skogen och tittade. Elinor ryckte åt sig Fritz grimma och kom på så vis lätt undan. Själv skulle jag försöka ta Glampi. Han tittade på mig när jag kom gående och sedan fnös han helt enkelt, vände 180 grader och sprang. "Ha, tror du att du kan komma här och fånga mig hur lätt som helst när du inte varit här på flera månader" är jag säker på att han tänkte. Sedan sprang vi fram och tillbaka i hagen i ungefär en kvart och han bara lekte med mig som han brukar, Söthästen! Tillslut tröttnade han nog och tog sig närmare vindskyddet där vi kunde mota in honom i ett hörn. Så söt är han när han frustar misstänksamt och ska lukta på händerna. Gjorde i ordning honom och gick försiktigt ut mot skogen. Jag fick börja rida och det var härligt, lilla hästen pinnade på som bara den och tittade misstänksamt på vägskyltar och Lasse som vi träffade på ute i skogen. Nere vid sjön bytte vi och vände hemåt. Glampi fick springa fort, fort med syster och det gillade han. Krutet finns kvar trots att han är 27 år och gammal gubbe. Känns som om han aldrig kommer att bli äldre och ändå har vi känt varandra i snart nio år. Det är så väldigt lång tid och så mycket som vi har upplevt tillsammans, skador, skenturer och månskensritter. Är så skönt att han fortfarande är pigg, kommer att bli hemskt när han inte finns längre, nu kanske man inte ska tänka så när han är piggo ch frisk, men ibland så smyger sig tanken in. Jag har aldrig träffat en sådan som han, han har lärt mig så mycket och fått mig att mås så bra under perioder som varit deppiga. Varje gång jag kommer hem hit känner jag hur det drar i mig och hur jag bara snabbt vill byta om och springa dit för att hälsa på honom. Han har lärt mig så otroligt mycket om hästar och ridning också och fått mig att upptäcka islandshästen med alla dess små egenheter. Utan honom skulle delar av min uppväxt här varit väldigt tom och fattig på minnen.

Skulle ta ut åsnorna en sväng också. Kom ungefär hundra meter med Emma sen blev det tvärstopp vid bäcken. Fritz gick vidare eftersom han är så tränad till att den som håller i grimskaftet är ledare och den kan man lita på och ska följa. Emma har ingen av oss hållt på med eftersom hon kom dit efter att både jag och syster flyttat. Hon litade inte alls på mig och inte har hon väl blivit så tränad på att gå i grimma heller, plus att åsnor tydligen är naturligt rädda för vatten. Så där blev jag stående. Fritz fick gå vidare själv och Emma fick komma tillbaka till Glampi i hagen som blev helt förtvivlad när han blev lämnad ensam. Egentligen är jag lite i mot att man ger upp på det här sättet, men ibland känns det som om det är lite dödsfött. Ska man fixa en åsna måste man ha lite mer än en vecka på sig och kunna vara där och jobba ordentligt, samt att man helst ska underhålla det sedan också. Lite spännande sak är att hon förmodligen är dräktig och ska få åsneföl till slutet av sommaren. Blir spännande om man kan få tid och möjlighet att se det.

Solen sken hela korta dagen och det var härligt att vara ute i friska luften. Tänkte ta mig ett bad när jag kom hem för jag var lite frusen, men vattnet var så otoligt smutsigt så jag hoppade över det och duschade istället. Blev inte varm för det utan gick omkring och småhuttrade. Sedan började det rinna i näsan också och när mamma kom hem konstaterade vi att jag hade feber. Inte kul alls så här dagen innan julafton, men hellre nu än när vi åker till Egypten. Gick sedan runt resten av dagen, snörvlade och lämnade ett spår av snytpapper efter mig. Äckligt och jobbigt.

Det konstiga är att jag nog är den enda som är i riktig julstämning i familjen. Har ju ägnat hela december åt att göra julgrejer. Glöggkvällar hit och julfester det så jag är på topp nu. Fikade med lussebullar och chokladbollar på eftermiddagen innan vi städade lite, hjälpt till att dammsuga, med pauser för att snyta näsan, och kände mig väldigt duktig. Sedan tog pappa in granen och vanligtvis brukar vi klä den allihopa, men i år var det ingen som hade någon större lust av de andra, Frida hjälpte till lite och Elinor hängde upp tre saker, resten fick jag göra så det blev en gran designed by Matilda i år. Tycker att den är finare än vanligt.
Kvällen ska ägnas åt vila och kurering av förkylning och feber så jag inte är helt utslagen i morgon och så måste jag göra klart farmors julklapp också.

Jag och Glampi i solenEmma och FritzGlampiPappa i skäggJulgran


Nu tittar jag på ett konstigt cirkusnummer där en massa katter hoppar omkring och gör konster. Tycker synd om cirkusdjur i allämnhet och katter i synnerhet, katter är gjorda för att vara ute och jaga möss i skogen, i allafall ska de kunna komma och gå lite som de vill. Det är ju sådana djur de är, visst är det mysigt och så med katter som är tama och gosiga, men jag tror på att de måste underhålla sin vilda sida också för att bli lyckliga.
I allafall blir det gott kött och potatisgratäng till middag och kanske lite vin också. Det är ju i allafall jul.

Det Positiva: Glampin
Det Negativa: Snörvel, snörvel

All I want for christmas is you!

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0